Jolex💕

Relation?

Två dagar senare, måndag (07:54) polishuset

Alex kommer precis in till kontoret, sist av alla i gruppen för ovanlighetens skull. Men hon kände att hon behövde sova ut lite idag, hela helgen har hon spenderat med Josef men idag sov hon ensam och det kändes ensammare än hon trott. Hon drar snabbt av sig jackan och hänger upp den på kroken tillsammans med väskan. När hon vänder sig ser hon hur Martin dyker upp i dörröppningen med ett litet leende. Hon nickar som tecken på att han kan öppna dörren.
"Hej, har du en minut?" Undrar han vänligt.
"Självklart kom in!" Svarar Alex snabbt och funderar kort på vad det kan handla om. Martin stänger dörren efter sig och de slår sig ner mitt emot varandra. Hon uppfattar honom som att han är lite nervös, eller snarare obekväm.

Då slår det henne, det måste handla om Josef. Hon känner nästan hur hon blir lite röd om kinderna och skäms lite, hon är inte riktigt beredd på vad han vill säga. Hon har en stark integritet och tycker inte om att prata om privata saker på jobbet, det är helt oviktigt. Men samtidigt så förstår hon att han behöver säga något med tanke på vad han sett.
"Jag tänkte bara... eller alltså, det här är ju inte min ensak egentligen..." Börjar han och tittar ner lite i skrivbordet i hopp om att göra det hela lättare för dem båda. Alex biter sig lätt i läppen.
"Men du och Josef, hur fungerar det? Jag ska såklart inte blanda mig i erat privatliv men jag tänker bara på om ni verkligen kan ha en relation och samtidigt jobba tillsammans?" Frågar Martin tillslut och tittar upp på henne med en frågande blick. Hon andas ut tungt och försöker behålla lugnet. 'Relation, vem har sagt det?' Tänker hon smått irriterat för sig själv.

"Jag och Josef tycker om att umgås, men vi båda är professionella och det hoppas jag att du kan lita på. Vi skulle inte blanda ihop privat och jobb, Martin." Svarar hon självsäkert efter att ha tänkt efter lite. Han nickar seriöst, men hon tycker sig se ett litet leende ändå.
"Såklart, men kände att jag ändå var tvungen att fråga. Men nu ska jag inte störa mer!" Svarar han vänligt, ställer sig upp och går ut. Hon svarar inte, utan ler bara lite snett.

När han lämnat rummet börjar tankarna snurra i huvudet på henne. 'Hur långt ska hon och Josef gå? Vad vill Josef med deras relation? Vad vill hon själv?' Allt känns så rörigt och hon bestämmer sig för att hon bara borde prata med Josef. Hon sneglar ut mot honom och ser hur han skriver intensivt på sin dator, hon ler för sig själv. Sedan inser hon att även hon behöver skärpa sig och faktiskt få lite jobb gjort idag.

Polishuset (16:37)

Josef känner sig klar med arbetet, han har inte haft så mycket som behövt göras idag. Han sitter bakåtlutad i kontorsstolen och försvinner trött bort i tankarna. Han sluter ögonen försiktigt och känner hur han blir sömnig. Oskar och Jennys röster försvinner längre och längre bort, sedan somnar han till.

"Hej sömntuta!" Hör han Alex säga och han öppnar ögonen försiktigt, hennes huvud är bara några centimeter från hans. Han ler bekvämt mot hennes leende läppar. Sedan kollar han runt om sig och inser att alla måste ha gått hem.
"Hur mycket är klockan?" Undrar han svagt.
"Snart halv sju, du har sovit ganska länge va? Är stolen så bekväm så kanske du borde få en annan?" Svarar hon, skrattar till och ställer sig rakt igen.
"Ha ha" Svarar han långsamt, gäspar och ställer sig upp mitt emot henne. Hon har redan sin kappa och väska på sig, så han tar på sig sin jacka också.

Hon observerar varenda rörelse han gör, följer honom noggrant med blicken. När han är klar för att gå ställer han sig mitt emot henne igen, men mycket närmre den här gången.
"Vad vill du hitta på då?" Frågar han svagt och tar upp en hand försiktigt mot hennes kind. Hon lutar huvudet lite mot den och kollar djupt in i hans ögon.
"Hem till dig?" Undrar hon tillslut och Josef nickar till svar.