Dangerous (Svenska)

28

Nora på bilden!! Trevlig läsning🎀

Noras perspektiv:
Det är nästa dag alldeles för fort. Det är redan eftermiddag och jag har inte ens gått ut från mitt rum. Jag vill inte möta Aaron. Jag går långsamt fram och tillbaka i mitt rum. Jag måste gå. Jag vägrar gå. Jag kommer få panik, tänk er själva att jag ska vara helt ensam med Aaron. Jag har redan panik. Med alla tankarna som går runt och runt i mitt huvud finner jag det nästan svårt att andas. Gråten som trycker mot halsen. Jag avbryts hastigt av att dörren öppnas och jag står i bara pyjamas och stirrar på Aaron som står vid dörröppningen.

"Vi har en tid att passa, så gör dig iordning"

Jag svarar inte, utan stirrar bara sårat på honom. Han vänder ryggen till och går iväg. Jag suckar och plockar fram sminket och applicerar sminket med mina darrande händer. Jag sveper naturligt över foundation över ansiktet, och mitt ansikte går från rödblommiga kinder till Photoshop. Jag lägger en skarp bronzer och ser hur mitt ansikte får fina skuggor. Jag applicerar ett rött läppstift och mascara, och sen är jag färdig med sminket. Jag ser inte ut som den lilla Nora utan mer som tuffingen Nora. Jag känner inte igen mig själv alls, men jag antar att detta är det Aaron vill, att jag ser ut som en mördare, precis som honom.

Jag sätter på mig ett par vita, halvt höga klackar och anser att jag är färdig. Istället för att gå ut till dom andra när jag är klar, stannar jag i mitt rum. Mina händer darrar och jag känner rädslan slita sönder mig. Jag vill inte åka med Aaron vart vi än ska åka. Han bara tar och tar skiter i vad jag vill eller känner. Jag bestämmer mig larvigt nog att jag inte tänker följa med. Han får dra ut mig i en liksäck innan jag följer med honom.

Efter ett tag måste Aaron fatta att jag är klar men inte vill komma ner för han kommer nu in i mitt rum. Han ser skitsnygg ut bara som en liten notering i kanten liksom. Jag lägger mina armar i kors och kramar om mig själv. Jag känner mig alltid så himla obekväm och allt känns så konstigt med honom i närheten. Jag vet inte vad det är han gör som får mig att känna så men en sak vet jag, det är precis det han vill att jag ska känna.

"Du ser annorlunda ut"

"Jag är annorlunda" Säger jag lite smått kaxigt. Vilket får honom att flina.

"Come on we have to go"

"Jag vill inte, snälla Aaron få mig inte att gå med dig!" Säger jag och försöker att inte darra på rösten.

"Nora, lägg av nu!! Om du inte följer med frivilligt har jag andra metoder än att stå här och diskutera mer med dig" Säger han irriterat.

"Jag skiter fullständigt i vad du vill och inte vill. Du gör som jag säger i alla lägen" Ryter han och jag känner hur en tår ringlar nerför min sminkade kind.

Jag torkar snabbt bort den och Aaron puttar snabbt in mig i väggen och låser in mig mellan honom och väggen, precis som många gånger förut. Jag blundar. Han tar tag om min haka och jag hoppar till, jag öppnar ögonen försiktigt och ser till min chock att Aaron är jätte nära mig. Han ansikte är bara några decimeter ifrån mitt.

"Jag väntade på dig. Jag väntade på att du skulle komma tillbaka till mig. Men du kom aldrig. Så säg vad du vill, men jag älskade dig på riktigt!"

Jag ser chockat på honom och hans ögon går från blanka till fulla med känslor och sedan tillbaka till blanka. Min röst vill inte komma ut ur min mun så jag står som ett fån ett bra tag och bara stirrar på honom.

"Du kan inte älska, du har inget hjärta. För om du hade ett hade du aldrig kunnat göra så som du gjorde mot mig" Svarar jag.

Han snackar surt på huvudet rycker tag om min handled och drar mig ut ur mitt rum. Vi kommer ner till den stora öppna hallen och jag försöker desperat hindra honom från att ta ut mig ur huset, men han är starkare än jag och hur mycket jag än försöker så går det inte. Han ser tills att allt är låst och vid detta laget har jag slutat kämpa. Vad gör det för nytta? Jag bör lägga min tid och energi på någon annan, någon som är värd det.
Framför oss står nu en stor vit motorcykel. Han sätter sig på den och jag sätter mig bakom honom och kramar om hans vältränade mage hårt för att inte ramla.

***

Motorcykel stannar framför ett hus som ligger en bit ovanför en stranden. Solen skiner starkt och vi kliver av motorcykeln. Jag Ångrar mig enormt att jag satte på mig hög klackat. Mina fötter gör redan ont men på ett sätt så känns det bra eftersom jag och Aaron nu är i exakt samma höjd vilket får mig att inte känna mig så lite vilket jag egentligen är jämfört med honom.

"Vad gör v...?" Säger jag men blir avbruten av att Aaron tar tag i mig och trycker mig mot ett träd. Jag stirrar chockat på honom och han har ett finger framför sin mun. Jag känner hur våra kroppar pressas tätt intill varandras och han möter mina chockade ögon. Han stirrar på mig en lång stund och biter sig i läppen innan han kollar bort. Hans ögon är isblåa och hans flin är halvt synligt. Jag vill bryta mig låsa ur hans grepp men på något sätt känner jag mig ändå säker med honom så nära mig. Han hade inte låtit någon annan röra mig förutom han själv och han hade gjort vad som helst för att skydda mig från äckliga gubbar. Så varför skulle han då vilja såra mig nu?!

-------------

Jag hoppas att ni gillade detta kapitel!!
TACK så sjukt för mycket för att ni läser, röstar och kommenterar det gör mig så glad, hoppas ni får en fortsatt bra dag...Detta kapitlet får ni bara för att ni är bäst och för att jag troligen inte uppdaterar imorgon då det egentligen ska komma upp ett kapitel+att jag fyller år!!!🎉🎉 GRATTIS TILL MIG!!😻