Felix POV
Bussen kom till ett stopp och jag gick försiktigt av. Mina steg var försiktiga, ville dröja ut på tiden så mycket som möjligt. Bara några minuter här ifrån, i mitt hem, sitter nu Amanda och väntar på att jag ska komma med en förklaring och be om ursäkt. Men så kommer det inte bli.
Jag ska göra slut.
Jag ska verkligen göra slut. Det känns fortfarande skumt att tänka så. Jag och Amanda har hållit ihop i år. Det var våra föräldrar som ville att vi skulle bli tillsammans. De hade det planerat långt innan vi var födda och de har en plan på att vi ska gifta oss, skaffa barn och fortsätta mitt släktskaps efternamn. Men nu går jag här och är påväg att förstöra den planen, kasta bort allt.
Men helt ärligt är jag glad. Jag har vetat sen lång tid tillbaka att tjejer inte attraherar mig lika mycket som killar. Det har alltid varit något speciellt med killar som får min mage att vändas ut och in och mina ben att förvandlas till gelé. Och tyvärr så trodde jag att jag skulle kunna hålla mig borta från Oscar, men det visade sig vara omöjligt. Han är Oscar Enestad. Sexigaste killen på planeten. Ingen kan hålla sig undan honom.
Bara tanken av att veta att han har brutit sitt rykte om att endast ligga med en person en gång, för att vara med mig får fjärilar att bildas i magen och ett fånigt leende att spridas på mina läppar. Han är min Oscar nu, och ingen kommer kunna ta honom ifrån mig.
Nu måste jag bara visa för honom att ingen kan ta mig ifrån honom heller.
Jag drog in ett djupt andetag innan jag tryckte ner handtaget och steg in i mitt hem. Doften av rengöringsmedel och liljor når min näsa. En doft som jag har känt igen sen jag var liten.
"Amanda!" Ropade jag och hörde hur någon rörde sig på övervåningen.
"Inne på ditt rum!"
Jag klev ur mina skor och ställde de prydligt mot väggen. Jackan hängde jag upp. Mina händer fixade till skjortan under tjocktröjan jag fick låna av Oscar. Näsan gosar jag ner i kragen och drar in doften av Oscar. Den doften har nästan blivit mer hemma för mig än mitt egna hem.
Mina steg ledde mig upp för trappen där vände till höger för att stiga in i mitt öppna rum. Där på sängen satt Amanda.
Hennes blonda långa hår var uppsatt i en hög tofs på huvudet. Hon hade även hon på sig en skjorta, hennes rosa min blå, och ett par blå bootcut jeans. Hennes ansikte var spacklat med massor av smink, som det alltid är. Jag gillar dock det bättre när hon inte har något smink alls, hon är så mycket vackrare då.
Jag tog en plats på min kontorsstol och tittade in i hennes ögon. Hon såg inte osäker eller tvekande alls. Hon trodde säkert att nu skulle jag be om ursäkt och säga att allt var Oscars fel och att vi skulle bli tillsammans igen.
"Amanda jag tror inte vi kan vara tillsammans mer.", sa jag med en stabil röst. Mina ögon tog in hennes reaktion. Hennes ögon spärrades upp och hennes hand föll för munnen.
"Va?", frågade hon med en ynklig röst som fick mig att vrida obekvämt i stolen. Jag vill inte såra henne.
"Vi båda vet att det här inte fungerar längre.", försökte jag säga så snällt som möjligt men Amanda flög upp från sängen och började gå runt i rummet.
"Det här är pågrund av den där killen eller hur?", frågade hon irriterat och jag kunde inte göra något annat än att nicka.
"Så du är bög? Är det, det du är Felix?", jag öppnade munnen för att svara men innan jag hann säga något hade hon hunnit fram till mig och smält till mig över kinden. Chockat la jag min egna hand på den svidande kinden och kollade upp i hennes tårfyllda ögon.
"Jag är ledsen Amanda men jag kan inte styra över vem jag är.", Amanda skakade envist på huvudet och jag såg hur tårar föll ner för hennes kinder. Jag reste mig upp för att trösta henne men hon slog bort mig.
"Rör mig inte!" Skrek hon och jag backade skrämt bak. "Hur många vet om det här?" Snörvlade hon ur sig.
"Ingen, bara du-"
Hon torkade strikt bort tårarna och kollade bestämt på mig.
"Bra, då kan vi fortfarande fixa det här. Du är bara lite förvirrad!" Förklarade hon och jag kollade skumt på henne. Är hon helt borta?
"Nej Amanda! Det här är den jag är och jag tänker vara med Oscar vad du än säger!" Amanda började skrika i protest och försöka ta tag i mina armar men jag skakade bara av mig henne och gjorde min väg ner för trappan. Hon såg på mig när jag hastigt klev i mina skor och drog på mig min jacka.
"Du kommer få betala för det här Felix Sandman, det ska jag se till!" Sa hon genom tårarna och jag kollade på henne en sista gång innan jag gick ut ur dörren.
"Förlåt."
---------------------------
wow kapitel från Felix perspektiv TURN UP !!! nej gud skoja förlåt
btw Amanda är en bitch fyfan spyr
( om ni vill ha låt tips lyssna på working for it med zhu EN SÅN JÖVLA BRA LÅT NI FÖRSTÅR INTE JAJQL)
nemo xx
