Dangerous (Svenska)

19

Denna bilden tho OMFFGG snyggaste jag sätt♥♥♥

Det är morgon. Solen lyser in genom mina stora fönster. Solens starka strålar lyser upp hela mitt rum, och jag måste kisa för att ens se något. Jag blinkar ett flertal gånger om och om igen, tills mina ögon vant sig med ljuset. Jag suckar högt samtidigt som jag drar över en vit långärmad tröja över huvudet, och sedan sätter på mig ett par shorts. Jag borstar tänderna och borstar ut mitt toviga hår som börjar se värre och värre ut. Jag måste verkligen vara lite räddare om mitt hår och sköta om det lite mer. Jag ser mig i spegeln och rycker på axlarna och går ut från sovrummet. Jag går nerför trappan. In i köket. Det är helt tomt i köket, och jag stirrar mot klockan på väggen. Den visar 07.14 och jag suckar. Ingen är säkert vaken. Bara jag som är morgon pigg. Även om det känns trist att vara ensam, bryr jag mig inte direkt, jag menar , det kan vara skönt att slippa allihopa, även om det lär vara i bara några timmar.

Jag går fram till kylskåpet, i jakt efter något gott att äta. Det finns hur mycket mat som helst där inne egentligen, men jag bestämmer mig för att ta ett äpple istället. Jag går fram till diskbänken för att skölja av äpplet. Jag sköljer och drar mina händer om den glansiga ytan. Plötsligt hör jag andetag bakom mig och jag stelnar till. Jag vänder mig snabbt om, för att se att en flinande Aaron står där i bara t-shirt och kalsonger! Jag rodnar till ordentligt och vänder mig snabbt om för att han inte ska märka det.

"Inget godmorgon, Love?" Säger han och skrattar lätt.

"Godmorgon" Säger jag med sammanbitna käkar för att inte svimma av hans underbara uttal av Love.

"Bättre än så kan du" Viskar han.

"Godmorgon, älskling" Säger jag sarkastiskt, utan att vända mig om. Han skrattar till igen.

"Jag menade att du kunde äta bättre frukost, men det fungerade ju också" Säger han och jag kan verkligen känna hur han flinar.

"Jag äter vad jag vill"

"Vi vet nog båda två, vem som kommer få sin vilja igenom"

"Ja, det vet vi, synd bara att det inte är du!" Säger jag och försöker låta utmanande och allvarlig.

"Men vi vet båda att jag är den som bestämmer här. Och att jag är inte att leka med"

"Inte jag heller!"

Han skrattar och lägger sina varma händer på min midja och snurrar mig runt, så att mitt äpple studsar ner i diskhon. Han flinar och lutar sig närmare så att våra läppar nästan nuddar varandra. Han lutar sig ytterligare lite närmare, vilket får våra läppar att precis nudda varandra. Jag avbryter snabbt kyssen och tar upp mitt äpple från diskhon.

"Gör jag dig nervös, Nora darling?"

Om han bara visste hur nervös han gör mig om han bara visste.

"Kanske, men jag får fråga dig då, gör jag dig nervös Aaron?" Och  jag lutar mig närmare. 

"Kanske" Svarar han bara , men jag vet att jag inte gör honom nervös. Jag gör honom långt ifrån nervös. 

Han lutar sig närmare och kysser min kind mjukt och försiktig. 

"Du borde äta ordentligt, vi har en stor dag framför oss" Säger han och med det sagt släpper han mig. Precis när Aaron tar sig upp för trappan med blicken fäst vid mig öppnas dörren och in kommer James och Harry.

"Fixade ni den?" Frågar Aaron och höjer på ena ögonbrynet. James nickar och säger:

"Yes, den står och väntar på er Lovebirds utanför" Säger han och skrattar lätt. Jag ger James en mördande blick och kollar på Aaron halvvägs upp för trappan där jag står. Han flinar åt James kommentar och möter mina ögon igen. Jag kollar undrande på honom. Jag som trodde jag hade en ledig dag från alla mina uppdrag, men tydligen inte. Man vet aldrig vad Aaron kan hitta på.

Jag äter upp mitt äpple och beger mig upp till mitt rum igen. Jag möter mig själv i spegeln och stannar hastigt upp. På kanten av spegeln hänger ett halsband med ett silvrigt litet hjärta på. Jag kan inte tro mina ögon, jag kastar mig fram till den och kramar om den i min hand. Halsbandet jag fick innan min pappa (Michael heter han, bild ska komma upp) gav sig av till fängelset, det var det sista jag fick av honom. Jag känner en tår rinna nerför min kind och betraktar det vackra men ändå snygga halsbandet. När jag plötsligt fryser till. Jag känner andetag bakom mig, andra gången idag, samma gamla vanliga. Kan ni gissa?

"Behöver du hjälp med den där?" Frågar en mjuk och lugn röst. 

Jag vänder mig och nickar försiktigt. Jag torkar snabbt bort tårarna, han får inte se att jag är svag. För det är jag INTE!! Han sätter på mig halsbandet och ler. Jag ler dock inte tillbaka, om det inte hade varit för honom hade jag varit på mitt jobb med Melissa och hennes Farmor och baka bullar och servera kaffe, och som vanligt hade jag åkt för att besöka honom efter, precis som dem gamla vanliga rutinerna. 

"Är du färdig att ge dig av?" 

Jag nickar och vi går ner till den stora hallen där vi båda sätter på oss våra skor och beger oss till en väldigt stor och väldigt snygg bil som står utanför huset. Väl framför bilen öppnar Aaron dörren åt mig och visar med handen att jag ska sätta mig.

"Kommer jag var säker med dig?Lovar du att inte droga mig eller allt det där du håller på med?"

Aaron ler roat åt min kommentar, men svarar inte på min fråga.

"Kan jag lita på dig?" Fortsätter jag.

"In i bilen!" Säger han irriterat 

---------

Jag hoppas att ni gillade detta kapitlet, om det är småfel eller felstavning så är det bara för att jag inte orkade läsa igenom. Eftersom att sportlovet är slut och för att skolan börjat nu så kommer jag inte uppdatera lika ofta, eftersom att skolan kommer i första hand!!!;) ♥ Tack för att ni läser, kommenterar och röstar, Vad tror ni kommer hända, vart ska dem?