Jolex💕

Middag?

Två veckor senare
Polishuset (17:24)

Josef och Alex har fortsatt bytt en hel del blickar och tänkt på varandra mycket. Men sedan deras kyss har det inte hänt något större i deras relation. Josef sitter okoncentrerad vid sin dator och tar upp sin mobil. Han vill så gärna vara med Alex, hon har en stark dragningskraft som han bara inte kan stå emot. Han funderar på om han borde skriva till henne, ses med henne lite utanför jobbet kanske.
*Middag hos mig ikv?;)?* Skickat. Nu behöver hon bara svara.

Alex tycker till när det plingar i hennes mobil. Hon kan inte stå emot att hennes mungipor bildar ett stort leende när hon läser smset hon just fått från Josef.
*Låter bra!* Skriver hon tillbaka snabbt, utan att ens tveka.

Josef andas ut lite lätt och ler för sig själv. Han har lust att springa till henne, slänga upp dörren och dra med henne hem till sig på en gång. Men han behärskar sig och sitter kvar och jobbar tills resten av gänget i vanlig ordning gått hem. Men det tar extra lång tid idag, känns det som för Josef iallafall.
"Du ser glad ut, något särskilt eller?" Frågar Oskar samtidigt som han tittar på Josef och ler. Är han så uppenbar?
"Äsch!" Suckar Josef och skrattar till. 'Kan dom inte lämna snart?' Tänker han för sig själv. Men Oskar och Jenny sitter länge och småpratar om allt mellan himmel och jord.

Tillslut får Josef nog och han bestämmer sig för att gå in till Alex ändå.
"Hejdå!" Säger han till dem och tar sin dator och sätter på sig sin jacka. De svarar lite snabbt i kör och sedan återgår de till sitt samtal. Josef går lite diskret förbi Alex kontor och pekar mot henne att hon ska komma. Hon kollar upp och fnissar till lite när hon ser honom, sedan plockar hon ihop sina saker och går ut.
"Jag ska också gå nu, hejdå!" Säger hon snabbt till Jenny och Oskar innan hon skyndar sig till hissen för att hinna med Josef. Han ler mot henne och kramar henne med ena armen lite försiktigt när hon kliver in. En värme sprids inom dem båda och fjärilarna i magen bara växer.

Promenaden hemåt går rätt så snabbt och väl hemma hos Josef så sätter sig Alex vid en av hans barstolar till köksön. Han är snabb med att ge henne ett högt glas som han fyller med vitt vin. Sedan påbörjar han tillagningen av middagen och de börjar småprata litegrann. När de varit tysta ett tag tar Josef ögonkontakt med Alex.
"Du... hur mår du nu? På riktigt alltså?" Undrar han och försöker le lite medlidande. Han vill inte låta tjatig men han bryr sig verkligen.
"Jag klarar mig, det är säkert." Svarar hon och ler. Han lämnar spisen och går fram för att ta tag i hennes hand, klappar den lite. Sedan släpper han henne och vänder sig för att göra färdigt det sista, det tar inte lång tid innan det är klart.

"Godkänt?" Undrar Josef samtidigt som han tittar smått nervöst på Alex med ett litet snett leende.
"Det var verkligen supergott!" Svarar hon övertygande.
"Inte visste jag att du var en sån mästerkock!" Fortsätter hon sedan och ler stort.
"Det finns många bra sidor hos mig du inte upptäckt än.." Svarar Josef lite flörtigt och Alex skrattar till. De sitter sedan länge och tittar på varandra i bekväm tystnad, innan de bestämmer sig för att gå mot soffan med sina påfyllda vinglas.

De sätter sig på soffan mitt emot varandra, nära. Hon i skräddare och han med ett ben upp i soffan mot henne. De kollar varandra djupt i ögonen. 
"Det här borde vi göra oftare, ses utanför jobbet alltså" Säger Alex efter ett tag och ler flörtigt mot honom.
"Jag kan bara hålla med!" Svarar Josef tyst och tar en sipp av vinet innan han ställer ner det bredvid Alex glas. Han lägger sedan sin arm längst soffkanten med handen på hennes axel. Han klappar henne lite försiktigt med tummen och hon lägger huvudet på sned lutad mot honom. Han tittar lite osäkert på henne och börjar ta på hennes lår med sin andra hand. Alex tittar på honom med ett leende, flyttar försiktigt lite närmre honom och lägger sina händer runt hans midja. Hans händer rör över hennes kropp samtidigt som han låter blicken falla på hennes läppar och sedan upp i hennes ögon igen. Deras huvuden kommer närmre varandra och tillslut kysser dom varandra, för andra gången. Josefs läppar vandrar sedan ner och han kysser henne i nacken. Alex ler och andas häftigt, vilket han också märker. Hon tar sedan sina händer på hans kinder och kysser honom mjukt, men passionerat. Det pirrar nästan orimligt mycket i Josefs mage, han njuter av varje sekund med henne och kan inte få nog.