Dangerous (Svenska)

38

TREVLIG LÄSNING🎀

Noras perspektiv:

Läkare har under den senaste timmarna undersökt mig och, dem tyckte allt läkte bra, dem sa att jag skulle fortsätta vila, men mycket villa blev det inte för mig. Aaron ville dra en runda förbi gymmet, och dessutom insisterade på att jag följde med. Det var som om han trodde att jag kunde vara med och träna. Jag kan knappt stå upp ordentligt utan att bli yr ville jag skrika till honom, men jag var på alldeles för bra humör så jag följde med iallafall. Dessutom kan jag ju inte tacka nej till att se en svettig Aaron Utan tröja. Jag menar vem skulle tack nej till det?

Vi sätter oss i bilen och åker mot gymmet som ligger en bit bort. Bilresan är tyst, man kan dock se hur Aaron ibland slänger en kort blick åt mig... Det jag hatar mest är nog sådana här stela bilturer. Jag hatar generellt stela stunder, speciellt när man är nära Aaron. 

Så nu har vi kommit och han vet inte vart han ska börja. Jag föreslog löpbandet men han bara skrattade åt mig.

"Då kan du ju komma med ett bättre förslag?!!" Säger jag surt.

"Du är så gullig när du är sur, Love" retas han och går till boxningssäcken.

Jag följer efter honom och sätter mig på bänken och studerar.

"Blir du inte lite varm sådär?"

Aaron skrattar till och ger mig en glimt av hans perfekta tänder och går över till mig, och sjunker ner på huk framför mig.

"Vill du att jag ska ta av kläderna så är det bara att fråga"

Mina kinder hettas upp och jag puttar bort hans dumma ansikte från mitt. Han skrattar bara mer och ger mig en snabb kyss på mungipan. Sen reser han sig igen och börjar attackera boxningssäcken. Jag tittar förtrollat på honom och studerar hans muskler. Armarna flexar och rör sig snabbt, samtidigt som de träffar boxningssäcken gång på gång, hela tiden på nya platser och han ser med mord i blicken på säcken. Musklerna flexar under hans kläder och han kör bara hårdare och hårdare. Det är som om någon sorts ilska byggs upp inuti honom och hans ögon glöder riktigt. Svetten rinner från hans perfekta konturer och hans tröja färgas en nyans mörkare. Håret piskar i hans ansikte och han sliter huvudet bakåt för att få det ur vägen. Han ser helt förtrollande ut och jag kan inte slita blicken ifrån honom. Hans knogar blir alldeles röda och blod skymtar jag. Inte verkar han bry sig utan han jobbar bara runt den svarta säcken och misshandlar den brutalt. Han duckar undan slag som inte kommer och hittar nya platser att placera slags. Istället. Jag vill verkligen gärna veta vad som försiggår i hans huvud när han slår, men samtidigt vill jag inte veta.
Svaret kommer vara läskigare så det är ingen idé att veta.

Han fortsätter slå och slå, men nu börjar det bli extremt grovt. Hans händer blöder så blodet rinner och han ryter nästan emellan slagen. Han slår och slår, ser helt manisk ut. En liten rädsla tänds inom mig och jag ser mig omkring på gymmet efter någon som också ser detta. Men det finns inte en ända levande organism.

"Nu skulle va ett perfekt tillfälle för dig att ta av dig kläderna" skojar jag stelt och ser på Aaron efter en reaktion. Inte får jag någon inte. Han fortsätter bara tempot högre än någonsin. Hur han orkar är helt otroligt, men sen inser jag att han bara kommer svimma eller något om han glömmer andas emellan åt. Jag reser mig från bänken och ropar hans namn. Ingen reaktion. Jag tar några steg närmare och gör samma sak igen. Ingen reaktion. Jag tar ytterligare några steg och inser att jag måste ingripa innan han skadar sig ordentligt.

"Aaron! Aaron?"

Jag går närmare och kommer så nära att han borde se mig, men det gör han inte. Inte heller kan jag ta på honom framifrån utan att få en knytnäve rätt i ansiktet, så jag går bakom honom istället. Fråga inte varade jag i princip smyger bakom en mördare för att fråga om att sluta mörda en boxningssäck, för det är helt idiotiskt, jag vet.

Jag lägger försiktigt min hans på hans axel och då reagerar han ordentligt. Hans blodiga hand griper tag om min handled och vrider den bakom min rygg, samtidigt som han får mig framför sig. Min baksida är mot hans framsida och min arm är fastlås bakom min rygg. Rädslan tickar i hela min kropp och jag vet inte vad han kommer göra nu. Kommer han bara se mig som en legosoldat och knäcka nacken av mig? Massa tankar flyger genom min hjärna och jag andas enormt fort och mitt hjärta dunkar som en jäkla hammare.
Sen skrattar han.

Seg som jag är fattar jag först ingenting men sen inser jag att jag återigen blivit lurad av honom och jag vrider mig ur hans grepp, super lätt. Jag smäller till honom på bröstet och han skrattar högt.

"Trodde du verkligen att jag förlorat kontrollen? Mot boxningssäck? Oh My Love!!" Skrattar han och viker sig dubbelt.

Jag vill vara sur, men det går inte. Istället ignorerar jag honom och vänder på klacken och går fram till dörren ut till parkeringen där jag kan vänta i bilen istället, men samtidigt som jag ska trycka ner handtaget till dörren öppnas och jag slår i huvudet i dörren och landar med en duns på det kalla golvet.

"Nora???!" Hör jag Aaron ropa men jag har tappat andan av det hårda trycker från dörren som träffat mig. Utan ett ord eller ens ett tecken på att jag mår bra, hör jag hans högljudda fotsteg som springer fram till mig. Han sätter sig snabbt vid mig och drar upp mig i hans famn där jag ligger samtidigt som våra blickar möts. Våra blickar borras djupt i varandras, det får mig att le och jag kan inte rå för det. Jag ler större och då ler han tillbaka...
Men jag hatar honom ändå...

--------------

Jag hoppas att ni gillade kapitlet, jag vet att jag inte uppdaterat så mycket men jag har mina anledningar... OMGG det är 11 dagar kvar tills iaf jag får sommarlov och jag är så taggad inför sommarlovet, har så mycket roligt jag ska göra... Vad ska ni göra??! Vill verkligen veta💞
Tack för att ni läste, glöm inte att rösta och kommentera så syns vi i nästa kapitel...