Dangerous (Svenska)

3

Noras perspektiv

Jag springer in i badrummet och låser dörrarna om mig, väl därinne faller jag ner längs badrumsdörren och fumlar upp min mobil ur bakfickan. Det tar inte många sekunder innan det låter brak och dem är inne. Det knyter sig hårt i magen på mig. Jag hör hur saker krossas och dunsar hej vilt i min lägenhet. Dörrar smäller och glas krossas. Jag vågar inte röra mig utan kryper bort till tvättkorgen och hoppar ner i den. Min mobil fungerar inte och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag trycker hårt skärmen men det är som om den fuckat upp sig totalt, den står helt stilla och rör sig inte. Jag suckar panikslaget och skriker nästan kom igen kom igen.

Min lägenhet är ju inte jätte stor och snart kommer dem hitta mig. Jag hör hur deras tunga steg närmar sig och jag känner gråten trycka hårt i halsen. Dörren till badrummet sparkas upp lätt och jag biter mig hårt i läppen för att inte skrika rakt ut. Allting krossas här med och jag håller andan i tvättkorgen där jag sitter ihopkrupen. Tvättkorgen med mig välts omkull och jag utlöser ett tyst pip. Jag kastar handen för munnen och tårarna rinner nu ner för mina kinder. Tvättkorgens lock lyfts bort och jag skriker till. En av männen lyfter upp mig och kastar mig runt hans axel. Jag skriker då för full hals och slår med mina fria armar och ben överallt. Det verkar inte påverka honom så mycket men han släpper mig och jag backar skräckslaget bort från honom.

"Snälla du sluta skrika!" Säger han och blänger irriterat på mig.

"Om du låter mig gå" Säger jag och ser honom lugnt i ögonen.

Pappa har lärt mig allt jag kan, så jag vet hur man ska handskas med idioter som dem här.

"Luke! Skynda dig vi måste åka om vi ska komma någonstans" Säger den andra muskulösa mannen. Han nickar och kollar på den killen som ser lite äldre ut än mig själv. Han säger ingenting utan bara kollar på mig med samma tomma blick.

"Åh, kom igen!" Säger Luke som en av dem heter och stönar högt. Han plockar fram en pistol ur bakfickan och riktar den mot mig. Jag stelnar till och tappar allt fokus som jag tidigare hade. Han närmar sig mig och jag står som förstelnad. Han lägger pistolen mot min tinning och jag känner hur gråten tränger sig på igen. Den andra mannen lägger en av sina muskulösa armar om min hals och sätter en stor tejpbit över min mun. Sedan drar han mig våldsamt ut ur min lägenhet och ner till en stor bil. Han kastar in mig i baksätet och sätter på tejp runt mina handleder och vrister. Jag kämpar emot så gott jag kan men han är mycket starkare än mig och Luke som ständigt riktar pistolen mot mig skrämmer mig väldigt mycket. När han är färdig tar han bort tejpen från min mun och säger:

"Skriker du får du ett skott i armen. Gråter du får du ett skott i huvudet. Fattar du?" Morrar Luke surt.

"Jaaaa..." Stammar jag och gör allt för att inte bryta ihop.

"Duktig flicka" Säger han och går till förarsättet. Jag kämpar emot tårarna men det är som omöjligt, min hals är helt svullen och jag är knäpptyst fastän jag känner tårarna som rinner ner längs mina kinder. Om ändå pappa kunde vara här.

Bilresan är lång. Jag sitter nästan och räknar sekunderna bara för att inte tänka på att jag är kidnappad av ett gäng farliga idioter. Jag fortsätter att gråta för mig själv och Luke eller någon annan säger inte ett ord. Han och alla andra är helt knäpptysta och kollar ibland bak på mig, men den är väl det ändå.

Efter vad som känns som evigheter stannar bilen och jag flyger fram och slår huvudet hårt i sättet framför mig. Jag tittar ut genom det tonade fönstret. Utanför bilen finns ett stort flygplan. Det är väl inte egentligen så stort men det känns enormt, bara för att jag känner mig liten just nu. Luke reser sig och går ut ur bilen. Han går fram till en annan man som står några meter från bilen. Jag ser mig omkring och känner på ett av dörrhandtagen men den är låst. Så jag rullar runt och känner på det andra vilket konstigt nog är olåst. Jag tjuter nästan av glädje och öppnar dörren med mina bundna händer. Dörren går upp och jag sätter mig upp och vänder mina fötter mot dörren. Jag hoppar ut ur bilen, men med hopbundna vrister är det inte så lätt att hålla balansen. Jag känner hur jag välter och förbereder mig att landa mot den hårda marken när jag fångas i luften.

"Jag skulle inte gjort det där om jag var du!" Säger killen med dem blåa ögonen. Han rör min arm och hjälper mig upp i bilen igen. När han lyft upp mig i bilen kollar han på mig.

"Släpp mig, rör mig inte" Ryter jag argt och vänder ryggen för att slippa se på honom.

------------

Tack för att ni läste, det betyder jätte mycket, bilder på killen och alla andra kommer komma snart!! Hejdå👋❤️‍