Jolex💕

Ta det lugnt

Dagen efter

Alex och Josef vaknade för ett tag sen, men ligger fortfarande kvar i sängen. De håller hårt om varandra.
"Jag kanske måste börja röra mig." Säger Josef svagt och slutar klia henne i håret. Han tar sats och sätter sig upp men hon försöker hålla honom tillbaka.
"Jag följer med idag!" Säger hon sedan bestämt, hon vet att det kommer göra henne galen att bara sitta hemma ännu en dag.
"Okej, men du är bara på avdelningen hela dagen då? Snälla du får inte anstränga dig!" Svarar han bedjande.
"Men igår fick jag det?" Frågar hon flörtigt tillbaka och fnissar.
"Tyst med dig!" Svarar han, skrattar och kastar en kudde mot henne.

En halvtimme senare (07:17)

"Frukosten är klar, kommer du?" Undrar Alex från köket. Hon kände att det var hennes tur att göra något idag så hon passade på medans Josef duschade.
"Ser supergott ut ju! Tack" Säger Josef när han kommer mot bordet och kysser henne på kinden innan de säger sig. Alex häller upp kaffe till de båda och tar upp koppen för att dricka, men spiller.
"Fan!" Säger hon irriterat och söker med blicken efter papper, men hittar inte.
"Jag hämtar!" Säger Josef som förstår vad hon letat efter. Han går mot diskhon och hittar en rulle med papper, han rycker av lite. Sedan går han tillbaka.
"Var spillde du?" Undrar han och ser efter, mitt på brösten. Hon försöker ta emot pappret själv men han insisterar på att torka henne. Han stryker försiktigt med det över den svarta blusen och Alex börjar då istället skratta åt hans vänliga och kanske något sexiga gest. Han sätter sig på huk framför henne och hon märker hur han torkar mer än vad som behövts.
"Klart!" Säger han glatt efter en stund och lutar sig framåt och kysser henne.

Polishuset (08:15)

"Men hej Alex! Är du redan tillbaka?" Undrar Oskar när hon och Josef kliver in på avdelningen.
"Japp, hade så långtråkigt igår" Svarar hon bara och försvinner in till sitt kontor. Josef tar av sig jackan och sätter sig. Han suckar djupt av trötthet, man kan inte direkt påstå att han och Alex sov hela natten. Det pirrar till i honom när han tänker på det. Han avbryts av att Martin kliver in.
"Hej hörni! Tänker att vi kan samlas en stund i mötesrummet bara?" Säger han hastigt och går in. De alla följer efter.
"Har du sagt till Alex?" Undrar Josef när han ser att hon inte är där.
"Är hon här? Nej det har jag inte, kan du?" Svarar Martin snabbt.
"Yes!"

Alex hör knackningen på dörren, hon ler när hon ser vem det är.
"Martin vill att vi samlas lite, kommer du?" Frågar han och går långsamt mot henne.
"Absolut!" Svarar hon bara och de går tätt ihop mot resten av gruppen, som redan hunnit in och satt sig.
"Jag tänkte egentligen inte säga något speciellt utan bara summera lite ändringar som skett, så att ni vet om det..." Börjar Martin, men Josef lyssnar inte alls. Han tittar bara på Alex, men blir nervös när han ser henne. Hon är blek, ser hon inte lite yr ut? Han blir orolig för henne, hon borde nog verkligen ha varit hemma. Hon har helt zoomat ut och verkar inte heller höra vad Martin pratar om.

Alex känner hur hon blir varm och lite yrslig, kan det bero på hjärnskakningen? Det som skrämmer henne är som att det återigen känns som en panikattack. Hon knäpper upp en knapp på blusen för att få mer luft. 'Har inte Martin pratat färdigt snart?' Hon sväljer hårt och kollar upp mot Josefs oroliga blick. Han kollar frågande på henne och hon tycker lätt på axlarna, så att ingen annan märker. Josef blir stressad och försöker komma på hur han ska lösa detta. Han ser på henne att något är fel och han måste göra något, och det är nu.

Han låtsas få ett sms på sin mobil och kollar ner.
"Oj, jag fick här.. kan jag prata lite om en grej med Alex lite snabbt bara? Eller var det något mer viktigt?" Frågar Josef snabbt och hör själv hur dumt det låter, men han behöver göra något.
"Nej nej, absolut gå ni. Jag är ändå typ klar!" Svarar Martin snabbt och Josef ställer sig upp för att försöka få med sig Alex till hennes kontor.

Hon tittar försiktigt upp och sväljer hårt, försöker andas lugnt. Hon fäster blicken på Josef och går mot honom med bestämda, men vingliga, steg. Han greppet diskret tag i hennes arm och de skyndar tillsammans iväg till hennes kontor. Han sätter henne i stolen och sig själv på huk framför.
"Vad händer?" Undrar han och tar tag i hennes händer från hennes knä. Hon andas tungt, men känner hur svårt det är.
"Jag vet inte om det är hjärnskakningen eller en ny pani..." Börjar hon men avbryts av att hon behöver andas.
"Okej, men du Alex? Ta det bara lugnt!" Försöker han och drar en hand över hennes lår. Hennes händer i hans andra hand skakar okontrollerat och han vet inte alls vad han ska göra.
"Går det bra? Behöver du något?" Undrar han försiktigt.
"Ska jag hämta något?" Fortsätter han. Hon skakar bara på huvudet och blundar. Han fortsätter bara lugna ner henne så gott det går. Samtidigt känner han sig svag, hon sitter och kämpar med något hon inte förtjänar. Det förstör henne och han kan inte göra något åt saken.

När Alex är okej igen ber Josef henne åka hem och försöka komme tillbaka imorgon igen istället. Hon går faktiskt med på det.
"Jag kommer sen okej?" Viskar han precis innan hissdörren stängs och hon försvinner ner. Han går sakta tillbaka och funderar på hur allt ska gå.
"Josef?!" Hör han Martin ropa samtidigt som han gör en gest som visar att han ska komma. Han går mot honom med frågande blick.
"Gick hon igen? Vad hände?" Frågar Martin oroligt.
"Det är lugnt, men hon kände sig lite yr så jag sa åt henne att vila bara..." Svarar Josef och Martin bara nickar.