Mate

Bed Time

"Så vad tror du?" Hördes Emelies röst plötsligt. Jag kollade upp från boken och såg frågande på henne. Jag hade inte en aning av vad hon pratade om. Jag hade slutat lyssna vid blush. Jag hade varit så inne i boken att jag kopplat bort henne.

Och det var inte första gången heller...

"Mhm?" mumlade jag medans Emelies leende föll.

"Du gjorde det igen eller hur!?" Skrek hon medans jag kollade på henne med stora oskuldsfulla ögon. Hon slet sig lite löst i håret för att visa sin frustration.  

"Tredje gången?! Vet du hur jag känner mig när du bara slutar lyssna?" förvånad och skuldkänsla sköljde över mig.

"Förlåt, vad var det?" sa jag och Emelies leende blomstrade genast upp på hennes ansikte så man kunde se hennes smilgropar. 

Drama Queen...

"Jo, ska jag skaffa piercing här" hon pekade under näsan, " eller här" sa hon och pekade istället på underläppen. 

"Det blir finare i läppen tror jag för du har ju redan en i näsan. Men hur ska du ta den, vi kommer inte kunna komma här ifrån?" sa jag och Emelie muttrade något ohörbart. Jag vände återigen min uppmärksamhet mot bokens sidor. Tyvärr stördes jag efter några minuter när dörren försiktigt öppnades.

In steg en en lång, smal kvinna iklädd en grön omodern klänning i bomullstyg . Hennes hår var grått förutom de bleka topparna, som avslöjade att hon en gång varit blond. Hennes smala, bleka fingrar höll ett fast grepp om dörrhandtaget, som om hon visste vad hon ville. I hennes rynkiga ansikte fanns ett par bruna ögon, lika bruna och vänliga som en hundvalps. 

"Hej, det är jag som är Anna" sa hon och omfamnade både mig och Emelie i en björnkram. Jag gillade henne redan. Hon utstrålade så mycket värme och kärlek att hon utgav en moderlig känsla. Vi sa våra namn till henne och hon omfamnade oss igen. 

"Molly, Jack vill att du sover med honom i natt" sa hon och- vänta va?

Hörde jag precis rätt?

"Ursäkta?!" tjöt jag medans Emelie log som ett fån och skrek "Yey!"

"Jag ber om ursäkt men du borde verkligen inte försöka hålla er isär, ni är trots allt gjorda för varandra" försökte Anna övertala men jag bara skakade på huvudet.

Tillslut suckade hon, "Älskling, Jack är Alfa och alfamän vill alltid ha sin Luna med sig,oavsett dag som natt. På så sett vet han att du är trygg och säker. Snälla försök att förstå, snälla" bad hon och jag kollade in i hennes ögon. Vilket jag inte skulle gjort för det fick mig att ändra mig.

"Okej" sa jag och både Emelie och Anna lät ut ett glädje rop medans jag skrattade lätt. Skrattet som jag hoppades skulle få klumpen i magen att försvinna. Men det var utan lycka.

*****

Jag famlade med händerna, hoppades att jag skulle bli mindre nervös.

Ännu en besvikelse...

Jag stod utanför Jacks dörr. Visste inte om jag jag hade modet att knacka, allt jag ville var att gömma mig. 

Jag hade aldrig sovit med en kille ensam. Emelie hade ofta haft killar med sig hem som somnade på första bästa plats, men inte mer en så. Och tänk om han ville gå längre än att bara sova? Jag förstod inte allt det där med mate, men en sak visste jag, det var svårt att hålla händerna borta från varandra. Samtalet med Emelie innan hade inte precis hjälpt. Men det var bättre att prata om sånt med min bästa vän än med min mamma. Eller med min lärare för den delen. Med Emelie i klassen hade det pratats så öppet om sex, att till och med min kemi lärare Yvonne hade angagerats sig. Tro mig, sedan dess har jag gjort allt för att förtränga Yvonnes kärleksliv.

Jack öppnade dörren och det var det som fick mig att inse att jag måste ha stått utanför hans dörr och glott en lång stund. Hans hår var blött  och hans gröna ögon studerade mig med en intensiv blick, vilket fick mig att rodna. Plötsligt var mina skor det mest spännande sak jag någonsin sett. Jag kände en stor varm hand mot min kind, som tvingade mina ögon att möta Jacks.

"Kom" sa han och tog sin hand över min. 

Hans rum var stort och mörkt med de svarta väggarna, och det enda som lyste upp rummet var det vita taket och lamporna. Det var städat och fint, vilket jag inte alls blev förvånad över då det var rent och fint överallt. Dock hade jag aldrig sett Jack städa. Det som överraskade mig mest var bokhyllan som var fylld med böcker. Jag sneglade på Jack och jag insåg att jag inte visste någonting om honom. 

"Har du några syskon?" frågade jag honom och han bara kollade på mig.

"Vad sa du? Jag... var bara så borta" sa han och en rosaröd nyans uppstod på hans kinder, vilket fick mig att fundera på om jag behövde glasögon. 

"Har du några syskon?" upprepade jag och kollade honom i ögonen för att se så att han hängde med den här gången.

"Nej, du då?" frågade han men när han såg min ledsna min bytte han samtalsämne. 

Vi pratade om allt och inget. Jag älskade att lyssna på hans röst och flera gånger fokuserade jag bara på hur hans läppar formade orden. Vi satt på sängen och jag började bli trött. Jack märkte det och han gick bort till sin garderob och tog ut en svart T-shirt. 

"Ha på dig det här" sa han och jag tog med den till toan och bytte om. Den var stor och nådde till mina lår. Hans lukt spred sig runt mig, och jag fann mig själv le.

Han luktar underbart, undrar vad han använder för tvättmedel?

Jag stod och såg mig själv i spegeln.

När ska jag börja förändras?

Jag höjde en arm och tjejen i spegeln gjorde det samma. Hennes bruna hår ramade in hennes ansikte med de grönbruna ögonen. Jag var vanlig. Lika vanlig som smör på en macka. Inget märkvärdigt. Men ändå skulle jag leda en flock av varulvar med Jack. Mångudinnan måste ha gjort ett misstag, ett misstag som hon lär ångra. Jag var en besvikelse, och ändå hade jag inte valt att misslyckas. Jag var bara född så.

Jag skakade på huvudet åt mina tankar och skvätte lite kallt vatten i ansiktet. Ett djupt andetag fyllde mina lungor med syre, innan jag tryckte ner handtaget. Det jag fick se när jag öppnade dörren fick mig att frysa till.

Oh lord...

****************************************************************************************************

Hoppas ni haft en underbar jul alla!

Om ni tyckte kapitlet var bra, eller om ni har någon annan åsikt, KOMMENTERA GÄRNA!

Annars så kan ni ju alltid rösta eller följa!

Puss!