Mate

Mother

Två trianglar bildade en stjärna. I alla fall på pappret. I verkligheten var det mycket mer komplicerat, precis som allt annat.

En rysning skakade min kropp när vinden svepte förbi. Den stickade tröjan hjälpte inte det minsta, utan lät kylan invadera min kropp. Jag korsade mina armar och började röra dem fram och tillbaka för att få lite värme.

En tår rann ner från mina kinder, och nådde mina läppar. Den salta smaken invaderade mina sinnen, och jag lät ännu en tår falla. Min syn blev suddig, och för en stund kunde jag inte urskilja stjärnorna på himlen. Jag blinkade och såg genast världen klarare.

Mina händer trillade ner till mina sidor och rev krampaktigt på tegeltaket. Jag kände hur leran trängde sig in under mina naglar. Min kropp spändes och jag kvävde en snyft.

Mitt liv hade varit enkelt. Inget speciellt, tills den dagen jag mötte Jack. På bara en månad hade mitt liv vänds upp och ner. Allt jag inte trodde fanns, visades vara en lögn. På bara en månad hade jag mött min själsfrände och fallit i förälskelse. Från att vara någons kompis till att var Luna. Mitt liv hade förändrats på ett ögonblick. Och när jag väl öppnade ögonen, såg jag klarare än någonsin.

Men att genom gå en förändring kommer inte utan konsekvenser. Min hjärna hade jobbat på högvarv sedan Jack berättade om upproren. Men jag var inte den enda som hade haft det stressigt. Jack jobbade dag som natt. Jag kunde känna hur vi slets ifrån varandra.

Det var anledningen varför jag satt på taket igen. Sist jag satt här uppe hade Jack kommit och satt sig bredvid mig. Men det skulle inte hända nu. Vi hade inte sovit i samma säng under dagars tid. Nätterna spenderande jag själv och för varje vaken timme jag låg där, stirrandes upp i taket, kändes sängen kallare och större. En ensamhet började gro, och jag kunde inte låta bli att tänka att det var så här en bruten relation kändes.

Den här natten hade jag beslutat att göra som jag alltid gjorde när jag kände mig nere, stjärnskåda. Jag lät tankarna vandra fritt, tillät mig själv att känna. Här ute kunde jag andas bättre än i det instängda sovrummet. Väggarna höll mig inte inne medan jag famlade efter svar. På något sätt tog sömnen över och jag somnande hopkrupen, under nattens levande anda.

***

Fjäderlätta läppar pressades mot mitt nyckelben. Doften av regn invaderade mina sinnen, och gjorde min kropp svag. Jag lät mina fingrar dra igenom hans hår medan jag öppnade mina ögon. Mitt leende vidgades och jag fnittrade när han bet lätt i mitt skinn. Jack fortsatte placera kyssar längs med min hals till mitt öra, innan han tog min öronsnibb mellan sina tänder. Mina händer vandrade ner på hans rygg och under mina fingrar kände jag hans muskler.

"Du är så vacker" mumlade han i mitt öra och jag vände på huvudet så jag kunde kyssa honom.

Jag drog sedan undan och viskade, "Jag har saknat dig". Hans ansikte var endast några centimeter ifrån mig. Denna gång mötte han mig med en kyss.

"Förlåt för att jag var borta så mycket" sa han och tittade ner, men jag skakade på huvudet och höjde hans huvud med mina fingrar. Det här var inte hans fel. Han hade ansvar för flocken och hade tagit hand om den.

"Du har inget att be om ursäkt för" sa jag och drog honom intill mig. Hans händer omringade mig beskyddande och värmde mig. Han kysste mig på hjässan och så stannade vi, hopkrupna på sängen. I varandras armar var vi i vår egna bubbla, skyddade från omvärlden.

En lätt knackning hördes från dörren. Jack svor och sa surt, "vad?".

"Frukosten är redo" hördes Annas röst från andra sidan, vilket fick mig att dra mig ifrån Jacks omfamning. Men jag hann inte längre förrän han tog ett nytt grepp och rullade mig över så jag hamnade på ryggen med honom över mig.