Dangerous (Svenska)

15

Min ilska är okontrollerbar och jag känner mig så himla arg bara. Jag vet att jag kommer förlora men med min ilska och pinsamhet kan jag inte kontrollera det och går rakt i fällan, fast jag visste inte det då. Jag kastar mig över honom och nån välkomnar mig med öppna armar. Han ramlar på sängen med mig över sig och han ser så lycklig ut. Jag sitter på honom , med knäna tätt pressade mot hans höft och jag håller ner hans händer mot den mjuka sängen. Även om jag inte kan hålla hans handleder i en hand kan jag åtminstone hålla i honom över huvud taget, eller det var det jag trodde iallafall. Jag var inte beredd. På 2 sekunder ligger jag under honom, med honom över mig. Han sätter knäna bredvid mig och sitter egentligen inte på mig, eftersom att han troligen hade mosat mig. Han tar mina handleder i en hand och jag försöker komma loss men det går inte. Åh nej, inte igen. Jag vrider och vänder och puffar och sparkar, men jag sitter fast.

Jag känner svetten tränga fram och jag är säkert röd i ansiktet av hur mycket jag ansträngt mig, men det påverkar inte honom det minsta, är jag verkligen så svag?. Han lutar sig närmare och jag vänder och vrider mig.. Han skrattar bara och kommer ännu närmare. Jag känner fjärilar i magen dansa runt vilt. Nu är han sådär nära igen, bara nån dm ifrån mitt ansikte.

"Vet du vad Nora, du kan vara en av dem vackraste tjejerna jag träffat, vi hade varit ett bra team, du och jag" Säger han och jag tappar nästan andan av hans stora starka kropp som pressas närmare min för varje minut som går.

"Vet du vad Aaron, jag kunde inte bry mig mindre" Säger jag kaxigt tillbaka, fastän jag ljuger så in i bomben. Rättare sagt, jag kunde inte bry mig mer.

"Det tror jag ändå att du gör" Säger han och flinar roat åt mig. 

Jag kan inte ens svara på dem orden. Allt i mig är fruset och mitt hjärta slår snabbare än ljusets hastighet. Jag vill protestera och berätta hur mycket jag INTE tycker om honom, men jag hinner inte. Jag hinner inte ens öppna munnen innan hans läppar pressas mot mina. Aaron kysser mig. Han kysser mig. En mjuk och mild kyss. Lugn och fin.

Mitt hjärta har aldrig gått såhär snabbt förut och fjärilarna i min mage är helt galna. Dem dansar helt vilt och får mig nästan att må illa. Jag känner mig helt konstig. Min hjärna vill att jag ska rycka mig loss och smälla till honom på käften. Jag vet att detta är så otroligt fel. Varför njuter jag av detta då? Eller gör jag? 

Plötsligt knackar det på dörren och jag väcks upp ur min förtrollning. Jag får tillbaka lite kontroll över i kroppen men inte tillräckligt för att ta mig loss från Aaron. Det knackar ännu en gång och Aaron suckar högt.

"Vem är det?!" Skriker han. Om jag hade vore den som knackar hade jag vänt om på en gång. Aaron är ingen man vill störa, dock är jag glad att vi blev störda, vem vet vad som hänt annars?

"Ledsen att störa, vad ni än håller på med men du har besök" Säger en mörk röst som tillhör ingen mindre än Luke.

Aaron stönar frustrerat igen och ser mellan mig och dörren, nästan som han tänker över vad han ska göra. Han sitter funderandes ett bra tag innan han äntligen släpper taget om mig. Jag andas lättat ut och känner färgen i ansiktet stiga. Hela situationen är bara så pinsam. Nu sitter vi knäpptysta och kollar på varandra. PINSAMT. 

Jag ska precis resa mig och skynda ut ur hans rum med hopp om att ingen annan ska se mig, när Aaron tar tag om min ena handled. Det hela får mig att vända tvärt och jag snurras tillbaka till honom. Jag möts av Aarons nöjda flin och jag vill nästan sjunka genom golvet. Vad har jag gjort jag skulle inte låtit honom kyssa mig. 

"Tro inte att du kommer undan så lätt. Jag är en otålig man och jag avslutar alltid det jag påbörjar..."

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Så istället rycker jag med loss ur hans grepp och skyndar mig bort ifrån honom. Jag kommer inte på något. Inget smart eller kaxigt som jag brukar så istället säger jag det tråkigaste och mest töntigaste man kan säga:

"Tro inte att detta kommer hända igen" Säger jag hårt och kallt, och jag menar det! 

Han skrattar till och ler snett.

"Du har rätt, detta kommer inte hända igen" 

Va? tänker jag och kollar konstigt på honom. Det var inte svaret jag trodde att jag skulle få.

"Vet du hur jag vet det?" Frågar han och flinar. 

Jag skakar på huvudet och kollar in i hans blåa ögon.

"Jag vet det för , nästa gång kommer vi inte bli störda, och jag kommer inte låta något eller någon stoppa mig, från att göra dig till min"

Där dör jag några gånger om. Mitt hjärta har stannat och hela jag är som förstelnad. Han är galen. Väldigt galen. Jag är inte hans och kommer aldrig bli. Jag är min egen person jag tillhör inte någon.

"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att jag inte är eller tillhör någon" 

"Du får säga det hur många gånger du vill, även om det är en lögn"

Men, ÅHHHHH!

"Jag tillhör inte någon och verkligen inte dig. Jag är ingen jävla docka du kan bestämma och bossa runt med!" 

"Ingen jävla docka, men en jävligt snygg docka, som bara jag får leka med" Säger han och flinar. Jag får ännu en gång hjärnsläpp och jag vet inte vad jag ska, istället står jag där knäpptyst med mord i blicken. 

"Så om du ursäktar mig, så har jag besök. Vi ses sen" 

Och med det lämnar han en snabb kyss på min mun, vilket fyller mig med lust , ett behov att få mer av hans utsökta läppar, innan han lämnar rummet. Synd verkligen att han är en skitstövel. En jävligt charmig och snygg skitstövel.

----------

Jag hoppas att ni gillade kapitlet♥♥... Tack för att ni läste♥♥

Jag undrar bara om ni skulle vilja fråga något som ni vill ha svar på och det kan både vara till mig som person och även karaktärerna i berättelserna, så i nästa kapitel om ni har några frågor så kan jag svara på eller ja (Karaktärerna) och efter får ni ett vanligt kapitel♥♥ Men det är ju bara om ni har några frågor, så om du som läser har det så är det bara att skriva det i kommentarerna eller skicka till mig privat. Så skriv så mycket frågor ni bara kommer på så svarar jag eller (Karaktärerna) på det i nästa kapitel♥♥♥♥♥