Regnet smattrade mot fönstret och jag öppnade försiktigt mina ögon. Rummet var fortfarande mörkt pågrund av de kolsvarta molnen på himlen. Täcket hade åkt ner till våra höfter och kylan hade tagit sig till mig. Täcket drog jag upp igen och vände mig om så att jag låg med ansiktet mot Felix sovande gestalt. Hans ögon var stängda, munnen lite öppen med håret som hängde över ögonen. Försiktigt kammade jag bak håret med min hand. Jag lät handen stanna kvar bak i nacken. Min syn betraktade Felix varenda centimeter. Med handen drog jag hand huvud närmare mitt och våra läppar möttes i en öm kyss. Ingen passion bara mina läppar mot hans, men elektriciteten var hög.
Jag kan inte riktigt förklara vad det är jag känner, men att jag vill utforska den här känslan det är jag mer än medveten om. Det finns något här som vill bli upptäckt och jag är villig att släppa hela min fasad, som jag spenderat år på att bygga upp, för att ta reda på hur långt det här mellan mig och Felix sträcker sig. Det kanske bara varar i någon månad, kanske till och med veckor, men jag är villig att försöka. Måste bara se till att Felix är lika villig.
Sakta avlägsnade jag mina läppar från Felix och kollade upp mot hans ögon som nu var öppna. Skuggade av sömn var de och sakta men säkert kom Felix närvarande fram. När han fick syn på mig rullade hans ena mungipa upp i ett litet leende och mina ögon lös av synen. En liten kyss lämnade jag på hans svullna läppar innan jag slingrade runt mina armar om hans kropp och höll den mot min. Hans hjärtslag bankande mot mitt bröst, hans andetag i min nacke fick rysningar att fara igenom min kropp.
Vi såg hur vädret utanför fönstret eskalerade och blixtrar slog ner samt högljud åska mullrade över den stilla staden. Jag låg naken på hans bröst med min blick in i hans. Inga ord yttrades, det behövdes inte. Vi ville bara vara här, i stunden. Som att om ett ord skulle yttras skulle stunden vara förstörd. Väggen av osynligt glas som skyddade oss från hur verkligheten faktiskt såg ut skulle spricka om ord blev sagda och tankar blev betänkta.
Vi låg så en lång stund, om man skulle bli tvungen att sätta ett nummer på det så var det timmar.
Min hud på hans. Hans hud på min. Våra händer sammankopplade, benen omslingrade av varandra och fötterna som flörtade med varandra under duntäcket. Nätta kyssar utdelades på ett flertal olika kroppsdelar. Inget sexuellt bara kärlek.
Om det var det man skulle kalla det här.
Jag hade ingen aning, aldrig hade jag blivit satt i den här situationen. Men något inom mig säger att det här bara är början, att det finns en hel värld där ute som bara väntar på att visa mig allt den har att dela med sig av. Allt det jag har missat, för att jag har varit för upptagen med mitt egna välbehag och uppmärksamhet för att ha märkt det.
Men nu vill jag inget annat än att uppleva allt det där jag gått miste om, allt det där jag trodde var skitsnack. Och jag vill göra det med Felix. Min fina Felix.
"Jag vill att du ska göra slut med Amanda." Sa jag tyst. Felix stelnade och vände sig om så att han kunde se på mig. Han hade den där rynkan mellan ögonbrynen han får när han inte förstår något eller är arg.
"Va? Varför det?" Frågade han förvirrat. Jag hasade mig upp i en sittande position bredvid Felix ben, ingen kroppskontakt längre.
Väggen sprack sakta.
"För jag vill att du ska vara med mig och ingen annan." Sa jag fort med blicken i hans, "det är inte snällt för vare sig henne eller oss att låta henne släpas med under allt det här!"
Jag var rädd. Såklart jag var rädd, det här var det läskigaste jag gjort på år. Och det tar jävligt mycket för mig att inte bara bli rädd utan erkänna det. Jag brukar aldrig vara erkänna min känslor, de är till för mig och ingen annan. Men nu, nu känner jag mig så naken. För jag vet att med den informationen som Felix just fick ta del av kan han skada mig fruktansvärt med. Men det värsta han skulle kunna göra är att inte godkänna mina känslor eller besvara dem.
"Men det är ju bara korkat. Vi är inte i ett förhållande och jag hade bara gjort Amanda förkrossad. Om jag jag gör slut med henne kommer jag bli tvungen att förklara varför och då kommer hon tro jag är bög, vilket jag verkligen inte är!" Han röst var hög och irriterad.
Väggen sprack och miljontals osynliga glasbitar hamnade på golvet.
"Nehe, men du är ändå i ett sexuellt förhållande med en man där du inte bara njuter av att bli sexuellt tillfredsställd av mannen men också tillfredställer honom. Jo men du är ju verkligen helt hetro!" Nu var det jag som var irriterad och jag satte mig upp på sängen med fötterna över sängens kant.
"Förresten var det inte du som bojkottade allt som hade med kärlek att göra?" Frågade han arg och kollade stint på mig.
"Jag kanske ändrade mig!" Utbrast jag minst lika surt och reste mig arg upp och började slita på mig mina kläder.
Du fick mig att ändra min åsikt.
"Jag är inte bög Oscar! Det skulle aldrig bli något mellan oss. Det här är bara sex! Och om du ska hålla på såhär så är det nog bäst om vi slutar. Du tog upp för mycket av min tid ändå."
Aj.
Jag låssades inte om smärtan i mitt bröst och hur mitt hjärta brast i flera tusen bitar utan kollade lika argt på Felix med armarna korsade över bröstet.
"Visst. Jag vill inte ens ha dig, äckliga rikemansbarn!" Med dom orden lämnade jag hans hus fortare än vad jag har lämnat någon annan plats i mitt liv. Mina fötter slog hårt mot den blöta asfalten och vatten stänkte upp på mina bakben.
Tårarna jag så länge försökt blinka bort vällde nu över och strilade fort ner på mina kalla kinder.
Hur kunde jag vara så jävla korkad?
