Felix hade lämnat mig strax efter den händelsen. Kläder fick han låna av mig och innan han gick hade jag, utan hans medvetande, lagt in mitt nummer i hans telefon. Det kanske skulle komma till hands någon gång.
Nu har det gått tre dagar sen den kvällen och det kryper i min hud. Inget har jag hört av honom. Det enda som jag har kvar är de oförglömlig minnena och hans stön som är fast på min trumhinna. Spelas likt musik på repeat dag in och dag ut. Mina händer kräver hans kropp att ta på. Min tunga vill ha hans varma mun att upptäcka. Jag vill ta honom, hårt. Jag vill få honom att skrika mitt namn, ge honom välbehag. Men som det ser ut nu kan jag inte.
Jag har inget nummer som jag kan koppla honom till. Inget efternamn. Allt ligger i hans händer. Och trots mina egna regler, att aldrig ligga med någon en andra gång, hoppas jag innerligen att han tar kontakt med mig.
Biblioteket är lugnt. Ute blåser det och regnet slår likt piskor i marken. Böckerna står uppradade i hyllorna, orörda. Kaffe och nybakat bröd hänger i luften. Några få kunder sitter borta vid de runda borden borta i café avdelningen. Men dom har Jessica koll på. Mitt jobb är att ta hand om biblioteket.
Mina fötter har jag slängt upp på receptionsdisken och en bok ligger uppslagen i mitt knä. Den boken jag läser nu har jag läst förut. Men det blir ofta så när jag inte kan koncentrera mig. Då kan jag inte leva mig in i böckerna. Jag behöver bara något som kan ta bort mina tankar från det jag oroar mig över. Men samtidigt som jag vet vad som kommer hända så att jag inte missar något. Böcker är en bra distraktion. Det spelar ingen roll om vad. Familjeproblem, inte för att jag skulle ha några sådana. Jag har ingen familj, jag är död i deras ögon.
Men det kan vara vad som helst. Familjeproblem, ekonomiproblem, hjärtesorg, inte fan vet jag men böcker hjälper. Du får ta del av andras problem och bekymmer. Du kan glömma dina egna. Det är en enkel flykt från omvärlden.
Men min flykt blev avbruten när en bok slogs hårt ner framför mig. Irriterat kollar jag upp från boken.
Framför mig står en dyngsur Ogge med två tjocka böcker nedslagna framför mig. Synen fick mig att flina och ett skratt hotade att slinka ur.
"Säg fan heller något!" Varnade Ogge mig. Jag höjde roat på händerna och han fnös.
"Vad gör du här?" Frågade jag medan jag tog ner fötterna från bänken och stängde igen min bok. Ogge slängde av sig sin jacka och hoppade över bänken. Han slog sig ner i stolen bredvid mig och tog upp böckerna han haft med sig.
"Min fucking lärare tvingade oss att läsa ut de här jävla böckerna för att vi ska skriva någon uppsatts." Jag skrattade åt Ogges irriterade stämma och han skickade mig ett varnande öga.
"Håll käften Oscar alla har inte svinrika päron som köper en lägenhet och betalar hyran!" Utbrast Ogge frustrerat och nu var det min tur att fnysa.
"Fast mina päron har ju fan klippt kontakten. Morsan vill bara inte framstå som en för dålig förälder." Fnyser jag och slänger upp fötterna ännu än gång.
"Jag måste verkligen skaffa mig ett jobb, finns det inte något ledigt här?" Frågar Ogge och vänder sig hoppfullt mot mig.
"Hah, som om du någonsin skulle kunna jobba på ett bibliotek. Du har fan tålamod som en hund." Skrattar jag och Ogge blänger endast argt på mig innan han återgår till att läsa sina böcker.
Ogge hade fått gått om ett år på gymnasiet då han fick underkänt förra året och hans föräldrar inte lät honom hoppa av. Vilket jag hade gjort. Redan efter andra året hoppade jag av och sökte ett jobb som skulle funka för mig. Vilket ledde till att jag skaffade mig det här perfekta. Pengar har jag så att det räcker. Så det är inget jag behöver oroa mig för.
Jag blev avbruten i mina tankar när min mobil plingade till och jag hasade upp den ur min bakficka.
072-14679
Dina kläder är rena nu, du kanske behöver dem. Eller det kanske är något annat du behöver ;) kom hit iaf, *adress*
- f.s
