Jolex💕

Erkänn!

Josef och Alex ligger tillsammans under täcket i Josefs säng. Dom har varit vakna i ungefär en halvtimme men bara legat kvar och småpratat lite, mest njutit av att äntligen få vara med varandra igen. Josef drar sin hand igenom hennes bruna hår och lutar sig fram för att kyssa henne. Hon tar gärna emot den och lägger en hand på hans kind.
"Du är så fin" Viskar han i hennes öra och hon blir lite generad. Hon har svårt för komplimanger, men dom från Josef uppskattar hon ändå. Bekräftelsen han ger är oslagbar, hon önskar bara att hon kunde göra samma tillbaka.

"Hur ska vi göra idag då? Vi behöver bara riva av plåstret nu" Säger Alex efter ett tag och är rädd att Josef ska uppfatta henne som tjatig, men han ser rätt så obrydd ut.
"Jag tror att det bästa är om vi inte gör en grej av det, du säger bara som det är lite snabbt innan mötet" Svarar han sedan lugnt och hon andas ut tungt.
"Okej, typ såhär: 'Hej hörni, jag och Josef, eran kollega och chef alltså, har en relation med varandra. Vi ligger ofta, kysser varandra på jobbet ibland, han brukar speciellt tycka om när jag..." Börjar Alex och kan inte hålla sig från att skratta. Josef sätter generat en hand för hennes mun för att hon ska sluta.
"Det var inte så jag menade!" Säger han sedan och skrattar. Han kittlar henne lite i sidorna och hon skrattar bara ännu mer, samtidigt som hon försöker slå bort hans händer.
"Okej okej, jag fattar!" Säger hon tillslut och han slutar kittlas. Han sätter en hand på hennes bortre lår och drar det mot sig så att hon ligger snett över honom, sen kysser han henne långsamt.

Polishuset (08:05)

"Godmorgon! Om alla är här kan vi väl köra möte direkt?" Säger Alex när hon och Josef kliver in. Ingen protesterar utan alla går bara in i mötesrummet. Hon hörde nästan själv hur nervös hon lät på rösten. 'Gör det bara inte till en stor grej' Upprepar hon för sig själv i huvudet för att försöka lugna sig.

När alla satt sig tar hon ett långsamt andetag för att samla sig lite.
"Ja, ehm... Innan vi börjar så tänkte jag bara att.." Börjar hon men vet inte hur hon ska fortsätta. Martin som inte varit beredd på att bekännelsen skulle ske idag, rätar lite på sig när han inser att det kanske är dags. Alex är tyst länge och alla tittar bara undrande på henne.
"Jag tänkte egentligen bara höra om alla är på för AW ikväll?" Frågar hon efter ett tag, hon klarar verkligen inte att säga något nu. 'Fan!' Hon tänker att det kanske blir lite lättare och mer avslappnat att göra det utanför arbetstid iallafall.
"Ja, absolut!" Säger Oskar glatt och de andra nickar. Alex vågar inte möta varken Josefs eller Martins blick, hon vet att dom är besvikna.

Under tiden som gruppen pratar ihop sig inför kvällen drar Alex diskret upp sin telefon och går in på Josefs kontakt.
*Förlåt! Jag kunde inte, löser det ikv<3* Skickat. Hon vågar inte titta direkt på honom, men ser i ögonvrån hur han läser det. Sedan känner hon hur hennes mobil vibrerar till.
*Det löser sig, älskar dig!* Läser hon och ler stort, nu vågar möta hans blick och ler glatt.

"Nej, nu måste vi faktiskt jobba lite hörni!" Säger Alex och avbryter gruppen efter ett tag. Alla tystnar och vänder snabbt blickarna tillbaka mot henne.
"Vi har inte.." Fortsätter hon men avbryts av sin mobilsignal.
"Förlåt!" Säger hon snabbt och svarar.

"En död kvinna har påträffats vid en lekpark, jag och Josef åker direkt så ringer vi sen när vi vet mer!" Säger hon snabbt när hon lagt på mobilen och alla lämnar rummet. Hon greppet snabbt tag i sin kappa från kontoret på vägen till hissen dit Josef kommer inspringandes.
"Det är lugnt" Viskar han och när hissdörrarna stängs kysser han henne försiktigt och drar sina händer över hennes armar.

Alex lägenhet (18:54)

Josef och Alex är i Alex lägenhet innan AWn, hon vill hinna fixa till sig lite. De löste fallet oerhört snabbt, det visade sig inte vara så komplicerat som det först såg ut. Hon står i badrummet och sätter i sina örhängen när hon ser Josef dyker upp bakom henne i badrumsspegeln. Han kysser henne försiktigt i nacken och ler flörtigt.
"Ska du verkligen ha på dig det där?" Frågar han försiktigt och försöker att hålla pokerface samtidigt som han ser hur hon blir lite orolig. Sedan sätter han sina händer på hennes sidor och drar dom långsamt upp längst hennes kropp. När han är uppe vid brösten ler han lite snett och Alex andas ut.
"Blir det jobbigt för dig eller?" Viskar hon flörtigt efter en stund och vänder sig mot honom med ansiktena nära varandra.
"Mm lite" Svarar han och hon skrattar till åt honom. Sedan kysser dom varandra länge innan det är dags att åka.

Restaurangen (19:28)

Josef och Alex är sist i gruppen till restaurangen, det börjar nästan bli en vana sen dom blev tillsammans.
"Hej!" Ler Alex glatt mot de andra och sätter sig på en av de lediga stolarna. Josef kommer tätt efter och sätter sig bredvid. Diskret lägger han en hand på hennes lår och drar den långsamt upp och ner för att lugna henne lite. Han vet att hon är nervös, men nu måste någon av dom säga något.
"Hur är det med kärleksparet då?" Frågar Ayda tillslut och ler. 'Hur vet hon?' Tänker både Josef och Alex för sig själva.
"Va?" Får Josef ur sig efter en stund och tittar förvånat runt sig.
"Ska ni inte erkänna nu?" Säger Jenny och ler mot dom båda.
"Vadå, hur visste ni det?" Säger Alex tillslut och andas ut lite.
"Ni är inte dom mest diskreta jag känner, alltså det har ju varit nåt mellan er jättelänge. Så ni erkänner det nu?" Fortsätter Jenny nyfiket. Josef och Alex är i chock, inte kan det väl ha varit så uppenbart?
"Okej, okej. Vi erkänner!" Svarar Josef leende efter en stund. Alla i gruppen blir glada och chockade över deras erkännande, det trodde dom aldrig att dom skulle få. Mest förvirrad av alla är Oskar, som knappt ens misstänkt något.

Josef drar sin hand från Alex lår, bak till hennes rygg och runt så han håller henne hårt runt midjan. Äntligen har dom lyckats få det ur sig och nu kan inget stoppa dom från att vara tillsammans för alltid. Det Josef inte heller vet, är att en överraskning väntar efter middagen...