Jolex💕

Bättre med dig

Alex hade somnat direkt när hon kom hem, inte ens bytt om utan bara däckat på soffan. Hon var helt slut och dränerad på energi så det var välbehövligt. Hon sträcker sig för att nå mobilen och kolla klockan. (15:46) Hon lägger undan den igen och suckar djupt. Tänker att hon verkligen skulle behöva ta en dusch, bara skölja av det som hänt de senaste dagarna, allt utom doften som finns kvar i hennes hår. Josefs doft. Hon reser sig försiktigt och börjar gå mot badrummet när mobilen ringer. Hon går snabbt tillbaka och svarar utan att ens se vem som ringt.
"Hej, hur är det?" Hör hon en bekväm röst fråga på andra sidan luren, Josefs röst. Det gör henne varm i hela kroppen.
"Det är bra nu.." Svarar hon försiktigt.
"Såklart det är!" Svarar Josef och Alex kan nästan se framför sig hur han himlar med ögonen åt hennes ständiga förträngande av sina känslor.
"Vill du att jag plockar upp dig om någon timme så kan vi åka till mig idag?" Fortsätter han lågt och hon förstår att det är för att ingen annan på jobbet ska höra.
"Gärna. Du älskar verkligen att göra saker för mig?" Svarar hon nästan lite flörtigt. Hon får honom att skratta till lite.
"Vad gör man inte för sin chef?" Svarar han tillslut och nu skrattar hon också åt bilderna hon får upp i huvudet.
"Men jag skriver när jag är hos dig iallafall. Puss." Säger han snabbt och lägger på. 'Puss? Är det så dom ska säga nu?' Hon ler lite åt att han sa det så fort, han måste ha tänkt säga det länge. Hon känner sig dum när hon tänker på hur hon reagerar över det, men det var ändå något nytt.

Josef la snabbt undan telefonen när han lagt på. Han andas ut högt och tvekar lite kring om han tagit det för långt. 'Puss' är väl inte så farligt? Det pirrar i magen på honom när han tänker på henne och han känner själv hur uppe i det blå han är. Men han älskar det ändå.

En halvtimme senare

Alex har klivit ur duschen och blåst torrt håret. Hon är nyrakad och känner sig mycket fräschare, mest för Josef. Hon står framför badrumsspegeln och sminkar sig lite lätt för att inte se allt för sliten ut. Men hon lägger bara lite concealer, rouge och mascara. Det får räcka. Håret låter hon vara som det lagt sig, eller borde hon sätta upp det kanske? 'Undrar vad Josef gillar mest..." Funderar hon men beslutar sig för att hålla det utsläppt. Hon går ut till garderoben för att hitta några snygga men bekväma kläder. Hon vet att Josef älskar när hon har svart på sig, så det får bli en svart blus och kostymbyxor iallafall. Hon ler för sig själv när hon märker hur gärna hon vill att han ska tycka om henne och hur mycket hon anpassar efter vad han gillar. Hon tar också medvetet sin parfym med vaniljdoft, det är den hon har haft när han inte kan sluta krama henne. Hon tar på sina smycken och klockan sist.

Plötsligt plingar det till i telefonen och hon skyndar sig för att se.
*Utanför<3* Från Josef. Hon ler och tar på sig sin kappa och klackskor innan hon skyndar ner.

"Tjena snygging!" Säger Josef när hon kliver in i bilen. Hon kan knappt hålla sig från att skratta åt hans charmiga, men kanske lite töntiga, komplimanger.
"Hej på dig!" Svarar hon och lutar sig fram och kysser honom på munnen innan han kör iväg. Han lägger en hand på hennes lår och stryker lite med tummen.
"Hur är det?" Undrar han och tittar lite på henne.
"Okej, jag tror bara att det blir så här för att det är så mycket som händer just nu. Det är som att jag liksom inte riktigt har kontroll över mina egna känslor. Eller det kanske låter konstigt men.." Försöker hon förklara men vill inte fortsätta, vill inte att det ska komma ut fel. Hon kollar hela tiden ner i sitt knä och på Josefs hand på hennes lår. Han suckar lite, men inte irriterad, utan mer ledsen.

Hon sneglar mot honom snabbt och ser att en tår är påväg att tränga ut ur hans öga. De är precis framme utanför Josefs lägenhet så han parkerar och vrider sig lite mot henne i sätet
"Du?" Försöker hon för att han inte ska gråta. Men hon lyckas inte så bra utan ser en tår falla försiktigt, hon är snabb att ta upp sin hand och ta bort den.
"Det känns bara som att du mår sämre när du är med mig, och det som är jobbigt är att jag mår så jävla mycket bättre när jag är med dig. Men jag vill verkligen inte att du ska må dåligt Alex..." Säger han och tar bort handen från hennes lår. Hon tar snabbt tag i den och flätar sina fingrar i hans.
"Sluta Josef, du vet att det inte är så.. Det är bara att mina panikattacker och lite sämre psykiska perioder kommer oftare när det händer mycket i mitt liv. Speciellt privata saker. Men jag tycker om dig så så mycket, jag älskar dig" Förklarar hon och pussar lätt på handen hon håller i.

Det får honom nästan att skratta till lite.
"Jag älskar dig också! Men du måste vara säker, mår du sämre när du är med mig?" Frågar han nervöst och rösten håller nästan inte. 'Tänk om hon skulle säga ja?' Funderar han och blundar hårt.
"Såklart inte. Jag klarar mig ju inte utan dig..." Säger hon med tårar i halsgropen på de sista orden. Han ler lite och böjer sig fram för att kyssa henne. De kysser varandra länge, där i bilen. De blundar och bara njuter av varandras närhet och kärlek som flödar. Ingen av dom vill släppa taget och gå upp. Josef tar sin andra hand, som Alex inte håller i, på hennes kind och stryker över den med tummen. Han känner hur hon nästan ler i kyssen och det är som att en tyngd lättar från hans bröst.