Dangerous (Svenska)

6

"Vart ska vi?" Frågar jag samtidigt som han drar med mig ut till vardagsrummet/matsalen.

"Det är middag, slår vad om att du är hungrig eftersom du inte ätit på 2 dagar" Säger han och drar ut stolen åt mig, men jag ignorerar den och sätter mig i soffan och tittar in i väggen istället. Jag drar upp benen och kramar om dom.

"Jag är inte hungrig" Svarar jag kort, utan att möta Aarons blick.

"Det är du visst!" 

"Jag är inte hungrig" Svarar jag igen. Han stönar och bankar irriterat med handen i bordet. Han stirrar på mig. Jag känner det men jag vägrar göra ögonkontakt med det monstret. 

"Tvinga mig inte att bära ut dig härifrån" Säger han milt, men jag hör irritationen ligga i hans röst.

 Jag bara ignorerar honom och han stönar igen. Han släpper ut en hög suck och börjar gå mot mig. Jag rör inte en min fast jag egentligen skulle skulle vilja hålla mig mils avstånd från honom. Han lyfter lätt upp mig och jag gör inget motstånd. Jag gör mig bara så tung som möjligt men det fungera inte heller. Han bär mig lätt ur rummet och in i köket, där han sätter ner mig i stolen han förut dragit ut. Jag tittar bara tomt framför mig. Jag vill inte visa några känslor. Han sätter sig mittemot mig, bredvid Harry och Luke som sitter och hugger in på maten som står framdukat. Det är väldigt enkel mat som kött, potatis och någon sås, och jag vill gärna äta mig proppmätt men jag vill vara så besvärlig som möjligt för dem alla, och när jag inte gör något är det besvärligaste sättet att irritera dem. Dem alla tre stirrar på mig mellan sina tuggor och smaskar i hopp om att jag ska äta, men jag vägrar!

"Kom igen du måste äta! Du kan inte bara sitta där och glo kom igen. Säg något iallafall" Säger Harry. Jag ler lite inombords eftersom jag vet att jag irriterat dem. Så jag fortsätter att vara tyst och han suckar bara ännu mer.

"Har du inga frågor, eller något som alla alltid har? Kom igen, du måste väl undra något?" Säger Luke och flinar stort. Jag fortsätter bara att ignorera dem. Visst har jag frågor. Jodå massor av frågor, men just nu vill jag inte ge dem det dem vill ha, att jag ska börja prata.

"Okej, då berättar jag iallafall. Du är här med oss för tillfället. Det kan komma fler det är ingen som vet och inget vi bestämmer utan våran Chef. Och ibland kanske vi måste byta ställe men det blir nog troligtvis här hela tiden" Säger Luke och flinar ännu mer. 

Dem alla tre stirrar frågande på mig och väntar på någon reaktion, och tyvärr får dem den. Jag känner mig så arg och rädd att jag vill sjunka genom golvet.

"Vadå det kan komma fler?" Skriker jag och mina händer börjar plötsligt darra. Jag sätter mina händer i knät istället och blänger surt på dem alla tre.

"Som jag sa, det kan komma fler men det är inget vi vet om än" Fortsätter Luke.

Rädslan som förut gnagde i mig är som en tickande bomb, vad kommer hända?

"Du borde nog äta innan maten kallnar" Säger Harry och flinar hånfullt mot mig.

 Jag bestämmer mig för att inte röra maten så istället sitter jag bara där och stirrar tomt framför mig. Min mage kurrar till och jag kan känna hur jag börjar rodna. Luke och Harry ler bara och smaskar högt. Men jag vägrar äta. Jag vill inte ha mat. NEJ. NEJ. Tyvärr är min viljestryka kanske inte den bästa och det dröjer inte längre innan jag ger upp och tar en stor tallrik med mat. Jag hugger in och njuter av varenda tugga. Det är skitgott. Jag önskar att det inte var det men, det var verkligen helt underbart. Men tro inte att jag tänker visa för dem hur gott det var, nej glöm det! Jag äter långsamt och ser plågat på maten, även om min kropp bara vill svälja allt på en gång. 

Tiden går och Aaron,Luke och Harry har ätit färdigt för länge sedan. Dem sitter i sina stolar och ser uttråkat på mig. Jag tar små, små tuggor och tuggar så sakta jag kan. Jag kan se hur jag nästan driver dem från vettet och jag små ler för mig själv. När jag ätit färdigt drar Harry in mig i rummet som jag först varit i. Han stänger dörren och suckar lättat. Han tror att jag inte tänker göra mer motstånd, men han har så fel. Jag är inte svag, nejdå inte alls. Jag kommer slå till när dem minst anar det och tja, då blir det inte kul för honom eller någon annan som kommer i min väg.

------------ 

Jag vet att jag lagt upp en del, men ni får en till nu... Kan inte vänta!!♥ Tack för att ni läste detta kapitlet, det betyder jätte mycket verkligen, Tack♥♥ (: