Jolex💕

Jobbigt

Dagen efter, Josefs lägenhet (18:37)

Det har gått bra på jobbet för dom båda idag trotts det som hände igår. Nu har dom precis beställt mat och väntar på att den ska komma. Under tiden tittar dom lite ointresserat på tv och Josef kliar Alex lite i håret. Efter ett tag sneglar hon upp mot honom.
"Jag älskar dig Josef." Viskar hon och kysser honom på läpparna samtidigt som hon känner hur han ler.
"Jag älskar dig också" Svarar han snabbt och kysser henne igen, länge. Hon blir alldeles varm av hans närhet och det är verkligen precis vad dom båda behöver. Bara få vara nära varandra och ge varandra bekräftelse.

När kyssarna blir fylligare sätter sig Alex över Josef i soffan och håller om honom. Han sätter sina händer på hennes midja och trycker henne nära i kyssarna. Sedan början han knäppa upp hennes skjorta försiktigt men ändå upphetsat. Hans andning går inte längre att kontrollera, vilket han ser på hennes flin att hon märker. När han väl fått av hennes skjorta låter han sina händer vandra över hennes överkropp. Nu märker han hur även hon har svårt att kontrollera andningen och ett svagt stön kommer ut när han kysser hennes nacke och drar händerna genom hennes hår. Hon drar snabbt av hans tröja och börjar sen knäppa upp hans skärp. Då drar han sina händer upp till hennes kinder och fortsätter kyssa henne intensivt under tiden.

Men helt plötsligt, precis när Alex lyckats få av skärpet och Josef börjar knäppa upp hennes gylf, så ringer det på dörren. Alex suckar besviket och Josef skrattar till lite åt henne.
"Maten.." Säger hon svagt, det verkar som om båda hade glömt den.
"Jag öppnar." Säger Josef snabbt och ler mot henne. Hon fnissar till lite och förstår att han vill öppna, med tanke på hennes rufsiga håruppsättning, nakna överkropp och halvöppna kostymbyxor. Hon flyttar bort från honom och han greppar sin tröja innan han går mot dörren. Hon sitter ensamt kvar och ler för sig själv åt hur bra hon har det.

Josef öppnar snabbt dörren, har precis tagit på sig tröjan och andningen är knappt kontrollerad än. Budet utanför räcker fram påsen med maten och han tackar och tar emot innan han går in igen. Han ser att Alex börjar ta på sig igen och ställt sig upp. Då lämnar han maten på bordet och går tillbaka mot henne. Han lägger armarna runt henne och drar in henne till en kyss igen, samtidigt som han leder henne tillbaka mot soffan.
"Har du redan tröttnat eller?" Viskar han flörtigt i hennes öra och det pirrar i hela hennes kropp. Hon ler och kysser honom igen.
"Aldrig" Viskar hon tillbaka och drar återigen av hans tröja.

Dagen efter, Josefs lägenhet (07:14)

Alex och Josef sitter tillsammans vid köksbordet och har precis ätit upp sin frukost. Josef tar deras tallrikar och börjar plocka undan medans Alex hjälper till så mycket hon kan, men det är svårt eftersom att han knappt låter henne.
"Jag löser det här älskling!" Säger han snabbt till henne när han står vid diskbänken och diskar av tallrikarna. Hon smyger upp bakom honom och lägger huvudet på hans ena axel samtidigt som hon kramar honom bakifrån.
"Älskling?" Viskar hon lite frågande, hon har inte helt vant sig vid det än. Josef stänger av vattnet och torkar av händerna innan han vänder sig mot henne och lägger armarna över hennes axlar.
"Gillar du det inte?" Undrar han försiktigt, men ändå lite flörtigt.
"Jag älskar det" Viskar Alex i hans öra och det gör honom helt pirrig.

Josef vänder dom lite och lyfter upp Alex på köksbänken. Sedan kysser han henne passionerat och drar sina händer genom hennes hår. Hon blir snabbt upphetsad och kysser honom länge tillbaka. Men efter ett tag drar han sig bort.
"Vi måste åka, vi blir sena." Säger han försiktigt men hon verkar knappt höra vad han säger. Utan fortsätter bara kyssa honom ännu mer, vilket egentligen är det han också vill. Sedan hoppar hon ner och drar sina händer över hans kropp medans hon sakta leder honom mot sovrummet. Men precis vid tröskeln stannar hon upp, släpper honom och går mot hallen.
"Nu måste vi åka då!" Säger hon kallt.
"Sådär kan du ju inte göra!" Säger Josef besviket efter henne och hon skrattar.

Polishuset (07:54)

"Godmo.." Börjar Alex men avbryts när hennes telefon ringer. Hon svarar samtidigt som hon går in till sitt kontor, men hänger inte av sina saker.
"Dom har hittat en död kvinna i en skogsdunge!" Ropar hon ut direkt när samtalet är över.
"Jag och Josef åker dit så ringer vi när vi vet mer." Fortsätter hon när hon är ute hos dom andra. Josef nickar och tar på sig jackan som han nyss tog av sig igen.

Brottsplatsen

Det tar inte lång tid att ta sig till brottsplatsen och väl framme möter dom upp Erika.
"Hej, bra att ni är här! Jag måste bara varna er innan, det ser värre ut än jag först trodde. Så förbered er inte på en trevlig syn." Säger hon snabbt och går, Josef och Alex följer efter med nervösa blickar. Avspärrningarna är stora och det är en bit att gå innan dom kommer fram till ett stort träd. Bakom trädet sitter en knivhuggen kvinna, men det är inte ens det värsta. I hennes famn ligger ett litet spädbarn, också knivhugget. Alex får en klump i magen och känner hur luften känns tunnare. Hon sneglar förskräckt mot Josef som också ser nästan rädd ut. 'Vem skulle göra så mot ett barn?' Funderar dom båda nervöst. 'Jag?' Tänker Alex och känner tårarna i halsen.
"Vad vet ni hittills?" Frågar Josef Erika efter en stund men Alex är som fastfrusen.
"Vi har hittat legitimation några meter bort, en Klara Ström. Men som ni säkert förstår så är det svårt att avgöra om det är hon, men åldern skulle kunna stämma, 24 år. Spädbarnet ser ut att ha..." Börjar Erika men avbryts av Alex.
"Är det okej om jag bara går iväg och andas lite?" Undrar hon och sväljer.
"Såklart" Svarar Josef snabbt och klappar henne lite på ryggen.

Alex försvinner snabbt iväg tillbaka mot bilen. Hon gör allt för att lugna sig, men det går inte. Det blev bara för mycket efter det hon gått igenom, att två dagar senare se ett brutalt mördat spädbarn. Hon har valt bort sitt barn medans någon som vill ha sitt och bokstavligen dog för det, inte ens fick chansen att leva med det. Hon vet att det inte är så man ska tänka, men det går inte att låta bli. Väl framme vid bilen behöver hon sätta en hand på den för att stödja upp sig ordentligt. Hon känner precis igen den känslan som är på väg och det känns inte bra.
"Är du okej Alex?" Hör hon någon kollega ropa bakom henne och hon nickar bara med en tumme upp till svar. 'Borde inte Josef komma snart?' Tänker hon och blundar. Andas in, andas ut.

Josef antecknar medans Erika pratar, men än så länge är det inte så mycket som är säkert utan mest spekulationer.
"Ja, så det är väl det vi vet hittills" Säger Erika och ler lite.
"Okej, hör ni av er sen om.." Börjar Josef men avbryts av ett en kollega i uniform knackar honom på ryggen.
"Din kollega Alex verkar inte må så bra, jag tänker att du kanske borde gå till henne." Säger han oroligt och Josef blir nervös. Han hoppas inte att hon tar det här alltför hårt, även om han förstår det. Josef tycker ju också att det här var väldigt jobbigt och oerhört fel tajmat, om det nu finns en bra tajming.
"Okej, tack!" Svarar han snabbt och klappar kollegan lite på axeln. Sedan nästan springer han mot bilen där han ser henne stå lutad och andas ansträngt.

"Hur går det?" Frågar han försiktigt och klappar henne över ryggen när han är framme. Alex tänker direkt svara att det går okej, men ångrar sig. Hon vill faktiskt vara ärlig nu.
"Det är jobbigt Josef" Viskar hon, men rösten brister och hon lägger huvudet mot hans bröst. Han drar in henne till en kram. Han tycker så synd om henne men är samtidigt tacksam att hon är ärlig med honom, det känns bra att hon visar den tilliten.
"Du? Jag förstår det, vill du vara ledig idag? Jag kan säga att du fick ont i huvudet." Säger han försiktigt och pussar henne i hårbotten. Alex tänker protestera, men återigen ångrar hon sig. Josef har nog rätt, så hon nickar bara i hans famn.
"Jag kör hem dig nu" Säger han och släpper henne lite.
"Får jag vara hos dig?" Undrar hon försiktigt och Josef kan inte stå emot att le.
"Såklart"