Jolex💕

Vill du prata?

Alex och Josef har precis jobbat färdigt och kommit hem till Alex. Josef såg till att de åkte hem så tidigt som möjligt eftersom att Alex inte mått så bra och behöver ta det lugnt. När dom kommer in igenom dörren tar dom av sig ytterkläderna och sedan blir hon som fastfrusen. Det är som att hon glömmer bort vart hon är och bara stannar upp i alla känslor och tankar. Josef märker det och drar in henne till en varm kram.
"Kom!" Viskar han i hennes öra och de börjar långsamt gå mot hennes säng. Han håller om och leder henne hela vägen till sovrummet. När de är framme drar han av sina byxor och sin tröja och sedan gör han samma med henne. Han tar tag i henne och leder henne till sängen där han lägger sig. Hon lägger sig bredvid och han drar täcket över dom.

"Vill du prata?" Frågar han försiktigt och kliar henne lätt i håret. Hon skakar bara tveksamt på huvudet.
"Vet inte" Säger hon tillslut och vänder sig mot honom som i en kram, lutar huvudet mot hans bröst.  Hon vill så gärna prata med honom på om allt, men vet inte riktigt hur hon ska börja eller hur hon ska formulera sig.
"Jag bara...jag har liksom hela tiden tänkt att allt är mitt fel, att jag får skylla mig själv liksom...alltså jag bara.." Försöker hon och gör sitt bästa för att få ut det rätt.
"Men jag har liksom inte tänkt på det på ett tag nu, tryckt undan allt liksom...trodde aldrig att det skulle behöva dras upp igen." Fortsätter hon sedan och känner hur Josef hela tiden smeker lugnande över hennes arm.

Josef känner hur han nästan får ont i bröstet av att höra smärtan i hennes röst när hon berättar allt. Vad ska han säga? Hur ska han få henne att förstå hur älskad och trygg hon är?
"Om jag bara hade.." Börjar hon försiktigt.
"Nej Alex! Snälla sluta skuldbelägga dig själv, det finns bara en som gjort fel och det är inte du.. om det finns något jag kan göra, vad som helst, så måste du berätta det för mig" Avbryter han henne snabbt och känner hur han nästan börjar gråta.
"Att du finns här för mig är mer än nog!" Svarar hon och pussar honom på bröstet. Han pussar henne i hårbotten och fortsätter klia henne på armen tills hon somnat.

Dagen efter

"Godmorgon.."Viskar Josef när han ser att Alex vaknar, han själv har varit vaken i nästan en halvtimme men har bara legat och njutit av hennes sovande närhet.
"Godmorgon" Svarar hon och ler.
"Ska jag åka iväg och köpa lite frukost om det är öppet någonstans? Klockan är knappt sex så vi har tid innan vi behöver dra sen." Undrar Josef och kliar henne lite på armen. Hon nickar till svar och mumlar lite.
"Hejdå sålänge!" Säger han och ställer sig upp, klär på sig och går iväg. Alex hör hur ytterdörren stängs försiktigt och hur han låser.

Nu ligger hon ensam i sängen och har äntligen lite tid att fundera för sig själv. Var det rätt att berätta för Josef? Först tyckte hon inte det, hon ångrade sig och kände sig svag. Men nu känns det mycket bättre och hon hade inte klarat att hålla det hemligt. Om det är någon som förstår henne så är det Josef, han skulle aldrig drömma henne för en sådan sak, det är hon säker på. Hade rollerna varit ombytta så hade hon velat att han anförtrodde sig till henne.

Alex funderar vidare. Hon tänker på jobbet och hur hon och Josef ska göra för att få det att fungera. Visst går det väl bra nu, men om det blir mer seriöst så måste dom berätta. Men när kan hon avgöra om det är seriöst? Alltså dom älskar ju ändå varandra. Hon sluter sina ögon och försöker tänka ut ett så smart sätt som möjligt att berätta det för gruppen på, dom har ju ändå redan misstankar kring det. Det är lika bra att 'lägga alla korten på bordet' och berätta sanningen, Martin vet ju typ redan.

Helt plötsligt öppnas dörren igen 'det gick fort!' tänker hon för sig själv. Hon reser sig ur sängen med täcket om sig och går ut mot hallen där Josef står.
"Jag hittade ett bageri, ganska nära faktiskt. Köpte lite bröd och någon juice dom rekommenderar tydligen." Säger han och håller upp en genomskinlig påse med varorna i.
"Mysigt, jag byter om lite bara!" Svarar Alex snabbt och går tillbaka till sovrummet igen.

När hon kommer ut så har Josef dukat upp allt jättefint på bordet och tänt ljus. Hon ler och går fram för att kyssa honom på munnen långsamt. Han kysser henne tillbaka och kramar henne runt midjan.
"Pallar du verkligen jobba nu, jag menar...jag förstår om du tycker att det blir jobbigt. Vi löser det, du kan ju..." Börjar han och drar händerna genom hennes hår, lägger bort det bakom axlarna. Men Alex lägger försiktigt ett finger på hans läppar.
"Det går bra. Du är ju med mig!" Säger hon och ser hur han spricker upp i ett leende. Han blir så glad över att höra henne säga dom orden. Det är verkligen en stor bekräftelse för honom att få höra att hon litar på honom och känner sig trygg i hans närvaro, det är liksom allt han vill.
"Nu äter vi!" Svarar han bara och de slår sig ner mitt emot varandra vid det lilla matbordet.

En timme senare (07:27)

"Godmorgon! Är alla här än?" Undrar Alex när hon och Josef kliver in på avdelningen.
"Snart, Jenny är påväg." Svarar Oskar snabbt och hon nickar bara till svar.
"Då kör vi möte när hon kommer!" Ropar hon ut från sitt kontor efter en stund.

Det tar bara några minuter innan Jenny är där och de alla samlas.
"Okej hörni, så idag tänker jag att vi skulle behöva höra med föräldrarna om det är okej att vi kollar i Tindras rum, jag och Josef kan göra det. Hur gick det förresten med hennes sociala medier Ayda?" Börjar Alex när alla hunnit sätta sig.
"Ja vad ska man säga, inte mycket att gå på. Hon verkar umgås mycket med en vän vid namn Hanna Karlsson." Berättar Ayda.
"Ja, det nämnde dom på gymnasiet igår också! Dom gick tillsammans där." Berättar då Oskar vidare.
"Bra, du åker du och Jenny hem till henne då! Så tänker jag att vi kan höras vid lunch igen." Säger Alex och alla reser sig.

"Då drar vi då!" Säger Josef glatt och går mot hissen med Alex tätt efter sig.
"Jag kör!" Säger hon på vägen ner och han bara himlar leende med ögonen.
"Okejdå!" Säger han och låtsas vara lite besviken.

Hemma hos offret (08:15)

Alex plingar på dörren och blir chockad över hur snabbt den öppnas.
"Hej." Säger föräldrarna till offret i kör, som öppnat tillsammans.
"Hej, vi tänkte bara kolla med er om det är okej att vi tar en titt i Tindras rum?" Frågar hon försiktigt.
"Ja absolut." Svarar Anders, pappan, och släpper in dom.
"Tack!" Säger Josef och försöker le medlidande mot dom stackars föredetta föräldrarna.

När dom kommer upp till rummet möts dom av ett rätt så basic tjejrum. Vita väggar, ett simpelt sminkbord och en stor säng med fina lakan. Solen tränger sig in genom gardinerna och lyser upp det fint. Dom tar en liten titt men hittar ingenting som sticker ut, bara sånt som dom hade förväntat sig.
"Nähe, det här verkar väl rätt normalt va?" Säger Josef efter en stund och Alex nickar instämmande.
"Vi åker tillbaka igen, men vi kan du ta med det där fotot iallafall." Svarar hon sedan och pekar på ett foto på Tindra uppsatt på väggen.
"Yes!" Svarar Josef och plockar ner det, innan dom åker iväg igen.