Mate

"A Princess Diary"

MAT

Det var det som fick mig att vakna från den djupa sömnen som jag befunnit mig i. Jag hade alltid älskat mat, kanske berodde det på att jag tränade så mycket som jag gjorde. Det var i alla fall min teori. När min mage kurrade, tog jag det som en signal till att hitta till köket. Jag hoppade ner för den höga breda sängen...

SÄNGEN... Så vitt jag vet somnade jag på taket, så någon måste burit ner mig och lagt mig i sängen... eller?

Jag släppte ämnet när ännu ett kurrande kom från min mage och jag trippade, på det kalla golvet som fick mina fötter att frysa, till garderoben i Emelies och mitt rum. I garderoben fanns allt från vackra klänningar till mjukisbyxor, från push-up BH till sport BH och högklackar till springskor. Jag hade inte någon aning om vems kläder och dylikt det tillhörde, men Jack hade varit väldigt tydlig med att vi skulle använda allt där. Efter ha dragit ut en stor mörkblå tröja och svarta jeans, tog jag med mig trosor och en sport BH. Jag använde mest sport Bh:ar då jag tyckte att de både var skönare och effektivare. En gång till skolans gympalektion hade jag glömt ha med mig sport Bh, och tro mig, det var den mest obehagligaste upplevelse jag någonsin upplevt. Jag hade inte kunnat riktigt styra känslan av att vara stel, när jag hade en vanlig Bh på mig. Jag bar kläderna in till badrummet och tog en dusch.

Medan vattnet rann nerför min kropp, undrade jag över världen jag inte visste fanns. Alla historier man hört som liten stämde. Monsterna i skogen var varulvar, och de fanns. De var lika verkliga som en Happy Meal på McDonalds. Ändå visste jag inte allt, och jag skulle fråga Jack om mer information när jag bearbetat lögnen i mitt liv. Lögnen om att det inte fanns något att vara rädd för, att de inte fanns. Men den vita sanningen var att de gjorde det. Och jag var nu en del av den. Jack och jag skulle vara för evigt, men fortfarande var han en främling. Jag visste att han talade sanning, men samtidigt var allt så långt bort. Men jag kände det vi hade. Det var som ett gummiband som förde oss samman. Vi var olika. Han bestämde och kontrollerade allt och njöt av det, medans jag knappt kunde bestämma vilken choklad jag skulle välja på ICA. Jag hade till och med gått så långt att jag använde en app på mobilen som valde åt mig - väldigt effektivt. Han var en varg och jag var bara en människa. Själv hade han sagt att Mångudinnan inte gjorde några misstag, så vi får hoppas att hon inte gjort det. Jag tror att allt händer av en anledning. Så anledningen varför hon parade ihop mig med Jack, är ett enda stort frågetecken. Än så länge, i alla fall. Men jag hoppas att hon har väldigt bra anledningar, vem hon än är.

Jag klädde på mig kläderna och insåg att jag glömt strumpor, och tro mig det var inte första gången. Med en djup suck hämtade jag ett par svarta strumpor och började min väg neråt. Mitt mål var att komma till köket. Jag följde dofterna och äntligen, där låg frukost på köksbordet. Frallor, ägg, juice och så vidare. Jag hade varit så fokuserad på godbitarna framför mig att jag inte uppfattat att tre ansikten log roat.

"Jag sa ju att hon skulle vakna av det här! Gumman, vi har gjort frukost till dig! Har du sovit gott? Klart du har, du har ju sovit bredvid mig! Du borde vara lycklig det är inte alla som får chansen" babblade Emelie på och gav mig ingen tid att svara. Hennes här var lockigt och hennes ögon lös - hon var glad.

"Tack för att ni gjorde frukost" sa jag och kollade på Jack och Phil som höll hårda uttryck, men jag kunde skymta små spökleenden på deras läppar.

"Inget tack till mig?" frågade Emelie och reste ett tjockt plockat målat ögonbryn.

"Nej, jag vet redan att du inte kan laga mat" sa jag och ryckte på axlarna. Hur som helst andades Emelie in hastigt och dramatiskt.

"Du menar alltså att jag inte kan laga mat?" sa hon dramatiskt och lade en hand över hjärtat.

" Ja, minns du när du brände smör i stekpannan, och hur du gjorde det är ännu ett mysterium. Minns du när du när vi fick oväntat besök och jag redan hade börjat koka pasta? Du bönade och bad om att få koka mer pasta, och tillslut gav jag upp. Du skulle ha lagt pastan i en annan kastrull, men eftersom du är du lade du den nya pastan i den redan kokande pastan som nästan var klar. Eller minns du när du tappade hela saltskålen i kastrullen med såsen i, hos min mamma? Såsen gick inte att äta och vi fick tillslut slänga den. Behöver du mer bevis? Du betyder olycka i ett kök, och eftersom jag inte ser något brinna eller se helt förstört ut måste det varit Jack och Phil som lagat frukosten" med det sagt vände jag mig om och började bre en fralla.