Mate

Bye, Bye Lip Virginity

Jag vaknade upp med ett ryck. Min syn var suddig, med en stickande känsla i ögonen som man fick när man hade tävling om vem som sist blinkade. Mina kinder var våta, mina händer darrade och mitt hjärta slog snabbt som om jag hade sprungit. Men jag hade varken tävlat eller sprungit. 

Drömmen hade gjort att jag reagerat både psykiskt och fysiskt. Nu var jag vaken, med flera drömmar i mitt inre. 

"Molly?" Jacks röst höll en klar ödmjukhet och förundran. Min blick, som klarnat, kastades på den långa figuren över mig. Jacks käke var ihop biten, hans läppar i ett streck och hans ögon granskade mig intensivt.   

"Ja?" 

"Hur mår du?" frågade han medan han slog sig ner på den vinröda soffan som jag låg hopkrupen i. 

Hur jag mår? Jo du vet, allt är bra. Helt perfekt faktiskt. Du lämnade  mig med en häxa som gjorde att jag drömde om min familj som du så glatt tagit mig ifrån. Du vet, släktträff. Sedan fick jag reda på att min snart födda syster kommer heta Molly. MITT namn. En syster som jag för första och sista gången 'såg'...

"Bra" svarade jag istället och Jack nickade med blicken fäst i min, vetandes om att jag ljög. 

"Följ med" han tog lätt tag i min arm och visade mig vägen till-gud-vet-var. 

När vi kom ut från huset rensade Alice en röd rosbuske. Hon kollade upp och hennes skärpta blick fästes på mig. Ett litet leende skapades på hennes rynkiga ansikte. Hon tog av sina blommiga handskar, slängde dem bredvid hinken som stod på gräset, och kom fram till oss. 

"Det var på tiden att du vaknade" sa Alice och omfamnade mig i en kram. Ovetandes och chockad såg jag endast förvånat på henne.  

Jag visste inte om jag skulle vara arg, rädd eller bara låta allt vara. Men när jag såg in i Alices ögon såg jag bara vänlighet. Inte ett ont glimtade i de intelligenta ögonen. Och det var då jag visste att hon inte ville mig illa. Hon ville att jag skulle kunna gå vidare, med att vetenskapen om att min familj skulle klara sig oavsett om jag var där eller inte. 

"Ska du visa henne nu?" Alice blinkade upp mot Jack. 

"Visa mig vad?" frågade jag osäkert och tittade, likt som Alice, upp mot honom. Han stirrade ner på oss med ett litet hemligt leende.

Han vände sig sedan mot Alice och sa, "Vi ska ge oss av nu," sedan började han gå mot stranden.

Förvånat tittade jag efter Jack som gick med lätta steg bort från oss. Alice tog tag i min arm, tittade mig djupt in i ögonen och viskade i mitt öra, "Ta hand om er. Du är smart nog att förstå att vi inte ville dig något illa. Du har en flock att leda,  en alfa att älska och ett öde att möta. Nästa gång du tvivlar eller saknar är du hjärtligt välkommen tillbaka. Jag kan baka bullar" Det sista fick mig att le och jag tackade henne med en kram innan jag sprang i fatt min mate. 

"Tänkte du lämna mig?" skämtade jag, flämtande, för att lätta upp stämningen. 

Jack skakade leendes på huvudet, "Jag märkte att Alice ville säga något till dig"

Jag granskade honom, "Men du hörde allt ändå va?" 

Han skrattade till, tittade ner på mig med glittrande gröna ögon. Hans skratt var musik för mina öron och hans blick släppte lös fjärilarna i min mage. En rodnad spred sig över mina kinder så jag lät en hårslinga skymma mitt röda ansikte från honom. Men det tog inte lång tid innan han tog upp sin hand för att stryka bort den från mitt ansikte. 

"Är det jobbigt att höra allt? Jag menar, en hund tycker inte om oväsen"

Japp, jag drog en fråga som manövrering för mitt jordgubbsliknande ansikte.