Jolex💕

Fallet

Två dagar senare, tisdag (08:14) polishuset

Josef kommer in sent på avdelningen med snabba steg och ett äpple i handen. Han försov sig och hann inte äta frukost, så äpplet fick bli en slags nödlösning så länge. När han är framme ser han att alla sitter i mötesrummet så han skyndar dit.
"Sorry att jag är sen, bilkö." Skyller han på för att undvika protester eller motsägelser. Alla bara nickar förstående.
"Det är lugnt, bra att du är här nu iallafall!" Säger Alex och nickar leende mot honom. Han känner hur magen gör en volt när hennes ögon kollar in i hans. Det är som att deras ögon är fastklistrade och de glömmer bort alla andra. Martin märker detta och harklar sig.
"Ja ehm... vi har iallafall fått in om ett mord som ska ha skett inatt, en kille vid namn Gustav Kärl, 23 år. Han hittades av en hundägare i skogen tidigt imorse och tekniska är där nu. Ayda du kan ju kolla upp honom så länge. Jag tänker att jag och Josef åker dit så hör vi av oss när vi vet hur vi fortsätter!" Berättar Alex sedan och tittar djupt in i Josefs ögon, det pirrar till i dem båda.

"Jaha, hur är läget då?" Undrar Alex när hon hoppar in i förarsätet till bilen.
"Det är bra, själv då?" Svarar Josef snabbt och hoppar in bredvid.
"Bara bra!" Säger hon och vrider sig snabbt mot honom i ett leende, innan hon börjar köra. Under bilresan är de tysta, men det är absolut inte en stel tystnad. Stämningen mellan dem säger mer än tusen ord och Josef funderar på hur han ska kunna jobba med henne. Allt han vill är bara att få kyssa henne och känna hennes närhet, men det går ju inte nu. De måste kunna vara professionella och skilja på jobbet och privatlivet. Han bestämmer sig för att han ska göra allt för att få det att fungera. Inget får förstöra känslorna han och Alex byggt upp hos varandra.

Väl framme möter de upp Erika som visar dem till offret. Det är rätt så brutalt gjort och de kollar bara snabbt för att slippa få fast bilden i sitt huvud. Offret ligger lite lutad mot ett träd, alldeles blodig och knivskuren.
"Okej, så vad vet vi i nuläget? Mer än identiteten då." Undrar Alex och tittar på Erika.
"Han dog runt 01-02 tiden inatt, knivskuren och en del hugg. Det tyder på dråp, ser inte så planerat ut. Mer vet vi inte än men vi hör av oss så fort vi har något av intresse för er!" Säger hon och vänder sig om och går. Alex och Josef står kvar i några sekunder innan de också vänder sig och går tillbaka mot bilen.

När de satt sig i bilen tar Alex upp telefonen och ringer till Ayda.
"Hej, har du fått fram något?... Jaha vad bra, Jenny och Oskar får åka dit och prata med dem så kommer jag och Josef tillbaka snart...Hejdå!" Säger hon i telefonen och kollar på Josef.
"Jenny och Oskar åker ut till föräldrarna." Förklarar hon och de åker iväg.

Efter ett tag lägger Josef en hand på hennes knä och drar lugnande med tummen över henne under tiden som hon kör. Han kunde bara inte låta bli att röra vid henne. Hon sneglar mot honom och ler snett, känner hur pirret och suget efter hans närhet börjar växa. Hon anstränger sig för att behålla koncentrationen på vägen och sin egen andning. Josef märker det och skrattar till lite.
"Är något fel?" Undrar han skämtsamt.
"Absolut inte!" Svarar hon snabbt.
"Men jag hoppas att du vet vad du gör med mig..." Fortsätter hon och ler. Hon svänger in vid polishuset och de går snabbt ur bilen. Men Alex vill ha mer av honom, hon tar honom diskret armkrok och när de kliver in genom entrén söker hon med blicken efter en toalett.
"Det här är ditt fel!" Visk-skriker hon i hans öra och drar med honom in och låser när ingen ser.

Hon får ner honom så att han sitter på toalettlocket och hon sätter sig över honom. Hon kysser honom hårt och länge, han gör detsamma tillbaka.
"Du är verkligen så romantisk..." Viskar han mellan kyssarna ansträngt och ironiskt och hon skrattar till. Sedan låter hon händerna och kyssarna vandra längst honom och han släpper ut ett stön. Hon är snabb med att lägga ett finger över hans mun.
"Shhh!" Viskar hon och ler.

Fem minuter senare

"Vi måste nog gå nu innan någon misstänker nåt.." Säger Alex och ler mot honom. De ställer sig upp.
"Hur ska vi kunna gå ut? Tänk om någon är där!" Svarar Josef nervöst. Det skulle inte ta lång tid innan ryktet spridit sig om de skulle gå ut från en toalett tillsammans.
"Vi får bara vara snabba det är ändå ingen utanför nu, det går bra..." Svarar hon självsäkert och ler. Hon vänder sig för att låsa upp.
"Vänta!" Viskar Josef och vänder tillbaka henne mot honom. Han kysser henne långsamt och håller om henne hårt. Sedan avslutar han med att krama henne stort.
"Nu kan vi gå" Säger han och hon ler varmt. De skyndar ut.

"Hej, har du fått fram nåt mer?" Frågar Alex när de kliver in på avdelningen igen, hon gör allt för att de inte ska misstänka något.
"Nej inte mycket, vilken tid det tog för er!" Svarar Ayda snabbt och tittar fundersamt mellan dem.
"Ja, fortfarande bilkö.." Säger Josef snabbt och avvärjande. Plötsligt ringer Alex mobil. Hon svarar och pratar inte länge innan hon lägger på igen med stressad blick.
"Vi måste till hennes bror! Han har tydligen hotat henne och vi behöver kolla upp honom. Vi drar på en gång!" Säger hon snabbt och nickar mot Josef som följer med henne.

Hos Gustavs (offrets) bror

Det är ett gulligt litet rött hus ute på en skogsväg som de möts av. Det är alldeles tyst, bara små fågelkvitter hörs emellanåt.
"Det verkar ju inte vara någon här." Säger Josef svagt för sig själv. De går fram mot dörren och knackar på, ingen öppnar och det är släckt i hela huset. De går tillsammans runt och tittar.
"Nej du har nog rätt, men vi tar ett varv till för säkerhets skull. Gå höger så tar jag vänster" Säger Alex efter ett tag och går ifrån honom.

Josef tittar runt, rätt säker på att huset är tomt med tanke på att det inte finns någon annan bil än deras i närheten. När han precis ska gå för att möta Alex igen hör han en hög duns. Han känner hur rädslan stiger inom honom och han springer till trappen, där ligger hon med ett jack och blod över hela pannan. 'Hon måste ha gått upp för att titta in och ramlat' tänker han snabbt. Samtidigt känner hur orolig han blir och slänger sig ner på knä. Hon bara blundar utan att röra sig det minsta. Han sätter sig med hennes huvud i knäet och klappar henne på kinden.
"Alex? Hör du mig?! Snälla..." Ber han och känner hur tårarna brinner i ögonen på honom. Han tar snabbt upp telefonen och ringer efter ambulans. Plötsligt börjar hon skaka lite på huvudet.
"Josef..." Viskar hon försiktigt. Han andas ut lite.
"Det är okej Alex, jag är här du får hjälp snart. Andas bara" Uppmanar han henne och gör allt för att inte börja gråta.