Dangerous (Svenska)

42

TREVLIG LÄSNING!🐝
(Madison på bilden)
Noras perspektiv:

Jag är typ vilse, ganska vilse.
Jag har sprungit och sprungit. Sprungit bort från idioten som alltid får mig att må såhär, som dragit in mig i allt detta och framför allt, förstört mig.
Ögonen som är fyllda med tårar och regnet som öser ner över mig, gör det svårt att se. Men jag vill inte ge upp, jag ska inte ge upp, jag får inte ge upp. Inte som förra gången.

Jag är helt slut. Smärtan i ryggen, benen, bröstet är återigen tillbaka. Jag kunde dessutom se Madison och Aaron stå och kyssas och stå och skratta åt mig med ett jobbigt flin på läpparna. Det fick mig att fortsätta springa även fast det var alldeles för vingligt att springa i högklackat. Jag ska inte låta något stoppa mig och framför allt inte ett par, för höga skor.

Jag springer och bara springer samtidigt som den kyliga höstkylan sveper över mig. Jag stannar och drar efter andan när jag ser huset. Just precis det huset. Det stora huset med den enorma grusplanen med växter och träd runt omkring. Jag ler för mig själv, jag springer, glad över att äntligen kunna ta mig härifrån, men mitt leende håller inte länge då min klack går av och jag landar hårt i den blöta, leriga, hårda grusplanen. Jag stönar och försöker ta mig upp men det går inte. Det är omöjligt. Det går inte!! Jag skriker och skakar utav ren panik
men avbryts när en bil plötsligt kör upp för grusplanen. Jag försöker återigen ta mig upp, men misslyckas.
En stor gestalt kliver ut ur bilen och ställer sig en bit bort. Han stirrar på mig. Hans ansiktsuttryck går inte riktigt att se, men man kan se att han har svårt att bestämma sig för vad han vill/ska göra. Jag gnuggar ögonen med mina leriga händer för att se vem det kan vara,  men det gör det bara värre då jag får sand och massa annat skit i ögonen.
Jag känner paniken stiga och jag börjar skaka. Han närmar sig och gruset runt om yr omkring.
Närmare och närmare kommer han, samtidigt som han möter mina tårfyllda ögon. Hans ögon är otydliga men glittrar i det lilla ljus som finns. Han lyfter upp mig och jag känner hans varma andetag mot min kind. Han kysser mig lätt på pannan.

Min kropp ger upp. Min kropp känns oändligt tung men, han lyfter mig utan problem. Hela min kropp stänger av och allt snurrar mer än det någonsin gjort förut. Regnet piskar oss båda, och jag känner hur ögonlocken börjar kännas tyngre. Innan mörkret slukar mig lägger jag försiktigt min såriga och genomblöta hand på gestaltens kind men dras med in i mörkret. Sakta men säkert sluter jag mina ögon.

Ett brummande ljud, likt en bils motor väcker mig. Jag öppnar ögonen sakta och gnuggar mig i ögonen. Ute är det fortfarande för mörkt, och det tar inte lång tid innan jag upptäcker min räddare i nöden, som sitter bredvid mig , med blicken fast klistrad på den mörka väggen. Jag studerar honom ett tag och ler försiktigt för mig själv, men den försvinner snabbt när jag känner hur hårt mitt huvud bultar. Jag biter mig i läppen och ger ifrån mig ett ytterst lågt stön, som får honom att vända sig mot mig.

"Is everything ok?" Frågar han mjukt. Jag skakar på huvudet och känner hur allt vänder sig i magen. Det får mig att känna mig spy färdig och svimm färdig  på samma gång.
Bilen bromsar och jag lutar mig ut över den öppna bildörren som öppnats. I magen var det något som körde och högg, och det gjorde något otroligt ont. Han kollade på mig med en medlidande blick och drog upp cigarett paketet ur fickan och tändaren ur andra. Han tände cigaretten och blåste några gånger innan han slängde in fimpen i busken. Hans ansiktsuttryck var självsäkert och tufft. Han går runt bilen några gånger innan han sätter sig bakom ratten igen. Efter ett tag går både huvudverken och min mag, ont över och vi fortsätter, fortsätter vidare genom mörkret.

-----------
Förlåt för att jag inte uppdaterat på hundra år och för ett sånt kort kapitel. Jag lovar att bättra mig.
Jag antar att min ursäkt inte intresserar er över huvudtaget så dem skiter vi i.

Vad tror ni kommer hända härnäst och vem är egentligen Noras räddare?
Om ni har några frågor är det bara att ställa dem här nere |
                                                         |
                                                        V
Tack så sjukt mycket för att ni läser, röstar, kommenterar, blir så galet glad...
Hejdå från mig så syns vi i nästa kapitel💛