Jag strök mina fingrar längs hans nakna kropp. Ett lager svett låg över huden vilket gjorde att den glänste i månens ljus. Gardinen var upprullad och månen, tillsammans med stjärnornas, ljus lös upp det lilla rummet.
Leendet på Felix läppar fick mina mungipor att rycka, men jag koncentrerade mig på att följa konturerna av varje millimeter på hans kropp.
Att älska någon går inte omärkbart. Du känner det med varje cell i din kropp. Lyckan som fyller ditt hjärta när du ser personen är obeskrivlig, och smärtan som du känner när personen är skadad eller ledsen är inte hanterbar. Att jag älskar Felix, att jag älskar någon, är ett mirakel för mig. Men lyckan jag känner är värt det. Att aldrig kunna ligga runt mer gör mig inte ens ledsen, det är inget jag kommer sakna. Att kunna vakna upp och se samma ansikte, ansiktet på personen jag älskar, är bättre än något annat. Det slår alla de gånger jag vaknat upp bredvid en random person, omedveten om vart jag befinner mig eller vad personen vid min sida heter.
"Jag vill veta allt om dig", yttrade Felix med ljus stämma och jag tittade upp i hans ögon. Den blåa irisen fick ett lyckligt bubblande att uppstå i min mage.
Jag rynkade ögonbrynen och funderade på vad det skulle kunna vara jag kan dela med mig av.
"Du vet ju redan det mesta.", försökte jag men Felix skakade på huvudet. Antar att det bara är att börja prata. Försiktigt vred jag på mig och la mitt huvud på Felix mage och slöt ögonen innan orden flöt ur min mun.
Det var så enkelt att prata med Felix. Allt kom bara flytande och jag var inte tvungen att anstränga mig eller oroa mig för hur han kommer ta informationen. Det finns inget jag skulle vilja gömma från Felix.
En lång stund pratade jag och Felix lyssnade på allt jag hade att säga. Då och då la han till något eget men annars hummade han för att visa att jag skulle fortsätta och att han lyssnade. Hans händer snurrade mina blonda lockar genom hans fingrar och fick gåshud att sprida sig på min kropp.
När jag var klar med min livshistoria vred jag på mig och kollade på Felix. Det var hans tur nu och det visste han.
Jag älskade att lyssna på när han pratade. Hur hans läppar rörde sig, hur ögonen tindrade när han pratade om något han höll nära hjärtat.
Enda fram på småtimmarna låg vi vakna och delade med oss av våra hemligheter och historier. Onödig fakta och fetischer delades. Leendena var stora och kärleken oändlig.
Efter mycket skratt och några tårar låg jag på Felix mage och kollade djupt in i hans ögon med ett stort leende på mina läppar.
"Vad ler du sådär för? Du skrämmer mig lite.", frågade Felix med ett skratt. Leendet växte och jag lutade mig fram för att löst dra mina läppar mot hans.
"Att du ligger här med mig, och att jag vet att du inte kommer lämna mig imorgon bitti.", svarade jag med en lugn stämma och kysste Felix läppar.
Dock varade kyssen inte länge då Felix satte sig upp i sängen och kollade, djupt försjunken i sina tankar, ner på sina händer. Förvånad över det plötsliga humörsvängningen satte jag mig upp.
"Vad tänker du på?", frågade jag oroligt och försökte möta Felix blick men, medvetet undvek han den.
"Vad betyder det här, vad betyder vi?", frågade han med en tyst röst. Överraskad över hans fråga drog jag undan min hand från hans ben, där den vilat. Felix märkte detta och kollade äntligen upp på mig. En svårläst blick gav han mig.
"Vad vill du att detta ska betyda?", frågade jag och Felix blick försvann ännu än gång ner till hans händer. Efter en lång stund svarade han.
"Jag vill vara med dig, försöka skapa en framtid med dig. Jag vill att du ska vara min.", när orden lämnat Felix läppar, rodnade han en mörk röd och vred huvudet åt sidan.
Ett leende kröp sig på mina läppar och jag sträckte fram min hand för att ta tag om Felix käke och vrida tillbaka hans huvud.
"Vet du Felix?", frågade jag lyckligt och Felix skakade frågande på huvudet.
"Jag är redan din.", innan Felix hann svara hade jag pressat mina läppar mot hans och den underbara känslan var tillbaka i magen.
Felix är min och jag är Felixs.
-------------------
THE END
Inte en sån lång epilog men visste inte riktigt vad jag vill skriva mer så hoppas ni nöjer er med det här.
Tack så sjukt mycket för att ni har varit med mig under den här resan och läst min bok. Jag kommer förevigt vara tacksam och jag vill bara att ni ska veta hur sjukt jävla grymma ni är. Glöm aldrig det!
Älskar er <3
Nemo xx
