Mate

Like A Little Horny Boy

Skinnet från sätena luktade starkt i bilen och skröt om att bilen var ny. Jack satt i förarsätet och trummade på ratten med sina pekfingrar. Det var inte någon sorts melodisk rytm, utan mer en stressad gest. Han körde lite över hastighetsbegränsningen, men inte så fort att jag skulle känna mig osäker. Jacks gröna ögon var fokuserade, och tycktes lägga märke till allt. 

Då och då kunde jag känna hans blick på mig, men jag undvek den generande. 

Jag tittade istället ut genom bilrutan och såg det gröna landskapet breda ut sig igen och  lämna bakom sig det blå, blåsiga havet. Vägen var fortfarande av asfalt, men jag visste att snart skulle Jack ta av åt vänster till en lite smal skogsväg. 

Det var återigen en kort biltur, och snart parkerade Jack bilen framför hans hus. 

En spräcklig katt sprang förbi våra ben när vi gick mot ingången. Hennes gråsvarta päls var kort, men fluffig och hennes tassar var vita. Kattens mage hängde långt ner mot marken. Det behövdes inte ett geni att veta att hon hade fött ungar.

"Vet du var hennes kattungar är?" frågade jag Jack som även han hade sina ögon fäst på katten. 

Jack skakade på huvudet och sa, "Misty är lite skygg och brukar alltid gömma sina kattungar. Men jag har sett henne kring vårt hus ett tag så jag tror att hon har dem någonstans runt här"  

Vårt hus.

Han hade sagt det som om det var självklart, medans jag tyckte det var lite för tidigt än. 

Men jag tog informationen in om Misty och hennes kattungar. Jag skulle försöka hitta dem och sedan göra dem tama. Även om de skulle ge mig rivmärken.

Vi klev in i huset och mötte Anna som sprang ner för trappan. Hon log mot oss med hennes vänliga leende.

"Har du haft det bra, gumman?" frågade hon mig.

"Ja, tack. Har du haft det bra då?" sa jag vänligt och såg att hennes händer lekte med hennes blus. Jag brukade själv göra så när jag var stressad, nervös eller kände mig obekväm. 

"Allt är bra" svarade hon med ett leende. "Mat finns på bordet" la hon till snabbt.

"Vi har redan ätit" sa Jack och drog mig till honom. Något som fick Anna att le ett äkta leende.

"Men tack ändå" la jag till efter Jack som inte verkade bry sig ifall hon stått och lagat mat till oss. Något som vi inte ens skulle äta.

"Emelie letar efter dig. Hon är med Phil just nu." sa hon och fortsatte, "Luna, Alfa." Anna neg lätt innan hon gick vidare med snabba steg och försvann runt hörnet. 

I hallen stod jag och Jack kvar. Han lutade sig ner och tog sina läppar mot mina i en snabb puss.

"Jag följer med och letar efter henne" sa han och vi begav oss återigen ut. Det var nu sen eftermiddag och solen var låg. Vi hade lämnat vinden vid havet och jag var tacksam att skogen skyddade oss från dess piskande kyla som den senare gav. 

Jack visade vägen till det hus som Phil bodde i. Det var ett av de stora husen som Jack hade visat andra dagen vi hade kommit dit. Jag gick först upp till dörren och reste min hand för att knacka, men Jack avbröt mig.

"Du behöver inte knacka"

Jag gjorde som han sa och-

KAOS

kaos, det var det som mötte Jack och mig när jag öppnade ytterdörren. 

Krossat porslin och glas låg utspritt ihop med bomull, blommor och jord på golvet. Väggarna bar stora hål, som om någon slagit näven genom väggen. Möbler låg omkullvälta och det som en gång varit ett fint, hemtrevligt sällskapsrum såg nu ut som om någon hade vänt upp och ner på det.