Mate

+ Chapter

OBS!

Detta är ett extra kapitel från Jacks perspektiv innan och när de träffades!

Kommentera vad ni tycker, ifall ni vill ha fler eller inte.

Tack! 

_____________________________________________________________________________________

MINE

Hon bad, men som om det skulle få mig att ändra mig. Det var det här jag var tränad för, att inte visa mig svag. Han skulle ha varit stolt över mig. Jag hade precis gjort vad han ville, utökat mitt territorium och blivit en av de farligaste i världen. Jag var framgångsrik och visade ingen nåd. Alla som jag en gång älskat var redan borta, så varför skulle jag bry mig om vad folket tyckte. De kallade mig kall och hjärtelös, och kanske hade de rätt, men jag hade gjort oss starka.

Jag rev henne en gång till på bröstet. Hennes hjärta slutade sakta slå och jag visste att jag nu hade utrotat Jackssons flocks Luna. Jag hade sparat henne till sist så hon skulle få se på när jag dödade hennes flock och hennes mate. Skriken som hade kommit från hennes mun hade varit gälla och överröstade männens grymtanden. Skriket fick mig att känna mig större och starkare, för jag visste att jag var orsaken till hennes sorg.

Jag var blodig, likaså var mina män. Efter slakten tog vi oss tillbaka till våra läger. Backen var lerig efter allas fötter som hade trampat där och det glufsade efter varje steg man tog . Några mäns segerrop hördes genom natten och en fågel kvittrade. Men fågelns sång upphörde snabbt när en pil trängde igenom fågelns bröst. Den skulle bli någons middag. Det var svårt att hålla alla med mat. Vi åt dubbelt så mycket som en vanlig varulv, och tro mig, det säger en del.

Jag lämnade mina män för att ta ett dop i bäcken. Dess svalkande vatten omslöt mig och jag njöt. Jag kände ett par varma händer om min mage och jag vände mig om. Där stod Aya helt naken. Bäckens vatten rann nerför hennes förstorade bröst och hennes platta mage. Hon var kort och hade ett sött ansikte, men hon var allt ifrån oskuldsfull. 

"Vad vill du?" frågade jag irriterat men hon såg inte alls ut att ta åt sig. Istället log hon och tog ett steg närmare så att vara kroppar rörde varandra. Det var inte första gången vi var intima. Men vem hade hon inte varit med? Hon följde ofta med på resor för att ligga runt. Ingen älskade henne på riktigt men hon var lätt att få i säng. Hon hade alltid äcklat mig men ibland behöver man glömma saker och det hjälpte hon mig med. Så det var därför jag föste henne till mitt tält.

***

Jag vaknade tidigt för att tvätta bort Ayas lukt från mig. Många i flocken hade först varit orolig att hon skulle bli flockens Luna när hon först kom för två år sedan. Men med tiden hade de förstått att hon äcklade mig, precis lika mycket som de andra tjejerna. De var så lätta och jag hade tidigt förstått att kärlek för mig inte fanns. Jag hade gjort för många hemska saker för att ens kunna ha en mate.

Kvinnor gjorde ändå män svaga, och svaghet var något jag hatade.

Efter fem minuter av packning begav vi oss hemåt. Timmarna passerade, ändå var det en lång väg kvar tills vi kom hem. Vi befann oss mitt i skogen när en underbar lukt nådde mig. Lavendel. Jag hade aldrig luktat något så gott i hela mitt liv innan, och utan att tänka ändrade jag riktning mot doften. Desto närmare jag kom, desto starkare och underbarare luktade det. 

"Nej, de vet antagligen inte ens att vi är borta än" sa en tjejs melodiska röst. En röst jag skulle kunna lyssna på tills jag dog. Jag visste inte vad det var med mig men min varg var galen. Galen för - HELVETE!!!!!

Mate, mate, mate

"Jag är hungrig" sa hon igen.

Fortsätt prata...

"Du är alltid hungrig" konstaterade en annan tjejs röst. Hennes röst var inte lika vacker som min mates va, och hon luktade inte heller gott. För mycket parfym. För vanlig.

Phil och Patrick var på var sin sida av mig, antagligen hade de också känt lukten. Grenar låg utspridda som knäcktes och jag visste att hon visste att någon var där. Det värsta var att hon var människa. En svag jävla människa. Jag tänkte vända om men då fick jag syn på henne.

Hennes långa bruna hår blåste i vinden och hennes brungröna ögon lyste. Lyste på ett sett jag aldrig sett innan. Hennes bleka hy var lika vit som snövits och hennes leggings var tajta och visade varenda kurva, trots att hennes långa blå T-shirt räckte över hennes rumpa. Det var som om hon inte ville visa sig, som om hon inte visste att hon var den vackraste personen i världen. Skam. Jag hade sett många vackra kvinnor, men jämfört med henne undrade jag om jag ens hade upplevt äkta skönhet innan jag såg henne. Och hon var mara min. Jag var i himlen.

Synd bara att jag tillhörde djävulen... 

Utan att jag märkt det hade Patrick och Phil kommit väldigt nära henne och i hennes vackra ögon lyste nu av skräck. Hon var rädd. Det fick mig att bli arg. Hon skulle veta att hon var alltid säker med mig.
Jag ylade vilket fick Patrick och Phil att backa bort från henne. De skulle inte vara nära henne, hon var min. Jag klädde snabbt på mig ett par shorts, som jag burit i munnen, efter jag bytt till människoform och jag började gå mot henne. Hon öppnade sakta sina ögon. Chock lyste upp hennes ansikte. Hon hade inte förväntat sig att se människor. Hon studerade oss en kort stund innan hon vände sig mot den andra tjejen som stod bakom henne. Fegis. Jag var stolt över att min mate var den modiga, hon skulle bli en bra Luna. 

Jag ville röra henne. Jag ville känna hennes hud mot min. Jag ville ha henne. Så jag gick fram till henne och när hon vände sig om, blev hon så chockad att hon ramlade baklänges. Jag fångade upp henne, trots den stora explosionen som uppstod i min kropp, höll jag henne i ett fast grepp. Hela jag brann, bara för henne.

"MIN"  sa jag och hon gav en frågande blick som jag ignorerade. 

Hennes ögon...

Bara min...

Men snart ersattes hennes vackra blick till panik. Hon var inte dum. Hon kände igen mina ögon. Snabbt lyfte jag upp henne i min famn. Hon gjorde först motstånd medans jag gick genom skogen, men sen började hon slappna av och hon somnade. Hon var perfekt och hela vägen hem höll jag på att gå in i träd flera gånger för att jag inte kunde slita bort blicken. Rädd för att det bara var en dröm.

Hur patetisk du är, ryck upp dig!

Se det var det här jag menade med att kvinnor gör män svaga. Men jag kunde inte lämna henne. Inte nu. Inte någonsin, för hon var min.

**********************

Hej!

Förvånade över kapitlet?

Var det bra eller helt kast? KOMMENTERA!

Kommentera och rösta för fler kapitel!

Love,

Franzie