Mate

Red As a Tomato

Förlåt för alla misstag...

***

Jag stod naken inför Jack. 

JAG REPETERAR, JAG VAR NAKEN INFÖR JACK!

När jag äntligen kom över choken något var jag snabb som en ödla på flykt när jag hämtade upp handduken från golvet och virade den hastigt runt mig.

Med hjärtat i halsgropen och med ett ansikte som skulle kunna ha misstagits för en tomats röda yta stirrade mina skräckslagna vidöppna ögon i hans intensiva gröna, med en blick fylld med lust och chock.

För generad att öppna munnen, stirrade jag på honom i hopp om att han skulle ta första steget. Medans tiden gick, utan att rösten användes, önskade jag att en dinosaurie skulle komma och äta upp mig.

Någonstans måste någon ha hört mig för in genom sovrumsdörren kom ingen mindre än Phil själv. Trots räddningen var jag en aning besviken att inte dinosauren faktiskt hade kommit inrusande, det hade varit en sådan syn. Men jag antog att Phil fick räcka som livräddare.

"Alfa West har beordrat om ett omedelbart möte hos hans flock " sa Phil med en lugn ton, men hans ögon vittnade om det motsatta. Med en kort, abrupt nickning från Jack var vi återigen ensamma i det trevliga ljusa rummet som höll en frisk lukt trots Emelies morgon-parfym-sprejning.

Jack kom närmare utan att yttra ett ord. Han stannade så nära att jag kunde känna hans andedräkt kittla mig. "Du är så vacker" sa Jack med en mörk röst och en vag mint bris omslöt min näsas funktion när jag andades in hans andetag. 

Han strök bort en ensam slinga hår, som letat sig fram från resten av mitt blöta hår, och virade den runt sitt pekfinger innan han lät den falla med resten av håret. Medans min blick var fastklistrad i hans, slog mitt hjärta så hårt att jag började bli orolig ifall det skulle bli kortslutning.

Hans hår glänste i ljuset och hans käke var spänd, precis som alla hans muskler. Jack var alltid mer eller mindre spänd som om han aldrig riktigt kunde slappna av. Dygnet runt var han beredd på faran. Om jag inte vetat att han var en alfa varulv hade jag tyckt han var paranoid. 

"Du med" viskade jag, allt för upptagen för att inse vad jag sagt.

Ett leende bröt ut på hans stiliga ansikte. "Vacker?" frågade han roat.

"Som en prinsessa" sa jag med ett leende på läpparna innan vi båda skrattade. De höga ljuden klingade ikapp med varandra innan jag märkte att han slutat och tittade ner på mig med en intensiv blick. 

Utan att yttra ord kysste han mig på kinden och lämnade mig återigen röd som en tomat.

***

"Inget mer?" sa Emelie chockat. Hon flyttade sig närmare mig och studerade min hals, av någon okänd anledning.

"Inget mer." sa jag bestämt och flyttade försiktigt bort från Emelie.

"Inte ens en kyss?" sa hon hoppfullt. 

"På pannan" sa jag blygt och försökte dölja mina röda kinder och det lilla ofrivilliga leendet som jag fick när jag tänkte på Jacks läppar mot min hy. 

"Ingen mer stans?" lirkade Emelie.

"Jo, på kinden" sa jag och skrattade åt hennes ansiktsuttryck.

Med vidöppna ögon och gapande mun slog Emelie sig själv i pannan och utbrast, "Du är ju helt otrolig! Du ser ut som en jävla tomat för att han kysste dig på pannan och kinden!" hon gjorde en paus innan hon fortsatte,"Du pratar om detta som om han kysst din fi-" hon avbröts av en kudde som jag kastade på henne.