Jolex💕

Alex?

Måndag morgon

Beckgruppen är samlade runt det ovala bordet och har precis fått in ett helt nytt fall som start på veckan. Alex Beijer står upp framför tavlan och går igenom det de hittills vet, vilket är mycket lite. Hon berättar att en kvinna vid namn Emma Sidén har fallit från en balkong och av flera anledningar ser det inte ut som en olycka. Hon sätter upp bilder på det potentiella offret samtidigt som hon pratar. När hon berättat det hon vet så delar upp gruppen. Oskar och Jenny får åka och prata med kvinnans närmsta anhöriga för att se om det finns någon information av värde att hämta hos dem. Sedan ber hon Ayda att ta reda på mer om offret så som bakgrund, telefonlistor osv. Till sist hon ber Martin att hjälpa Ayda. Josef kollar på Alex med en frågande min, nyfiken på vad hon tänkt att han ska göra.
"Du och jag åker till hennes lägenhet" Avslutar Alex samtidigt som hon tittar honom djupt i ögonen och nickar mot honom. Någonting inom Josef pirrar till av att han får följa med Alex, han vet inte varför men det känns alltid bra på något sätt. Han tycker om att vara med henne och känner sig alltid trygg och bekväm.

De går ner mot bilarna och Josef sätter sig i förarsätet och Alex bredvid. De säger inte så mycket på vägen men de sneglar på varandra lite diskret emellanåt.

Ca 10 timmar senare

De har jobbat på intensivt under hela dagen och fått fram rätt så mycket bevisning. Men de blir kvar på kontoret väldigt sent. Inte för ens runt 19 tiden lämnar Oskar och Jenny för att åka hem till sina barn. En stund senare behöver även Martin och Ayda åka hem för att få sova en stund innan en ny, förmodligen minst lika intensiv, arbetsdag.

Nu är det alltså bara Josef och Alex kvar. Alex sitter vid sin dator på sitt kontor men har svårt att koncentrera sig. Hon känner ett tryck i bröstet och förstår precis vad som kommer hända. 'Inte igen...' Hinner hon precis tänka innan hon känner hur hon börjar skaka och ställer sig upp för att röra på sig. Hon hoppas på att kunna stoppa det i tid, det var länge sedan sist men hon känner precis igen känslan. Hon gör sitt bästa för att andas lugnt, men det går inte.

Samtidigt är Josef påväg att ta något att äta när han hör en duns från Alex rum. Han får en känsla av att något är fel och bestämmer sig för att ropa efter henne.
"Alex? Är du okej eller?"
Men han får inget svar. Han skyndar dit för att se vad som hänt. Han möts av att hon sitter på golvet, lutad mot väggen och med huvudet i händerna. Hon andas kraftigt och Josef sätter sig på knä framför henne.
"Det är... det är okej Josef" Säger hon mellan andningarna. Han lägger sin hand på hennes knä och ber henne klämma på den. Han förstår att Alex förmodligen fått någon form av panikattack och vill få henne koncentrerad på något annat. Hon gör som han säger och han stryker med tummen över hennes hand.
"Det går bra, allt är okej nu" Viskar Josef medan Alex försöker lugna sig.