Jolex💕

Oj!

Dagen efter, Polishuset (09:23)

Det är en rätt så seg onsdagsmorgon för Beck gruppen.  De har inte så mycket att göra och alla sitter mest vid sina datorer. Det är ioförsig såklart bra, eftersom att det betyder att inga mord begåtts, men Alex är uttråkad och hon är säker på att de andra känner likadant. Trotts att hon bara jobbat i knappt två timmar så känns det som en evighet. Men det är bara att jobba på för pappersarbetet måste ju göras, hur tråkigt det än är. Det kanske inte precis var det här hon hade drömt om när hon sökte till Polishögskolan. Hon sneglar ut och ser Josef. 'Sover han?' Tänker hon för sig själv och skrattar till innan hon återgår med blicken till pappershögen på skrivbordet.

Timmarna går och dagen börjar äntligen gå mot sitt slut. Alex funderar på att plocka ihop sina saker och gå hem men någonting i henne vill stanna kvar, hon vet precis vad. Hon vill så gärna få vara med Josef en stund, sen när alla gått hem. Bara få prata med honom en stund, innan hon ska gå hem ensam som vanligt. När hon är med honom så försvinner allt annat, ensamheten, ångesten och alla problemen. Hon avbryts i sina tankar av två knackningar på dörren, hon tittar upp.
"Sitter du och dagdrömmer eller?" Undrar Oskar skämtsamt när han öppnat dörren.
"Vi tänkte väll gå för dagen nu? Martin och Ayda stack nyss, vet inte om du såg?" Tillägger Jenny.
"Jaha absolut hejdå, då!" Svarar Alex snabbt med ett leende på läpparna samtidigt som hon nickar till lite med huvudet mot dem. Äntligen verkar det som att alla har gått, tänker hon och reser sig för att skynda sig ut till Josef.

"Hur går det för dig?" Frågar Alex och Josef kollar förvirrat upp på henne eftersom att han inte ens märkt att hon kommit. Sedan får dom en bekväm ögonkontakt. Josef passar på att beundra hennes ögon. 'Dom glittrar nästan' tänker han innan han svarar henne.
"Jodå, jag försöker" Svarar han tillslut när han minns att hon faktiskt ställt en fråga till honom. Han känner hur det pirrar till i hela honom. Alex går fram och sätter sig lite halvt på hans skrivbord samtidigt som de pratar om hur tråkiga sånna här dagar kan vara.

"Men du jobbade på intensivt iallafall såg jag!" Skämtar Alex efter en stund och Josef slår till henne lite på armen samtidigt som han skrattar. De har ögonkontakt hela tiden och det pirrar till mer och mer i dom båda.
"Jag har väntat på att alla ska gå hem hela dagen" Säger Josef försiktigt efter en stund och Alex skrattar till och nickar lite instämmande som svar. Hon lägger huvudet på sne och söker sig närmre honom, han gör detsamma och deras huvuden är bara några centimeter ifrån varandra. Han petar bort en hårslinga från hennes ansikte. Det kittlas till när Josef andas mot Alex hud och de ska precis kyssas.
"Oj! Ehm jag glömde nycklarna!" Hör de plötsligt Martin säga snabbt. De blir rädda och vrider sig hastigt. 'Hur kunde vi inte märka att han kom?' Tänker Josef och känner hur han blir rödare i ansiktet för varje sekund som går.
"Jaha okej, ja vi skulle väll gå hem nu också va?" Säger Alex snabbt, undviker Martins försök till ögonkontakt, och sneglar på Josef samtidigt som hon tar sats och ställer sig upp. Josef är i chock och nickar bara lite till svar.
"Men hejdå iallafall!" Säger Martin med ett flin innan han vänder sig om och går. Josef och Alex svarar honom inte utan tittar bara på varandra med seriösa miner. Sedan brister de båda ut i skratt.

"Men allvarligt, vad ska vi göra?" Frågar Josef till slut och tittar på Alex lite generat.
"Jag vet inte, men jag tror inte att han skulle berätta det för någon. Vi ska nog vara glada att det bara var Martin iallafall" Svarar Alex till sist och försöker andas ut. Men innerst inne så skäms hon faktiskt, det kommer bli minst sagt en stel stämning nu.
"Vi kanske ska se till att umgås mer på fritiden, så att vi inte råkar ut för fler händelser som den här?" Frågar Josef försiktigt. Han hoppas att han inte lät för desperat, men hon borde förstå hur han menar.  Alex bara ler brett och svarar.
"Ja det tycker jag, absolut!" Josef andas ut en aning, men inte så att hon märker det.
"Vad sägs om middag hos mig imorgon igen?" Frågar han, men ångrar sig. Om han var rädd att det där innan skulle låta desperat, hur låter då det här.

Alex blir varm inom sig av att höra att Josef vill vara med henne, på riktigt liksom. Hon nickar bara som svar på hans fråga och tar sin hand på hans. 'Är hon kär i Josef?'