Jolex💕

Onödig kommentar

Dagen efter (06:37)

Josef öppnar långsamt upp sina ögon men kisar lite mot ljuset från fönstret. Han vrider huvudet lite och ser hur Alex ligger på precis bredvid honom, men hon är klarvaken.
"Godmorgon, är du redan vaken?" Säger han svagt och lägger en arm över henne, kliar henne lite på hennes bortre arm. Hon vrider då huvudet emot honom och han ser hur trött hon ser ut, mörka ringer under glansiga ögon.
"Jag har inte kunnat sova så mycket" Säger hon tillbaka och sväljer.
"Ska du inte stanna hemma idag då?" Frågar hon och tittar oroligt mot henne, men hon bara skakar på huvudet.
"Jo Alex, du kommer inte kunna jobba nu. Det är bättre att du är ledig idag och imorn ska vi ju dit.." Fortsätter han och ser hur hennes ögon blir allt glansigare så fort han ens nämner aborten. 'Fan' tänker han för sig själv. Hur ska han kunna lösa det här på bästa möjliga sätt för henne?

"Det kommer inte bli bättre av att jag ligger här ensam och tänker" Svarar Alex efter ett tag. Josef vrider kroppen mer mot henne och stödjer sig mot sin arm.
"Okej, men säg till om jag kan göra något för dig. Vad som helst!" Säger han bestämt och sätter en hand på hennes kind, lutar sig försiktigt och kysser henne mjukt på läpparna.

Polishuset (07:49)

"Titta vilka som är här!" Säger Oskar glatt mot Josef och Alex när han ser dom i korridoren.
"Det lyckliga kärleksparet!" Svarar Jenny snabbt med ett leende. Alex orkar verkligen inte med sånt här just nu, det blir bara för mycket. 'Lyckliga? Hon skulle bara veta...' tänker hon vidare irriterat för sig själv.
"Okej, ska vi skärpa oss lite kanske?" Säger hon surt och går in till sitt kontor, smäller igen dörren hårade än vanligt. Jenny och Oskar ger varandra nervösa blickar. Josef blir lite orolig för Alex, klarar hon verkligen det här nu?
"Dålig tajming?" Viskar Jenny mot Oskar och han skakar förvånat på huvudet.

"Är alla här eller?" Frågar Alex när hon lugnat sig och kommit ut från kontoret igen, men hon är fortfarande irriterad.
"Ayda kommer nu!" Svarar Oskar och nickar ut mot Ayda som kommer gåendes i korridoren.
"Bra! Då vill jag att vi tar ett möte nu!" Svarar hon bestämt tillbaka och går in till sitt kontor för att hämta sin dator. Hennes bestämda och irriterande beteende skrämmer Josef lite, bara hon inte säger något dumt nu. Han vet hur irriterad hon blir över allas ständiga kommentarer men han vill inte att hon ska lägga onödig energi på det.

"Dåså hörni! Vi har ju inget fall att jobba med just nu så därför tänker jag att jag tar tillfälle att presentera en ny grej för er." Börjar Alex när alla satt sig, nu med en mycket lugnare och trevligare ton.
"Jag tänkte att vi skulle..." Börjar hon samtidigt som hon letar fram någonting på sin dator. När hon hittar det hon vill vänder hon den mot gruppen och fortsätter.
"Vi ska på en föreläsning nästa vecka på torsdagen. Den handlar om gärningsman-bemötanden och att hantera olika allvarligare brottssituationer. Jag vet såklart att ni redan har stenkoll på allt sånt, men det kan ju behöva repeteras!" Berättar hon och sveper över gruppen för att försöka tolka någon form av reaktion.
"Jaha, men det låter ju spännande, eller?" Säger Oskar efter en stund för att få dom andra att tänka positivt kring detta.
"Ja, men kan vi inte allt det här? Alltså, vi möter ju såna situationer varje dag." Försöker Josef som hatar föreläsningar om onödiga saker han redan har koll på.
"Jo, som jag sa: ni har stenkoll, men det är bra att repetera ibland!" Svarar Alex snabbt tillbaka och alla nickar bara till svar. Sedan fortsätter hon berätta mer detaljerad info kring syftet osv men Josef slutar helt lyssna vid den delen.

Polishuset (12:27)

"Ska jag sticka iväg och fixa någon lunch eller?" Undrar Oskar.
"Gärna för mig!" Svarar Josef snabbt som känt hur magen kurrat länge.
"Jag kan följa med!" Säger Jenny då och greppar tag i sin jacka från stolen.
"Vad vill ni ha? Fortsätter hon sedan och tittar mot Josef och Ayda.
"Vi kan väl ta det där salladsstället? Alla gillar ju ändå samma därifrån så det känns väl smidigt?" Svarar Ayda snabbt och smart.
"Yes!" Svarar dom bara och sticker iväg.

"Vi tänkte dra och köpa lunch på det där salladsstället, funkar det?" Undrar Oskar som stuckit in huvudet genom dörren till Alex kontor.
"Yes!" Svarar hon med ett leende.
"Sorry för imorse förresten, jag menade inte att vara jobbig. Men jag förstår att det är opassande på jobbet och så..." Fortsätter han och hon kan verkligen se hur han skäms. En svag känsla av dåligt samvete sköljer över henne, det var ju trotts allt Jennys kommentar som störde henne mest. Men hon vet innerst inne att ingen av dom menar illa.
"Det är lugnt Oskar!" Säger hon övertygande med ett leende, sedan försvinner han iväg.

Men Alex hinner knappt titta ner i datorn igen innan hon ser en skugga vid dörröppningen i ögonvrån. Det är Josef. Han kliver in och stänger dörren efter sig, sen sätter han sig mitt emot henne.
"Hur är det?" Frågar han försiktigt. Hon blir helt varm av att han bryr sig såhär mycket, men samtidigt tycker hon lite synd om honom. Han ska inte behöva oroa sig för henne, men det är gulligt att han ändå gör det.
"Det är okej" Säger hon svagt och ler lite mot honom i deras intensiva ögonkontakt.

Josef blir alldeles pirrig av att se Alex i ögonen och det är som att hans kropp skriker efter hennes. Allt han vill är att få röra vid och vara nära henne så mycket som möjligt.
"Allt kommer lösa sig" Viskar han till henne och går fram mot henne, böjer sig ner och kysser henne på kinden. Han ser hon hon sväljer hårt och det gör ont i honom.