"Fan", irriterat kollar jag ner på Felix avsvimmade kropp vid min fötter.
Jag visste att jag inte skulle låta honom komma in.
Det är så typiskt att något sånt här ska hända. Alltid.
Suckandes hukar jag mig ner och lägger Felix på rygg och litar hans huvud bakåt, så att hans luftvägar är öppna.
"Felix", svagt skakar jag honom men får, tyvärr, ingen respons. "Felix vakna."
Felix loggar avsvimmad framför mig och visar inget tecken på att han ens är vid livet. Smått orolig tar jag i med mer kraft och skakar hans muskulösa kropp.
"Felix seriöst jag har inte tid med sånt här!", när han ännu inte ger mig ett konkret tecken på levande slår jag till honom på kinden. Hårt.
Hoppandes kollar jag upp på hans ansikte, som nu är svagt rött, för att se om han vaknar till.
Till min lycka skrynklar han ihop näsan och kniper igen ögonen. Han håller på att vakna.
Försiktigt öppnar han ögonen och kollar skumt runt om sig innan hans ögon hamnar på mig och de slappnar av, lite.
"Va-vad händer?", hans röst var skrovlig och tjock. Som att han hade sovit.
"Du svimmade", min röst var trött och jag kollade menande på honom.
Mindre orolig nu ställde jag mig upp på fötterna och sträckte ut min ena hand till Felix.
Frågandes kollade han på den och jag himlade med ögonen.
"Upp", jag skakade svagt på handen och Felix tog den tvekande.
Utan svårighet fick jag upp Felix stående och han vinglade till lite.
"Klarar du dig hem nu?", han kollade på mig som om han vill neka mitt förslag men nickade ändå.
"Kan du-", mitt i meningen stannade han och spärrade upp ögonen och la en hand för munnen.
"Hur mår du?", chockat kollar jag på honom men han skakar bara fort på huvudet innan han hulkar till en gång och böjer sig fram för att spy upp hans mages innehåll. Mitt framför mig ska jag säga.
"Mmm, mysigt", sarkasmen var inte svår att höra och jag kollade bort från händelsen. Min blick stannade uppe i taket tills Felix hade ställt sig rakryggad igen. Försiktigt mötte jag hans generad blick. Han kollade dock bort direkt och en röd nyans tog plats på hans kinder.
"För-förlåt", stammande lämnade orden hans mun och min blick mjuknade lätt.
"Eh, de är lugnt, sånt händer", istället för generat kollade han nu chockat upp på mig. Jag rykte bara på axlarna och tog hans hand.
Med en viss svårighet drog jag med honom in till badrummet bredvid oss.
Felix var vinglig och borta. Hans förstånd hade försvunnit och han var inte sig själv längre.
Inte för att jag vet vad hans "själv" är, men jag vet iallafall att det här inte är han.
Det här är en påverkad, förvirrad liten unge som inte vet vad han ska göra.
Oförstående om varför jag gjorde det här tände jag bara ljuset inne i badrummet och visade för Felix att hans skulle sätta sig på toaletten.
Förvirrat satte han sig på locket och jag suckade djupt innan jag ännu en gång hukade mig framför honom.
"Upp med händerna", lydande lyfte Felix på händerna och jag kunde med enkelhet dra av hans tröja. Hans överkropp var nu blottad framför mig och jag svalde hårt.
"Om jag säger att du ska ta av dig byxorna gör du det då?", som om han vore en tre åring förklarade jag för honom vad jag ville att han skulle göra.
Dock skakade han envist på huvudet. När jag suckade ännu en gång lämnade ett tyst fnitter Felix läppar och han kollade roat på mig.
"Vad fan kollar du på?", irriterat kollade jag på Felix med en rynka mellan ögonbrynen. Ett ännu högre fniss lämnade hans läppar.
"Du suckar mycket", på pekade han.
"Ja jag gör det när uppvuxna killar beter sig som om han vore 3", Felix bet sig i läppen för att hindra det bubblande skrattet att lämna honom.
Men jag såg rakt igenom hans ögon hur road han var.
"Jag är inte tre", sa han fnissande. Jag himlade med ögonen men ett litet flin spred sig på mina läppar.
"Det sa jag aldrig heller", han kollade oförstående på mig men gav ifrån sig en trött gäsp.
"Jag är trött", han slöt ögonen och lutade tillbaka huvudet mot kaklet bakom honom.
"Nej, nej, nej", jag drog i hans händer så att han satt upp igen. Gulligt irriterande kollade han på mig. "du måste duscha av dig först."
"Men jag är trööött", gnällde han och försökte dra ifrån hans händer från mitt grepp men pågrund av alkoholen han hade i kroppen misslyckades han.
"Det bryr jag mig inte om", sa jag medan jag släppte hans händer för att knäppa upp hans byxor. "Om du ska sova i min säng måste du vara ren."
För aldrig att jag tänker lämna honom ute på gatorna nu. Han skulle kunna dö, och han är på tok för snygg för att dö nu.
"Är du en pedofil", fnittrande sa han det. Jag kollade bara med höjda ögonbryn på honom innan jag fortsatte att dra av honom hans byxor.
"Varför skulle jag vara en pedofil?", situationen är faktiskt gaska roande om man tänker långsiktigt, men ändå fruktansvärt irriterande.
Jag fattar att han har blivit full för han är osäker på sin sexualitet och blah blah blah.
Men bara för att han gör så kan han ju inte klampa in här och tro att jag kan vara hans lilla experiment docka som han kan få knulla till han har fått in i sin hjärna att kukar är bättre än fittor.
