Den magiska havsnäckan

Profetian om Flickan Cornelia

"Hur... hur mycket kostar den där?", frågade Cornelia försiktigt och pekade mot halsbandet. Alastair svarade inte på direkten utan tittade tankfullt på henne.

"Ja..., vad ska vi säga? Vad vill du att den ska kosta?", frågade han skämtsamt. Cornelia gav ifrån sig ett försiktigt skratt, men sa ingenting.

"Hm, vet du vad, Cornelia?", frågade han långsamt och hon skakade förvirrat på huvudet, varför kunde han inte bara säga ett pris? En sak hon lade märke till först nu var att Alastair bröt på något främmande språk. Hans engelska var bra, men man hörde att han ibland tappade uttalet. Hon måste ha varit så fokuserad på hans vackra, djupa röst att hon inte märkt det.

"Nej."

"Jag tänker ge dig den, som en gåva.", sa han fundersamt och log mot Cornelia, och till skillnad från sin pappa med snälla, varma ögon. En lätt rodnad spred sig över hennes kinder och hon vände snabbt bort blicken och försökte ta in hans ord. Som en gåva...

"Wow... tack så mycket!", utbrast hon. "Men... är du säker? För jag har pengar-"

"Som en gåva.", upprepade han och viftade avvärjande med en hårig hand. "Gåvor kan man inte ta emot pengar för. Gåvor kommer från hjärtat, inte girigheten. Om jag ger dig en gåva från mitt hjärta kräver jag inget tillbaka, förstått? Om jag ger dig en gåva pågrund av min girighet förväntar jag mig något i gengäld.", förklarade han med ett snett leende.

"Här, låt mig slå in den åt dig.", erbjöd han sig och utan att vänta på svar lyfte han halsbandet med varsamma händer och började slå in den i tunt, glittrigt papper och sedan lade han ner den i en liten blå påse.

"Cornelia heter du, inte sant?", frågade han plötsligt helt utan anledning. Han hade stannat upp i sin rörelse och tittade förväntansfullt på henne.

"Ehm..., jaaa.", svarade hon dröjande och tittade vaksamt på Alastair. "Varför undrar du det?" Alastair svarade inte först utan såg sig om för att försäkra sig om att ingen såg eller lyssnade. Han böjde sig över bordet så att Cornelia kunde skymta en klar, mystisk glimt som skimrade i hans kola-färgade ögon.

"Har du hört berättelsen om flickan Cornelia?", frågade han med låg röst. Plötsligt låg det en spänning i luften, som om modernatur väntade på någonting. Häftigt skakade hon på huvudet. Hela situationen var underlig och konstig, hon gillar inte bli utfrågad av främlingar. Hittills har han varit trevlig och snäll, men varför är han så underlig och vill veta massor av saker? Obekvämt skruvade hon på sig, men hennes ögon var fortfarande fästa på hans ansikte.

"Nej. Det har jag inte.", sa hon tyst och höll andan. "Varför vill du veta-" Ännu en gång blev hon avbruten av Alastair.

"Vill du höra?" Innan hon hann fundera över saken öppnade han sin mun och berättade...

==================================================================="Det var en gång för länge, länge sedan då en profetia utspelade sig. Profetian berättar om en flicka. En speciell flicka som ovetande skall snubbla över ett föremål från havets dyrbarheter, ett föremål som skall glimma som solens ljus, vara sval som nattens vind, len som fjällen från en fisk och kraftfull som vågorna. Flickan själv ska ha rent, rinnande vatten som forsar genom henne ådror och ett klart, lättsamt sinne. Flickan vars namn ska enligt legenden varit Cornelia ska desperat efter sanning och svar vandra ner till vattnet, den ända platsen hon kan vara sig själv på, och omslutas och bli ett med vågorna. Vattenfolket skall komma ha en svår tid, en tid som ska krossat deras kultur och levnadsätt. Under denna mörka, svåra tid ska flickan Cornelia träda fram och genom sin klokhet och klara sinnesstämning och hjälpa vattenfolket genom den mörka tunneln de lever i. Profetian har berättats sedan urminnes tider och förts vidare genom decennium. Men trots det är profetian för mesta dels okänd, ytterst få personer som lever på land vet om detta. Men en dag då Cornelia ska ha återfått sina ben och börjat andas moder naturs klara, friska luft ska profetian leva vidare även på land."

===================================================================