Busshållsplatsen var öde trots att klockan bara var strax efter nio.
Jag har försökt intala min själv sen jag kom hit att jag endast gick hit för att Ogge bor bara nån meter härifrån men min hjärna verkar inte tro på det.
Du är här för han.
Vant för jag cigaretten mot mina läppar och låter den beroende framkallande röken fylla mina lungor.
Novemberkylan var bitande mot mina kinder, händer och alla andra kroppsdelar som inte var skyddade med något klädesplagg.
Hela tiden analyserade jag området om jag någon gång skulle få syn på just han.
För tillfället kändes det som hela staden var öde, eller ja man kunde ju höra bilar köra och fönster var upplysta men det var något som saknades.
Efter att ha tagit ett till bloss släppte jag ciggen till marken och stampade på den för lite längre bort såg jag hur bussen kom körande.
Jag suckade tungt när bussen körde upp framför mig och han inte hade kommit än. Men jag tänker inte ge upp så dum är jag inte att släppa en kille som han, det skulle bli mitt största misstag någonsin.
Försiktigt steg jag in i bussen, hälsade halvt på chauffören innan jag gick längst bak i bussen och satte mig på ett ledigt säte.
Förvånansvärt var bussen faktiskt ganska full. Många som antagligen skulle hem från jobbet.
Som vanligt satte jag hörlurarna i öronen och synade människorna som satt på bussen.
Om det är något jag är bra på så är det att analysera folk, de är som levande böcker som jag kan läsa när jag har tråkigt.
Men när jag kollade ner mot korridoren då såg jag det. Han var påväg mot mig.
Omedvetet smög sig ett flin in på mitt ansikte när jag stirrade rakt in i hand lysande, gröna ögon som stirrade rakt in i mina.
Han kom allt närmare och närmare, och precis när jag trodde att han skulle sätta sig på den lediga platsen bredvid mig vek han av och satte sig på sätet framför mig.
Doften av axe slog emot mig när han slog sig ner och en behaglig känsla tog plats i magen av att han satt så pass nära mig. Dock kunde jag bara känna av han närhet men inte själva han.
Nej men gud vad är det jag säger, jag har sett killen en gång.
utan att tänka mer på det slet jag min blick ifrån hans bakhuvud och kollade istället ut i mörkret. Men mina tankar kunde verkligen inte lämna killen framför mig. Allt jag kunde tänka på var att gå fram och slita tag i hans nacke och kyssa de där så kyssvänliga läpparna. Men jag vet att det aldrig skulle funka han skulle bara tro jag är något jävla peddo. Även om jag är det behöver inte han få reda på det...
Men att ge upp det kommer jag fan inte göra, jag ska få honom i säng och så är det bara.
--------------------
detta kanske var lite kort men jag vill inte att dessa kapitlen ska bli så långa för då går de fortare att uppdatera. Men vad tycker ni hittills?
Nemo xx
