Dangerous (Svenska)

26

Trevlig läsning!💞

Noras perspektiv
Efter vad som egentligen bara kan vara nån minut, står vi framför ett stort privatflyg. Dörrarna till den stora jävla bilen, som är helt svart och har tonade rutor rycks upp. Aaron drar ut mig. Jag gör motstånd såklart och han suckar djupt.

"For fuck sake Nora. Sluta krångla!!!"

Jag ger honom en uttryckslös blick och vi stiger ombord på det stora privatflygplanet. På än gång spänns jag fast i min enorma stol, mittemot Aarons. Jag får på mig ett vanligt flygbälte samtidigt som en handboja kläms fast på min ena handled samt i själva stolen.
Under resan sitter alla tysta, till och med jag, som vanligt viss älskar att prata. Aarons blick är fäst på mig och hur mycket jag än försöker att ignorera honom går det inte. Han äcklar mig så otroligt mycket. Jag HATAR honom.

Flygresan går även den snabb och innan jag vet ordet av det står vi utanför ett enormt hus, eller snarare en enorm villa. Den är omgiven av lite skog och en stor väg. Själva villan är väldigt väldigt stor och vit. Den är vacker. Stor dörr och skinande fönster. Detta är inte samma hus jag förut bodde i, det är väldigt likt men denna är mycket större. Eller är det samma?

"Welcome home" Viskar Aaron i mitt öra och jag ryser.

"This place will never be my home!" Viskar jag tillbaka och vänder blicken ifrån honom.

"Many not but I will always be your home Nora" säger han med ett flin på läpparna.

Jag stannar upp och vänder mitt huvud åt hans håll. Hans ögon är hårda och som dem alltid är otroligt vackra, inget tecken på känslor, men ändå vet jag att han mena det han sa. Jag vaknar upp och vänder blicken ifrån honom igen och gör allt i min makt för att ignorera hans mening. Jag står helt still med armarna över bröstet och kollar ner på mina skor. Aaron suckar högt och går genom gruset fram till mig och tar tag i min hand. Han släpar mig mig över gruset fram till ytterdörren och placerar sin hand på en platta som ger ifrån sig ett pip. Ytterdörren öppnas och jag kollar förvånat på Aaron som har ett hånfullt flin på läpparna.

"Det nya systemet, som kommer hålla dig säker för evigt...Jag förstår att du blir orolig Nora, men ta det bara lugnt jag ska försöka vara så snäll som möjligt"

Jag kan inte fatta att han precis sa så. Han snäll? Kan inte ens tänka tanken på att han ska vara snäll. Jag biter mig i läppen för att hindra dem fula orden som snurrar runt i min hjärna att komma ut.

"Känner du igen dig, Love?" Fortsätter han.

Jag svarar inte utan håller min blick låg och ignorerar honom. Ignorerar alla. Vi går uppför den nu vita marmor trappan och kommer till den bekanta övervåning, det är som om jag sätt den förut men ändå inte. Även här ser jag det ungefär likadant ut fast lite större, och jag tror jag kan se några fler dörrar i den långa korridoren.

"You can go now, I want to have a chat with this one alone" beordrar Aaron kallt och Luke, Harry och James nickar och försvinner snabbt.

Aaron släpper greppet om mig och puttar mig längre bort in i korridoren och stannar framför den sista dörren längst in i korridoren. Han låset upp dörren med ett flin och jag känner hur jag börjar skaka. Dörren öppnas och vi kliver in. Han ställer ner mina saker och kollar på mig. Han spänner sina ögon i mig och han ser så arg ut, men ändå samlad. Han står länge och kollar på mig, i väntan på att jag ska säga något, men jag är tyst, tyst som en mus.

"I do not want to talk to you so,  please just go"
Säger jag och hans flin växer.

"What a shame!!Hoppas du kommer trivas åtminstone" Säger han och flinar stort.

Jag svarar inte utan stirrar rädd som jag är på honom.

"Bäst jag låter dig vila. Du förstår, jag har massor att planera" säger han och böjer sig försiktig fram och kysser mig på kinden innan han går ut ur rummet. Han stänger dörren efter sig och jag suckar djupt och ser mig runt om i rummet. Rummet är betydligt mycket större än det förra. Större fönster, större säng, större allt, den har till och med en balkong som är sjukt stor. Jag böjer mig ner framför mig och lyfter upp dem tunga grejerna med sakerna i och börjar packa upp. Det är ingen idé eftersom att kämpa emot längre, om jag känner Aaron rätt kommer han fortsätta så länge han får det han vill ha, vilket är mig.
Jag packar först upp alla kläder och öppnar garderobs dörrarna som redan är halvt fylld med kläder, skor, väskor och annat. Jag händer upp allt och tar fram foto på mig, pappa och Allison. Jag känner hur en tår ramlar nerför min kind och jag torkar snabbt bort den. Jag undrar verkligen hur dem mår. Plötsligt hör jag ett ljud som kommer från nedervåningen, ljudet är svagt men ändå gömmer jag fotot bland kläderna innan jag stänger dörrarna.

----------
Detta kapitlet får ni bara för att ni är bäst och för att jag önskar er en Glad påsk🐣🐥🐤Jag hoppas verkligen att ni gillade detta kapitlet. Era kommentarer gör mig så glad, tack💞 Jag har fått frågan om att uppdatera oftare och det ska jag försöka med... Tack för att ni läste och ha en fortsatt trevlig dag🎀