Jolex💕

Framtiden

Dörrklockan ringer och Alex nästan hoppar ur soffan för att springa och öppna. Dagen har gått orimligt segt speciellt eftersom att hon inte ens känner sig dålig. Hon tittar igenom nyckelhålet och öppnar snabbt. Där utanför står Josef med en bukett röda rosor som han räcker fram lite blygt.
"Liten krya på dig present..." Säger han och tränger sig in förbi henne i hallen. Hon stänger dörren och vänder sig och kramar honom stort. Hennes hjärta nästan smälter av alla hans fina gester och hur han behandlar henne.
"Tack!" Säger hon tacksamt och glatt. Han tar tag på hennes midja och kysser henne försiktigt innan de går och sätter sig i soffan.

De slår sig ner nära varandra.
"Ehm Alex, jag tycker om dig så sjukt mycket. Men jag vet liksom inte hur det här ska gå. Alltså vi får ju egentligen inte ens ha en relation och det känns jobbigt att behöva dölja det.." Får han fram när de suttit i soffan en stund. Alex ansiktsuttryck förvrängs en aning och hon känner hur tårarna bränner bakom ögonlocket. Hon får en stor klump i magen som bara växer för varje sekund. Hennes underläpp börjar skaka och Josef märker att hon är nära att bryta ihop. Hon sväljer hårt och andas knappt överhuvudtaget, ingen luft verkar vilja komma in, hur mycket hon än försöker. 
"Okej, men sen när har du brytt dig om regler? Vi kan väl få det att funka då?" Försöker hon.
"Eller vill du inte?" Fortsätter hon, med tårarna i halsgropen och rädd för vad han ska svara. Han andas ut tungt. Hon känner hur hon nästan är påväg att få panik, för att lugna sig själv försöker hon andas in genom näsan och ut genom munnen. Men det verkar inte riktigt ge någon effekt.

"Det finns inget jag hellre vill än att vara med dig, snälla tvivla aldrig på det. Men jag bara funderar, hur ska det fungera? Alltså du vet att vi egentligen inte borde det här... men jag skulle aldrig klara mig utan dig" Svarar han svagt och vid de sista orden lyckades han inte hålla tillbaka tårarna. En föll långsamt ner längst hans vänstra kind men han är snabbt upp med handen och torkar bort den.
"Det går, du sa det ju själv, vi fortsätter som vi gör nu. Ingen utav oss två är relationspersoner eller hur man säger...liksom vi kan väl bara vara med varandra ändå?" Svarar hon och försöker le och dämpa sin panik och stress.
"Ja, men framtiden? Jag vet inte om jag kommer kunna vara en oseriös kille du är med ibland, hela livet, jag älskar dig." Det sista han sa var vågat, det vet han. Det var inte riktigt planerat men det kändes som att det behövdes för att hon skulle förstå. Han menade det verkligen men nu blir han nervös att han gått för långt.

Alex blir helt ställd, hörde hon rätt? Sa han att han älskar henne? Hon blir helt upprymd och glömmer nästan bort att svara. 'Det kan inte stämma' tänker hon för sig själv och känner hur hon inte kan motstå ett litet leende.
"Josef, jag älskar dig också! Och självklart är inte du bara någon oseriös kille för mig, du betyder mer än vad jag önskar ibland. Vi kan väl avvakta lite bara? Bygga upp relationen i framtiden liksom?" Säger hon och hoppas verkligen att han förstår hur hon menar. Det verkar ha tolkats rätt för han ler bara och nickar.
"Låter bra" Svarar han efter en stund.

Hon lutar sig osäkert mot honom och han tar tag i henne och kysser henne hårt. Han drar sina händer genom hennes hår och hon sätter sig över honom. De kysser varandra intensivt och bådas puls stiger till skyarna.
"Alex, du vet att du inte får anstränga dig va?" Viskar Josef i hennes öra mellan kyssarna.
"Men jag känner mig faktiskt bättre än någonsin, jag lovar." Viskar hon självsäkert tillbaka, och den här gången ljuger hon faktiskt inte. Hon känner dig redan helt bra, hjärnskakningen var nog inte så allvarlig trotts allt.
"Okej.." Säger Josef snabbt tillbaka och drar av henne tröjan. Han vänder på henne så att han står över henne i soffan, sedan knäpper han upp hennes gylf. I förbifarten drar hon av hans tröja också.

När hennes gylf är öppen drar han av henne byxorna och söker sig uppåt för att kyssa henne igen. Han sätter en hand på hennes kind och drar den andra längst hennes kropp. Hon känner hur hon håller på att spricka inifrån och hon njuter av varje sekund. Josef drar sin hand ner längst hennes sida och fram till troskanten där han stannar upp lite. Han kysser henne ännu hårdare och drar av hennes trosor.
"Uh!" hon stönar högt när han smeker henne och han njuter av att se henne njuta. Sedan börjar även hon pilla av hans byxor...

En timme senare

De sitter under filten framför tvn.
"Hur är det? Du kanske hade behövt ta det lugnt, seriöst." Säger Josef och ler snett mot henne.
"Som att du skulle ha gjort det?" Svarar hon bara kyligt tillbaka och drar hans arm över sig.
"Nej förmodligen inte, men det här handlar om dig" Svarar han snabbt och kysser henne mjukt och långsamt på läpparna.
"Jag uppskattar det." Viskar hon och kysser honom igen.
"Men jag klarar mig nog." Fortsätter hon sedan och skrattar till.
"Såklart du gör, som vanligt!" Svarar han irriterat och himlar med ögonen, men någonstans kan hon se ett underliggande leende.