Jolex💕

Trygghet

När de kommer hem till Josef så börjar han packa upp matvarorna han köpte i affären.
"Har du någon vas eller nått? Som jag kan ha blommorna i alltså." Frågar Alex och tittar upp på honom.
"Du kan ta den här." Svarar Josef och sträcker sig efter en vas i glas som står i ett skåp högt upp. Hon tar emot den, häller i vatten och sätter i blommorna. Hon beundrar dom  och vänder sig mot honom.
"Tack igen" Säger hon sedan och kysser honom på kinden samtidigt som hon håller om honom från sidan. Han ler bara till svar.
"Ska du ha någon hjälp eller?" Undrar hon sedan trotts att hon redan vet vad han kommer att svara.
"Nej! Sätt dig i soffan och vila lite så ropar jag när det är klart!" Svarar han, gör en snabb gest mot soffan och ler. Hon gör som han säger och känner hur trygg hon är med honom.

Josef gör sitt bästa med maten, men vill inte att det ska se ut som att han försöker för mycket. Han sneglar mot Alex i soffan och ser hur trött hon är, han ler för sig själv. Han har inte varit såhär glad på länge, han trodde aldrig att han skulle få vara med henne.

Alex håller nästan på att somna till programmet som är på tvn. Ögonlocken vill inte hålla sig uppe.
"Det är klart!" Hör hon plötsligt Josef ropa och vaknar till.
"Gud vad gott det luktar!" Säger hon påväg mot bordet.
"Du ska få smaka min alldeles egna kycklinggryta med klyftpotatis!" Säger Josef stolt och ler. Han drar ut en stol mot henne och hon fnissar av hans gest. De börjar ta av maten och sitter länge och pratar och skrattar.
"Okej, vad tyckte du om det då? Helt ärligt!" Frågar Josef tillslut när Alex ätit upp.
"Det här kommer du få göra oftare! Att du är så bra på att laga mat kunde man inte tro.." Svarar hon lite skämtsamt och han puttar till hennes arm lite lätt och skrattar.

En timme senare

De sitter i soffan och har bestämt sig för att börja kolla på en ny serie. Alex sitter lutad mot Josef och han håller om henne samtidigt som hon kliar honom lite på armen. De har sett ett avsnitt av serien, men de båda verkar vara överens om att den inte var något vidare bra.
"Ska vi lägga oss i sängen istället?" Föreslår Josef tillslut och Alex nickar trött. De går tillsammans och borstar tänderna och klär av sig, innan de lägger sig i sägen under det varma täcket.

"Det har varit trevligt ikväll.." Börjar Alex och Josef lägger sin hand på hennes arm och nickar. Han klappar lite på henne och kollar djupt in i hennes ögon. Hon hoppar upp lite och lägger huvudet på hans andra arm, han drar henne intill sig. De ligger länge tätt inpå varandra utan att säga något, när Josef känner att hans arm blir lite blöt. Han sträcker på sig lite fundersamt och inser att det är Alex som fällt en tår.
"Du?" Börjar han försiktigt och håller om henne ännu lite hårdare. Han drar lugnande med handen över hennes arm och hon andas ut tungt.
"Hur är det?" Frågar han sedan vidare oroligt. Hon torkar snabbt bort tårarna med handen.
"Förlåt...det är inget" Svarar hon efter ett tag och försöker dra in luft i lungorna.
"Berätta för mig.." Försöker Josef och känner hur han blir lite nervös.
"Det är så töntigt...men jag har liksom aldrig känt mig såhär trygg förut. Jag blir bara så överväldigad.." Berättar Alex tillslut, andas ut tungt och skäms lite. Hon vill verkligen inte att han ska tro att hon är överkänslig och gråter hela tiden, men hon vill samtidigt kunna berätta allt för Josef.

Josef känner hur han också blir tårögd. Det gör honom så glad och han blir varm i hela kroppen över att få någon typ av bekräftelse på att hon har tillit till honom.
"Ja det var lite töntigt.." Böjar han med svag röst. "Men isåfall är jag också en tönt." Fortsätter han sedan och känner hur Alex skrattar till lite. Han tar bort hennes tårar, stryker med handen längst hennes rygg och pussar henne i pannan. Sedan vänder hon sig om så att Josef håller om henne, med ryggen mot honom. Det tar inte många minuter innan de båda har somnat.