Mate

Training

Mulna moln kastade en dyster stämning över det vidsträckta fältet. Mäns rop och hördes i takt med slag som mötte hud, hud som mötte slag. Det var flera stora män som brottades - åt detta var Emelie väldigt glad över då de inte bar någon tröja, och lämnade deras magmuskler synliga. Jag däremot tyckte det såg allvarligt ut, som om det var på riktigt. Det rann blod från deras ansikten till deras bröst och mage. Deras ögon bar en arg och koncentrerad blick, samtidigt som musklerna var spända i väntan på reaktion och reflex.

"De bara tränar" sa en mörk röst, som jag redan vet för väl vem den tillhör. Jacks ögon mötte mina, och på samma sätt som en fluga fastnar i en flugfångare, var jag fast. Fast i de där skogsgröna stormiga ögonen.

vi gick fram till två stora granar. Phil slängde två par svarta boxningshandskar på marken.

"Som uppvärmning börjar ni med att springa tre varv runt fältet" började Jack och Emelie lät ut ett fnys.

"Tre? Ser du hur enormt fältet är? Vill du döda oss eller?" frågade Emelie och jag höll med. Fältet var enormt och dessutom tre varv? Och det här var bara uppvärmningen. Phil skakade på huvudet och hetsade oss framåt.

***

Svetten rann ner för min panna och håret klistrade sig fast på min nacke. Jag andades tungt och hackigt men jag fortsatte måtta slag mot Jack. Sedan jag kunde gå hade jag alltid varit aktiv. Från dans till golf, från löpning till curling, men aldrig hade jag testat boxning. Tekniken var ny och det värkte i mina armar. Jack blockerade inte ens mina slag utan tog emot dem, utan några tecken på smärta. Tanken på svaghet fick mig bara att slå hårdare, för att få ut någon annan reaktion än tomhet, förutom det där lilla flinet som lekte på hans läppar. Det var som om han tyckte det var underhållande, att se mig kämpa. Efter de tre varven runt fältet var jag igång och kanske en aning trött, men det skulle jag aldrig erkänna för Emelie som klagade varannan minut. Hon lyckades till och med att få mig irriterad när hon hela tiden gnällde. Sen var det Jack. Han hade hela tiden sprungit bakom mig och jag kunde ärligt talat känna blicken på mig. Eller snarare min rumpa. Så nej, jag var inte på mitt bästa humör.

Jag var trött, irriterad, mina muskler värkte och Emelie gnällde som ett litet barn. Hon hade för ett tag sedan tagit en paus, vilket innebar att stöta på några av männen. Just nu stretchade hon. Eller rättare sagt, lutade hon sig ner så hennes tajta spring byxor stramade runt hennes rumpa. Hon hade redan fått flera mäns uppmärksamhet och de kollade på henne med lustfyllda ögon.

Jag skakade på huvudet och satte mig ner i gräset och lutade mig mot ett äppelträd. Jag kände en värme sprida sig när Jack satte sig bredvid mig. Vi satt där tysta och såg ut över fältet som långsamt tömdes på folk. När Jack harklade sig hade Emelie gått tillbaka med Phil, och nu var det endast några få kvar.

"Så hur tyckte du det gick med träningen?" frågade Jack.

"Det gick bra, fast det var första gången jag slog någon" sa jag och log upp mot honom.

"Det var världsklass" sa han sarkastiskt och flina mot mig.

"Ha-ha roligt" sa jag och beundrade Jacks ansiktsdrag. Han hade väldefinierade käkben och en manlig näsa. Hans ögonbryn var fylliga och perfekta medans hans tänder var vita och blänkte. Hans hår var så fluffigt och tjockt, men ändå perfekt. Jag insåg att det var första gången jag verkligen såg på honom. Förut var han någon som bara fanns i drömmar för mig. Någon som jag inte skulle kunna få. Men han var min, lika mycket som jag var hans. Utan att tänka mig för, lyfte jag handen för att stryka bort hår från hans ansikte. Jack fryste omedelbart innan hann slöt ögonen. Hans hår var så mjukt och tjockt. Jag drog lite ovilligt bort min hand, men den fångades av Jack. Hans värme omslöt min hand, och jag kände genast gnistorna. Jag mötte Jacks skogsgröna ögon som tindrade. Han kom närmare och närmare mitt ansikte, och jag måste erkänna, jag ville att han skulle fortsätta framåt. Jag ville känna hans läppar mot mina. Men innan det hände blev vi avbrutna.

"Alpha, Rick är klar med förhören" sa en kille med ett gulligt ansikte. Han hade stora runda röda kinder som var fräkniga och han hade orange hår som gick till öronen. Hans röst var lika ljus som hans blåa ögon. Jack morrade och drog sig bort från mig och riktade sin arga blick mot mannen som stod framför oss.

Någon ville kyssas...

"Okej tack, du kan gå nu John" muttrade Jack bitskt och jag kunde se att han försökte dölja sin ilska.

"Eh... jaa, tack Alfa" sa John nervöst och skyndade sig iväg med en svans mellan benen.

Haha svans mellan benen, den var bra! Han är ju en varg...

Jag suckade åt mina tankar.

Jag har umgåtts med Emelie för mycket...

Efter John hade lämnat oss stannade en tung tystnad över oss. Och jag brukade njuta av sådana stunder men det var något som låg och skavde. Eller rättare sagt en fråga.

"Jack, varför kallade John dig för Alfa?"

*******************************************************************************************************

Hej mina påfåglar!

Ville bara säga att jag läser alla era kommentarer och när den första kommentaren rullar in som är positiv, börjar jag planera och skriva nästa kapitel. Så era kommentarer betyder väldigt mycket för mig och denna bok. Den ger mig inspiration och vilja, och för det vill jag tacka.

Fortsätt gärna RÖSTA, KOMMENTERA och FÖLJA!

Franzie