Vargar inom oss

Viktor- Ibias historia

Vi visas runt i Ibias hem. Överallt sitter målningar över vackra landskap med fina texter till. Jag fastnar speciellt för en bild med mängder med mystiska varelser på. Under den finns texten:
Från samma vi kom, från samma vi lever.
Det är något mystiskt, och lite annorlunda med det. Något som får mig att fundera. Den tavlan sitter utanför Ibias och fem av hennes syskons rum. Jag har fått veta att Ibias har tolv syskon, men att det är vanligt i byn eftersom att vissa alltid hjälper till på åkern. Just nu är alla Ibias syskon på åkern. Ibia öppnar dörren. Jag möts av en mängd våningsängar och ett bord. Det finns också en byrå, men sen får det inte plats så mycket mer där inne. Det är väldigt litet och har bara ett litet fönster.
- Kom jag ska visa var ni ska sova, säger Ibia.
- Vänta, ska vi sova här? frågar Simona.
- Om ni vill, svarar Ibia och går ut.
Vi följer efter henne igenom hallen. Rummet där vi ska sova ligger på övervåningen. Det finns tre rum där uppe. Ett av dem ska vi sova i. Vårat rum visar sig vara mer som en skrubb. Så litet att vi knappt får plats. Det finns en våningsäng även här och en liten hylla. Jag går dit och lastar av väskorna. Sen följer vi med Ibia till vardagsrummet. Det finns bara ett bord och två soffor där. Vi sätter oss i den ena. Då börjar Ibia berätta igen:
- Landet hette från början Solitapia, men efter en del av det som numera kallas Kriget i Leripa, det jag berättade om på väg hit kallas landet Vallmina, efter kungens fru. Vallmina sägs ha varit den vackraste kvinnan i landet, och när kungen såg henne på en av sina resor kunde han inte göra något annat än att bli förälskad. Men Vallmina var inte lika lätt att få med sig som kungen tänkt, nej hon vägrade. Tillslut lyckades kungen med hjälp av en del magi få med henne till slottet, men efter någon månad när förtrollningen inte längre fungerade rymde hon. När kungen fick veta detta lät han bränna upp hela Vallminas by. Ingen som bodde där överlevde. Det var då kungen började ge sig ut på längre resor, som den till Landet bortom horisonten.
- Men vad hände efter kriget? frågar jag nyfiket.
Ibia svarar direkt:
- Efter? Nej, kriget håller fortfarande på, men i mindre skala och inte just här. Kungens dotters dotter lever, och tänker inte ge upp innan hon har utplånat alla varulvar.
Jag ser hur Simona stelnar till bredvid mig. Hon säger:
- Men Viktor, det var väl dit som vi skulle. Målet du vet.
Plötsligt hörs ett ilande skrik utifrån. Ibia rusar till fönstret för att titta. Jag går efter, men jag ser ingenting. I samma ögonblick som jag tänker gå tillbaka till soffan hör jag hur dörren sparkas upp. Hästhovar slår mot golvet i hallen och en värme sprider sig snabbt. ELD! Det brinner i huset! Jag ser på Ibia och Simona. Precis då hörs skrik från köket.
- Mamma! skriker Ibia.
Vi springer så fort vi kan till köket. Jag ser tre män i svart rustning från topp till tå stå där. En av dem har ett långt svärd draget. Han riktar det hotfullt mot Ibias mamma. En av männen vänder sig om och säger elakt:
- Titta vi har publik!
Han närmar sig oss med ett rep i handen. På bara några sekunder binder han oss vi en av stolarna. Mellan röker ser jag hur en av männen trycker sitt svärd in i kroppen på Ibias mamma.