Dangerous (Svenska)

33

TREVLIG LÄSNING!🎀

Noras perspektiv:

Det är komiskt egentligen. Det är komiskt hur man kan vara så arg i flera dagar. Hur man kan vara så fruktansvärt arg på allt och alla att man slår sönder huset och alla som kommer i vägen. Men samtidigt är det inte komiskt. Det är inte komiskt hur han slår. Hur han slår och slår, dunkar på allt och alla. Det är inte komiskt hur han är så fylld av ilska att han har mord i blicken, att han inte sover utan bara planerar hur han ska döda min pappa. Det är inte det minsta komiskt.

Och nu tror ni säkert att jag ligger helt blåslagen i min säng och gråter men så är inte fallet. Visserligen ligger jag i min säng, men jag varken gråter eller är blåslagen. Faktum är att jag inte har ett enda blåmärke vilket man egentligen kan tro. Han har inte lagt en enda beröring på mig på 2 veckor. Efter min hand som snabbt flugit upp automatiskt och träffat Aarons kind har jag knappt sätt honom på 2 veckor, då han varit fast besluten att hålla sig borta från mig. Jag har mest varit i mitt rum och ofta har jag hört hur saker krossas mot golvet och att han ryter. Harry säger att han aldrig varit så arg, att hans ilska är ett sätt han aldrig varit på. Och jag vet att han har rätt jag har aldrig sätt denna sidan av Aaron och det är både mitt fel och hans. Jag hade till och med förväntat mig något slag.
Jag är ändå glad att jag slipper se honom, hans iskalla blick som möter min ger mig rysningar längst hela ryggen. Jag kan inte bara glömma allt han gjort, och jag kommer aldrig bara gå tillbaka till att älska honom efter det han har gjort och det som väntar.

"This is bullshit! You are going to get me what I want or I'll kill you, I don't care just find him!!"

Så nu sitter jag här i köket och sveper min yoghurt medan hans ord ekar i hela huset. Och så fortsätter han ett tag. Tillslut kommer en trött James in i köket och slår sig ner bredvid mig. Hans hår ligger överallt och han lutar sig trött mot min axel.

"Tuff natt?" Frågar jag och James suckar trött.

"Om du bara visste. Han vägar gå och lägga sig och är verkligen beredd att gör vad som helst för att få tag i... i din pappa, sorry bout that by the way"

"Trust me I know. Yeah that kind of sucks men tack" ler jag.

James och jag blir tysta för en stund och när jag sneglar åt hans håll ser han ut att ha tankarna någon annan stans.

"Är det inte helt otroligt ändå?! Hur han hållit sig borta från dig? Du brukar alltid vara personen som får honom att lugna ner sig, ändå håller han sig ifrån dig"

"Ja, men det kanske är lika bra det, ska jag bli glad och gå med på att han får döda min pappa eller? Nej!" Muttrar jag och tar en klunk av mitt te.

Tillslut vänder allt och Aaron kommer ut ur sitt kontor med Harry och Luke i hälarna, och flinar. Han flinar segerrikt och kommer in till mig och James.

"Han är äntligen inne i landet. Han är äntligen här, och min plan kunde inte vara mer perfekt"

Jag sväljer nervöst och ser på honom. Mannen jag älskar. Han som planerar mordet på min pappa. Sen kommer han till mig tar tag om mina händer och reser mig från stolen.

"Jag vet att det här kommer vara svårt för dig, men du kommer ha en liten del i detta. Och du måste ändå veta att det kommer hända. Jag kommer ta livet på din pappa och du kommer vara okej med det. Du kommer stå vid min sida när jag avfyrar. Jag har sagt det och jag sviker inte mitt ord"

Jag ser honom rätt i ögonen och försöker förstå. Jag vet att jag inte kan stoppa honom. Jag skulle ändå inte kunna förlåta honom efter detta. Det är ju min pappa, min familj. Det ända jag har kvar.

"Kan vi få prata ifred?" Säger jag tyst och släpper inte Aaron med blicken.
Killarna tvekar men Aaron spänner käkarna och nickar. När vi väl är ensamma släpper jag hans hand och backar undan.

"Varför gör du det här Aaron?"

"Vad menar du, du vet exakt varför?"

"Jag vet att vad du sagt om att ingen ska ta mig ifrån dig så, men det måste vara mer. Du kan inte vara så skräckslagen att förlora mig att du är beredd på att döda min pappa"

"Jag hoppas verkligen du inte tar hans part i detta" säger han sammanbitet och knyter nävarna längst sidorna.

"Det är klart jag gör!! Du vet vad jag känner för honom, det är min pappa, min familj, det ända jag har kvar. Förstår du inte hur det skulle förstöra mig?"

"Men då kommer du vara säker utan något hot"

"Säker? Jag är 110% säker med min pappa runt omkring mig!! Han hade aldrig gjort mig illa"

"Jag kommer aldrig låta någon skada dig"

"Det behövs ingen annan för att jag ska bli skadad" Viskar jag och känner tårarna längst mina kinder.

Det blir tyst. Knäpptyst och det enda som hörs är våra andetag. Mina snabba och lite darriga och Aarons långa och djupa vilket jag vet beror på att han försöker lugna ner sig. Efter en stunds tystnad inser jag att Aaron tvekar på vad han ska göra. Så jag gör det enkelt för honom.

"Du har två val...antingen genomför du inte det här och det kan vara du och jag, eller så gör du det, men då ska du även veta Aaron, då kommer du förlora mig med"

-------------

Jag hoppas ni gillade kapitlet, tack så mycket för att ni läser kommenterar och röstar det gör mig väldigt glad!! Ha en fortsatt trevlig dag/kväll💞