Vargar inom oss

Viktor- Natten som förändrar

- Ska du inte äta lite mer av köttsoppan? säger mamma och ger mig en till sked med slemmiga köttbitar och sönderkokta morötter. Du kanske inte får mat på ett tag, lägger hon till.
- Nej tack, säger jag irriterat och bär bort min tallrik.
Aldrig att jag äter mer än nödvändigt av den där djurmördarsoppan. Jag hatar nämligen att äta djur. Jag äter hellre vegetariskt, så ofta som jag kan lagar jag vegetarisk mat till familjen men idag när jag kom hem hade mamma redan börjat laga maten. Jag går in på mitt rum. Väl där sätter jag mig i sängen och börjar läsa.

- Vakna Viktor!
- Viktor kom nu!
Sakta slår jag upp mina ögon. Jag får syn på mamma som står lutad över mig.
- Men det är mitt i natten! säger jag irriterat.
Mamma svarar inte, utan marscherar bara ut i hallen igen. Jag går långsamt dit. Pappa är också där.
- Ska jag inte byta om? säger jag.
Jag får inget svar för mina föräldrar är redan ute. Jag tar på mig mina skor och går efter. Det är mörkt ute. Jag har ingen aning om vart vi ska. Jag går bara efter och sätter mig i bilen. Först då inser jag att mina syskon inte är med, men jag är för trött för att orka fråga om var de är, bara litar på att mamma och pappa har koll. Pappa startar bilen och vi kör iväg. Efter cirka en kvart stannar pappa. Då får jag syn på klockan. Snart tolv.
- Seså, gå ut nu, hejdå! säger mamma.
Jag kliver ur. Jag befinner mig på en mörk plats. Det är en skog en stor skog. Då får jag syn på en massa andra barn. De tittar nyfiket på mig allihop. Då hör jag bilen starta och mamma och pappa försvinner bort.