Dangerous (Svenska)

4

Nora och Aaron på bilden💃🏽

Noras perspektiv

Jag sätter mig sömnigt upp, jag måste ha somnat. Jag gnuggar mig trött i ögonen. Konstigt? Lätt jag inte teven vara på, och vart är teven? Jag ser mig omkring och märker att jag inte är hemma i vardagsrummet. Jag ser en som ligger i en soffa mittemot mig och jag hoppar till. Han vänder sig sömnigt om och mumlar något. Först då kommer jag ihåg allt. Jag tar närmaste kudde och kramar om hårt för att inte skrika eller gråta. Jag andas tyst och smyger upp ur soffan. Jag ser mig omkring efter någon form av ficklampa eller liknade så att jag inte går in i något, som låter. Jag smyger mig tyst omkring i det lilla rummet men hittar inget. Månens ljus strömmar in genom dem små fönsterna. Det lyser upp rummet lite men knappt. Jag fortsätter framåt till rummet tar slut. Jag ser runt lite och tar tag i ett handtag. Ett litet rum uppenbaras och en liten lampa tänds. Jag sticker in huvudet och ser att det är en toalett. Det finns ett handfat och en toalett och ett litet fönster, men inget mer än så. Jag stänger dörren igen och går ut ur badrummet.

Jag fortsätter att känna runt på väggarna efter nått annat rum men blir avbruten av en bekant röst.

"Ska du någonstans?"

Jag snurrar varvet runt och ser Luke stå där. Han flinar och står med armarna i kors. Jag backar men slår bara i väggen bakom mig. Han skrattar och ler mot mig.

"Du kommer inte komma ut!" Suckar han och sätter sig på en liten stol.

"Kan jag visst!" Säger jag kaxigt, men det låter mer som ett mesigt pip.

"Okej. Vill du ha bevis?" Han reser sig upp och tar tag i min handled, jag kämpar emot bäst jag kan men han håller i mig för hårt. Jag börjar då skrika och han smäller till mig hårt.

"Sluta skrika! Annars blir det, det sista du gör" Skriker han. Jag blir knäpptyst och tar min fria hand och lägger på min ömma kind, tårarna finns där men jag vill inte gråta. Han drar mig till andra änden av rummet och öppnar en liten dörr. En enorm vindpust flyger in och det känns som om jag ska blåsa iväg. Han drar mig nära, nära dörren och jag känner skriket växa i halsen. Jag kan se dem vita molnen och fattar först då att vi är på det där planet jag såg. Han stänger dörren och ber mig att somna om igen. men jag vägrar göra som han säger, jag vet att han är farlig och att han menade det där om att det kan bli det sista jag gör. Jag sätter mig i soffan som jag förut sovit i och ser mig runt i rummet. Luke ligger mittemot igen och kollar upp i taket.

"Vart är dem andra killarna?" Frågar jag och ser på Luke som fortfarande kollar upp i taket. Han sliter blicken från taket och kollar på mig.

"Fråga dem! Dem står bakom dig" Säger han och skrattar. Jag vänder mig hastigt om och tror att Luke skämtar men där står dem båda två och kollar på Luke som skrattar högt.

"Kan jag få veta era namn, ni har ju ändå kidnappat mig" Säger jag och kollar in i den ena killen med blåa djupa ögon som kollar in i mina.

"Jag heter Harry och detta är Aaron" Säger den andra. Jag flinar och studerar båda väldigt noga. Dem sätter sig i en annan soffa lite längre ifrån och småpratar, väldigt tyst för att jag inte ska höra deras diskussion. Ibland kollar Aaron på mig men vänder snabbt blicken på Harry som sitter och pratar med honom. Han Aaron verkar inte vara så farlig ändå, han är bara en mes som egentligen inte hör hemma med jobbet som kidnappare om han nu jobbar som det eller bara gör det för att förstöra andras liv.

"Vart är det vi är på väg?" Frågar jag och suckar högt. Luke vänder och vrider på sig i soffan och kollar på mig.

"Miami!" Mumlar han. Jag sätter mig hastigt upp i soffan och kollar på honom.

"Är ni dumma? Vem är så dum och kidnappar folk och sedan flyger med dem bort ända till Miami!!!" Ryter jag och kollar surt på Luke.

"Ledaren bestämmer vart vi ska göra" Säger han med lugn röst.

"Vadå ledaren? Den där Ledaren verkar vara världens största Tönt någonsin, att ni ens vill lyda honom" Säger jag ännu surare än förut och nu kollar dem alla tre på mig. Luke och Harry kollar på varandra och sedan på Aaron som sitter och kollar på mig med sina klar blåa ögon.

"Bäst att du somnar nu innan det kommer något mer skit snack från din lilla mun!!" Mumlar Aaron surt och kollar ut genom fönstret. Jag suckar högt och blundar.

-----------

Jag vet att detta kapitlet inte var så spännande men det kommer det snart att bli, bara håll ut. Jag kunde inte vänta så ni får detta Kapitlet idag också... Tack för att ni läste❤️‍