Mate

Crazy Lady

Skogens dofter omfamnade mina näsborrar och gav en lugnade känsla inombords. Fåglarna kvitterade och flyttade då och då till nya kvistar eller flög långt utom synhåll. En hackspett hackade på ett träd och det ekade genom skogen för varje kraft han gav. Myrstacken vi gick förbi var stor och jag beundrade det kraftfulla arbetet som den små insekterna byggt. 

Molnen lågt tjockt på himlen och kastade en mörk och kylande känsla. Jag burrade ner mig i Jacks tjocktröja innan jag tog ett nytt grepp om Jacks hand. Jag började gilla den här mate grejen för varje gång jag rörde Jack blev jag varm. 

Var har han varit hela mitt liv? Han skulle ha varit mycket bättre än mitt element... 

Mitt element. Ren, klar kärlek. Den hade värmt upp mitt rum varje kall dag. Värmt upp mina fötter och mina tår, mina händer och mina fingrar, min själ och mitt hjärta och dess pumpande blod. Ren. Klar. Kärlek.

Men nu?

Varje cell i min kropp strävade efter hans  beröring, som om den var syret själv. Och så fort de fick vad de ville ha, var det som om de exploderade. Jack var min drog. Bara genom närhet kunde han få mig att bli lycklig.

"Vart ska vi?"frågade jag nyfiket, vilket Jack bar log åt. Han hade vägrat tala om för mig vart vi var på väg, dock kunde jag inte sluta fråga. Efter den korta bilturen hade han styrt mig rakt in i skogen. För varje steg vi tog, desto mer nyfiken blev jag. 

"Nyfiken?" 

"Väldigt" sa jag och nickade ivrigt.

Jack flinade och sa fyllt med humor, "Aldrig hört att nyfikenheten dödade katten?"

"Var det kattens sista liv då?" frågade jag med sarkasm och rullade mina ögon. Jack skrattade och efter det gick vi i en behaglig tystnad.

Min hand i hans, visade han mig vägen tills vi kom fram till klippor. Han hjälpte mig ner från de höga klipporna tills vi kom ner till stranden. 

"Du tog mig till stranden?" sa jag medans jag tittade framför mig. Havet speglade den gråa himlen och vita duvor bröt vindens vilja. Vågor slog våldsamt mot stranden och lämnade ett täcke av snäckskal.   

Ett ryck i handen och jag tittade upp mot Jack frågande. Hans hår flög lätt i vinden och hans ögon var den grönaste nyansen av skogen. Utan ord började han gå igen, och jag sprang efter honom som en hundvalp.

"Vart ska du?" frågade jag irriterat. "Hallå?!" 

Han stannade, tittade på mig och sa, "Hej" innan han vände sig om och började gå igen. 

Med trötta ben och bubblande ilska, stannade jag. Jag stod rotad på plats, ingen tanke på att röra mig. Dock verkade Jack vilja att jag skulle gå för han tittade surt på mig, innan han sprack upp i ett leende. Förvirrad och osäker tittade jag på honom och försökte få en glimt av vad han tänkte. 

Lika långsamt som en tiger närmar sig sitt byte, rörde han sig mot mig. Hastigt vände jag mig om för att fly men hann inte mer än ett steg förrns jag var över Jacks axel. 

Hans hand smackade lätt min rumpa innan han började gå med min bakdel upp mot himlen.

"Släpp ner mig!" skrek jag och försökte komma ner från hans grepp, "Jack!"

Jag gjorde ett lågt skri när hans hand återigen träffade min rumpa, denna gång lite hårdare. Han skrattade medans mitt ansikte var av den rödaste nyansen. 

Besvärad höll jag munnen stängd och lät mig behandlas som en femårigt barn som hamnat i trotsperioden. 

Efter en lång vandring på stranden, med en syn av Jacks bakdel, släppte han varsamt ner mig.