När jag kom fram till jobbet var biblioteket tomt, som vanligt.
Jag har en tendens att alltid komma före alla andra, men det är egentligen bara för att jag vill kunna slappna av och läsa lite innan mina andra arbetskollegor ankommer.
Mitt jobb är i ett mysigt litet bibliotek som också har ett café inbyggt där kunderna/gästerna kan slå sig ner med sin bok.
Jag står mest för biblioteks delen och där jag står i kassan för att ta emot eventuella kunder.
Mitt jobb passar mig perfekt skulle jag säga, jag får läsa hur mycket jag vill, behöver inte socialisera mig mer än nödvändigt och får en ordentlig lön.
Varför jag är så tillbaka dragen här på jobbet är endast för att de få som jobbar här är inga typer som jag vill snacka med eller träffa utanför jobbet. De är nördar- tråkiga.
Man kanske tror jag är en av dem, men aldrig, jag gillar att läsa, ja men det är bara för att det är min enda flykt från verkligheten.
För min verklighet är fuckad, varje helg är jag på en ny fest med en ny kille, om inte fler, under eller över mig. Jag njuter av att bli hög, supa skallen av mig och knulla livet ur mig med en ny kille så ofta som möjligt.
Aldrig i mitt liv har jag legat med en kille, eller tjej för den delen, två gånger. Det jag står för är one night stands only, det är lite av min image.
Folk kan mitt namn, Oscar Enestad fuckboyn.
Min vänbas är stor, jag känner många men ännu fler känner mig.
Jag har dock en grupp som jag brukar möta upp med och göra diverse grejer med, lite av allt. De flesta av dem har jag även knullat.
Men en av min lilla grupp är killen som vart med mig sen dag ett, vi har stått vid varandras sida genom allt.
Ogge Molander.
Den enda personen jag litar på till 100% och den enda killen jag inte har knullat.
För han är, in fact, straghit.
Han är min partner in crime (kan inte svenska).
Vi är en sån perfekt match, han är den realistiska som kan ta oss ur knepiga situationer men vill ändå få fart på sitt liv och ha rolig vilket jag är där för och ger hans liv spänning.
Han är även den som fick mig att inte ge upp på livet när jag blev utsparkad och allt i mitt liv verkade gå i spillror. Okej nej stryk det, mitt liv är redan pajat.
Men han fick mig iallafall att inte ge upp, fick mig att stå på fötter.
Man kan också säga att han är min livvakt för om man är en omtalad person, och speciellt om man är omtalad för att vara en fuckboy, har man även hatare, som hela tiden försöker slå ner mig eller helt enkelt döda mig. Men då kliver Ogge in och talar lite vett i dem eller bara ger dem en käftsmäll, vänder sig om och drar bort mig från platsen.
Hatet jag får kan jag inte undgå, överallt är det skrivet om mig. På instagram, Facebook, twitter även i verkliga livet står det saker skrivet om mig lite överallt men om det är något jag nu är emun mot så är det det.
Jag har fått hat kastat på mig sen barnsben, om jag gjorde fel hemma eller i skolan fick jag hat kastat på mig av mina föräldrar men om jag gjorde rätt fick jag hat kastat på mig av själva skolan. Det var många som var avundsjuk på mig under mina år i skolan. Jag har alltid varit den som ska charmera alla, då tjejer, för att få dem att ligga med mig och sedan lämna dem tomhänta utan ett ord från mig.
Och genom allt det fanns alltid Ogge vid min sida, han kanske inte alltid höll med mig men han är exakt likadan som mig och har därför inget att säga ifrån om. Inte för att han ville det.
Jag går sakta fram till hyllan med böcker som jag just nu håller på att läsa, romantik.
Utan någonsin helst visdom över vilken bok som var vilken tog jag en.
Med boken i min hand gick jag bort till kassan för att sätta mig på min stol som jag alltid sitter på här, med fötterna uppe på bänken och en kaffekopp i min hand
Helt slukad av min bok ryckte jag till när pinglan, som signalerar att någon har stift in i butiken, pinglade till och mitt huvud vände sig fort om mot dörren.
En av mina arbetskollegor steg in och gav mig ett varmt leende när hon såg att mina ögon var på henne. Hennes leende besvarade jag med mitt ikoniska, sidleende.
"Hej Oscar, hur länge har du varit här?" Frågor hon medan hon tar av sig sin jacka för att hänga in den i sitt skåp bakom mig.
Jag slår ihop min bok och drar ner fötterna från bänken.
"Hej Lena, ungefär en timma kanske" svarar jag henne oberört.
"Aha, visst har det blivit kallt ute" sa hon i ett lamt försök på småprat. För att undvika det snurrade jag runt på min stol så att jag nu satt riktad mot själva butiken.
"Mm" svarade jag henne kyligt och återgick till min bok. En tyst suck kunde jag höra rymma från Lenas läppar där hon gick påväg mot caféet där hon jobbar.
Som sagt, småprata med mina kollegor, inte min stil.
Sen det faktum att Lena är en kvinna i 40-års åldern.
Sakta men säkert dök det upp fler och fler människor som jobbar här med mindre tidsmellanrum. Som jag endast utbytte några korta hälsningsfraser till.
Snart var alla här och vi kunde vända på skylten, som hängde på glasdörren, från stängt till öppet.
Det tog inte så långt tid innan den första kunden dök upp och började gå runt bland hyllorna av tusentals böcker av alla dess slag.
Allt såg ut som det brukar göra, alla betedde sig som de brukar, inklusive mig själv, eller ja en grej som var annorlunda.
En viss kille kunde inte lämna mina tankar.
Han den där killen från bussen, han den där fruktansvärt snygga.
----------
Som vanligt är de första kapitlen inte sådär jätte händelserika men nu kommer det börjar hända grejer, vänta bara ;)
Kommentera gärna vad ni tycker så att jag vet.
Nemo xx
