Efter att ha fått prata av sig med Emma lade Cornelia på och lade sig suckandes i sängen. Emma hade först skällt ut henne lite efter att fått reda på att Cornelia varit nära på att drunkna, sedan hade hon frågat ut henne om Kapten Wallwick och halsbandet. De första 15 minuterna hade Emma nyfiket letat efter detaljer och intressanta saker och vilket budskap Alastair hade velat framföra - men hade tappat intresset sen. Cornelia var tacksam för att Emma intresserade sig och var villig att lyssna och prata - men efter en stund blev det nästan lite uttråkande. Hon hade ju redan berättat allt hon känner att hon måste få ur sig? En sak som är underligt med att få ha pratat ut om allt jobbigt man har inom sig är att man känner sig så utmattad och tom efteråt. Och hon kan aldrig bestämma sig om det är en jobbig tomhet eller en skön. Den är helt enkelt bara underlig. Cornelia kastade en blick mot spegeln mitt emot sängen och suckade ännu en gång. Hon såg fortfarande förfärlig ut - men det toviga håret stod inte ut lika mycket. Hon behövde verkligen duscha. Bara få känna vattnets varma strålar rinna nerför hennes hår och ta med sig allt smuts och äckligt som envist fäst sig i håret. Men det fick vänta tills senare, nu behövde hon bara vila.
***
=====================================================================================Heej! Det är Lunnan, ännu en gång.
Förlåt för ett väldigt, väldigt kort kapitel - jag ville skriva ett mycket längre... men jag har inte tid. Jag sitter och kollar på "Hajen 2" med mina 2 systrar och de väntar ganska otåligt på att jag ska skriva klart. Så det är därför. Men jag ska försöka redigera och förlänga det här kapitlet och skriva mer i kväll. Jag lovar.
//Kram Lunnan
YOU ARE READING
Den magiska havsnäckan
FantasySolen steker på och står högt upp på den himmelsblåa himlen och inte ett moln syntes till. Trots den höga temperaturen på 38 + grader hålls som planerat den årliga juli marknaden på stranden söder om Little Mountains centrum. Varje år sedan 1967 äge...
