Mate

+ Chapter

JACK

__________ * __________

The Beauty In My Dreams

__________ * __________

Solens strålar kunde knappt lysa igenom skogen då trädens alla grenar, löv eller barr var i vägen. Däremot gav det skydd åt den ylande blåsten som gjorde så träden svajade. Inte för att jag brydde mig om skuggans kyla eller vind. Inte för att jag lade märke till hur fåglarna slutade sjunga eller hur rådjuren stelnade i skräck när de kände min närvaro. 

Utan för att Molly skulle ha gjort det. 

Hon skulle gått med min tjocktröja och ändå frysa av skuggan och blåsten. Hon skulle ha lyssnat till den tjutande vinden och saknat fåglarna medans hon hade stannat till och tittat på rådjuren som skulle titta tillbaka mot henne med, inte rädda ögon, utan med en nyfiken blick. 

Samtidig som Molly var min sol, min värme. Hennes skratt var musik för mina öron och hennes leende var det sista jag ville se innan jag dog. 

Jag saknade Molly.

Ändå var det inte lång tid sedan jag stängde igen dörren. Det hade inte varit lång tid sen hon satt och kysste mig. 

Det hade tagit emot att lämna henne där, sittandes på sängen med hennes hår i ett ruffs. Hennes ögon livliga och vilda, men milda och vänliga som alltid. Hennes läppar och kinder röda efter kyssen, precis som jag ville ha henne. 

Jag hade nu kommit fram till platsen där Phil sagt vi skulle träffas. Det var inte mer än en yta utan träd och detta gav solen en chans till att värma upp jorden. Ett par stenar fanns på platsen och ingen mindre än Patrik satt på en, med hans hand fäst vid sidan. 

Phil stod i mitten och höll ner en grymtande Alexius mot marken. Hans ansikte var smutsig av jord och blodskorpor, kläderna slitna och fallfärdiga. Alexius vinklade sitt huvud på snedden så han skulle kunna titta mig i ögonen och gav mig ett flin med hans spruckna läppar. 

"Härlig dag är det inte?"

Mina händer knöt sig i ett försök till att tygla min ilska, mitt hat för denna dåliga ursäkt till man framför mig. Alxius ville få mig arg, för det var precis vad han behövde. Men jag visste om hans teknik, hans fula drag för efter allt var vi släktingar.

Jag rörde inte en min och gav honom mitt egna sadistiska flin och sa, "Jag ser att du njuter av marken, kusin"

Hans ansikte drogs ihop när Phil satte mer tryck på kniven mot Alexius rygg. Hans hud gav rysningar efter bladets vassa spets som trycktes mot skinnet. 

"Vad sägs om att du släpper din kusin? Vi delar ju trots allt blod, gör vi inte broder?" 

"Kalla. Mig. Inte. Din. Bror." morrade jag samtidigt som jag kände min mörka sida komma ut. Den glädjen och lätthet jag känt med Molly innan var som bortblåst och tyngden och ilskan tagit dess plats. 

"Varför inte? Du har väl inte glömt vad mamma gjorde för dig va?"

"Dra inte in henne i det här. Det här är mellan dig och mig och vad du gjorde mot min mate. I liknande situationer skulle du redan vara död" 

"Du skulle aldrig döda mig." muttrade Alexius självsäkert innan han vred sig besvärat i Phils grepp. 

"Ska vi slå vad?" frågade jag och höjde på mitt ögonbryn, medans min blick vandrade till Phils och nickade lätt.