Dangerous (Svenska)

39

TREVLIG LÄSNING!🐝

Noras perspektiv:

Jag reser mig upp och blundar några gånger tills mina ögon vant sig vid allt.

"Nora? Are you okay?!" Säger Aaron med mjuk röst och lägger armen runt min midja. Han står bara några decimeter ifrån mig och han kollar oroligt på mig. Ett svin som han bryr sig inte...vi alla vet att den ända Aaron Nicholson bryr sig om är sig själv och om det är något han vill finns det inget eller ingen som kan stoppa honom. Men det visste ni väl säkert redan...

"I'm fine! Jag har bara ont i huvudet på grund av dörren jäveln" säger jag surt och suckar högt. Aaron lyfter upp mig och hjälper mig på benen igen.

Mitt svar får Aaron att skratta lätt, men han slutar snabbt då vi båda hör någon ladda ett vapen, ett ljud som vi tyvärr båda vant oss vid alldeles för mycket. Ljudet är lågt och svagt, men ändå så pass tydligt att vi båda kan höra det. Jag känner paniken trycka i bröstet och jag börjar skaka av skräck. Aaron håller mig tätt intill honom. Han ser sig omkring i gymmet, men inte något eller någon syns till. Han suckar argt och jag känner hur hans muskler spänds... Han drar upp tröjan en bit med hopp om att pistolen ska sitta innanför byxkanten som den oftast brukar göra, men nej ingen pistol.

Han kollar på mig med sina blåa kalla ögon och rotar  i fickan efter nyckeln till bilen. Han lägger den mjukt i min hand, och lägger sedan sin hand på min kind.

"Everything Is going to be fine! Just take the car keys and run as fast as you can, ok?!"

Jag nickar oroligt men ändå självsäkert och greppar tag om nycklarna. Han kysser mig lätt och säger:

"Bra, då syns vi snart, Love!"

Jag nickar och han torkar bort en tår som ringlar sig nerför min kind. Och precis som han sa springer jag. Jag spänner mina muskler, även fast jag knappt har några kvar,  springer jag det snabbaste jag bara kan. Jag trycker på bilnyckeln som får bilen att öppnas och jag hoppar snabbt in och väntar ivrigt efter Aaron så att vi få komma iväg.

Tiden går och jag börjar verkligen tröttna. Jag är arg och livrädd på samma gång. Hur kunde jag låta han lura mig sådär? Eller har något hänt honom? Allt detta måste bara varit något slags sätt att underhålla sig själv och få mig att framstå som en total idiot, något sätt han kan unna sig ett gått skratt. Jag suckar högt och blundar några sekunder, men avbryts då jag hör flera skott avfyras. Flertal skott träffar bilen men inget träffar mig. Skotten flyger hit och dit men tillslut slutar det. Det är nästan för tyst. Jag suckar högt och tar tre djupa andetag för att lugna ner mig, vilket James tipsat mig om och tror det eller ej men det hjälper faktiskt.

Hur dum tror han att jag är?? Jag har redan kommit på honom, och jag känner mig så dum som ens litade på honom och det har jag alltid försökt göra även i konstiga situationer som inte ens verkar verkliga. Jag har gett honom fler chanser än vad jag kan minns men nu är det slut, jag ska inte låta någon eller något knäcka mig längre. Jag är faktiskt starkare än vad man tror.
Jag tänker iallafall inte vara kvar här och se dum ut. Precis när jag ska hoppa ut ur bilen ser jag en självsäker Aaron gå, med ett flin på läpparna. Han kliver in i bilen och jag vänder snabbt bort blicken för att inte möta hans. Han vrider om nyckeln som dinglar i bilen och innan jag hinner ana det är vi på den stora trista väggen som vi flera gånger åkt på.

"Du verkar upprörd, Love? Berätta!"

"Upprörd?!! Men hur kan du påpeka något sådant korkat" säger sarkastiskt.