Min blick söker sig nöjt över mitt utseende i Alyssas glasklara spegel och jag möter ett par nästintill becksvarta ögon som det lockiga, ebenholtssvarta håret hänger ner över.
Dem becksvarta ögonen som stirrar tillbaka på mig ramas in av ett par tjocka, mörka ögonfransar som fladdrar charmerande varje gång jag blinkar. Vid dem tjocka, svarta ögonbrynen befinner sig ett litet jack på det högra, ett blekt ärr.
Mina läppar är formade i ett leende och Alyssa aka absolut min bästa vän sluter upp bredvid mig och slingrar vänskapligt armarna runt min midja, vilar enkelt hakan på min axel och möter min blick i spegeln med ett leende och ett par glittrande, mahognyfärgade ögon.
"Kom så sticker vi", ler hon och drar med mig nerför trappan i hennes och hennes stora familjs hus. Alyssa är adopterad, tillsammans med hennes lillebror Tristan, det skiljer bara ett år mellan dem två. Sedan har hon fem andra adoptivsyskon.
En del av Alyssas familj sitter samlade framför tvn som vi försiktigt försöker smyga förbi men Alyssas mamma fångar oss i ögonvrån och möter våra blickar med en sträng för att stoppa oss.
"Omar och Alyssa, var ska ni?", frågar hon med en skarp stämma och Alyssa suckar ljudligt och lutar sig trött mot väggen i valvet till vardagsrummet. Vet att hon är ordentligt irriterat på henne redan.
"Vi ska ut, Nathaniel från en klass upp har en stor hemmafest", ler Alyssa tillgjort
och ställer sig bakom fåtöljen hennes mamma sitter i och slänger en snabb, nonchalant blick mot teven.
"Fine, ni får gå, men var hemma senast ett", säger hennes mamma vid namn Florencia med en djup suck och Alyssa släpper ut ett tyst 'yes' mellan hennes halvslutna läppar. "Men, Alyssa, dra ner den där klänningen lite och drick inte för mycket alkohol, ni har väl varsin kondom?", tillägger hon medan både jag och Alyssa är påväg till att öppna ytterdörren och sprinta ut innan hennes mamma hunnit säga mer.
"Jadå mamma, hejdå", ljuger Alyssa tröttsamt och smäller snart igen dörren då vi båda endast stigit i våra enkla sneakers och går armkrok och skrattar tillsammans längsmed gatan och ställer oss på busshållsplatsen i väntan på bussen.
"Mamma är så lätt att övertala", skrattar Alyssa och lutar huvudet mot min axel och tar ut mobilen och SL-kortet ur fickan av hennes ljusrosa bomberjacka när bussen syns bakom skogsdungen.
Bussen är rätt så tom, består endast av någon gammal kvinna som sitter med hennes handväska i ett hårt grepp i hennes knä, och en ung kille som sitter med hörlurarna i öronen och förmodligen pluggar till någonting med tanke på den tråkiga boken som vilar i hans jeansbeklädda knä.
Vi två slår oss ner längst bak, och lutar benen över alla säten där vi sitter mittemot varandra vid varje fönster. Alyssa lutar huvudet mot fönstret och sluter ögonen, och det blir jag som får trycka på stanna knappen när vår slutdestination är nära. Tillsammans går vi sedan tätt över en nyligen klippt gräsmatta, en genväg till Nataniels stora sommarstuga.
Den ligger trots allt vid havet och har ett par alldeles egna duschar vid ett utehus en bit in i skogen bredvid den lilla stranden. Hans hus är stort och modernt men samtidigt gammaldags, för att vara ärlig jag har svårt att finna något iögonfallande med det. Det är ett stort, gult trähus med en stor uteplats på baksidan där jag vet att festen ska hållas.
"Jag snackade med Ethan på sms tidigare idag, han ska komma. Jag hoppas verkligen att han kommer ensam", förklarar Alyssa vilket får mig att flina och stöta till henne i sidan.
"Han är på dig som en hök, han vill definitivt ha dig", flinar jag självsäkert.
"Någon som du spanat in då?", frågar hon och vi båda bryr oss inte ens om att knacka, utan stiger bara rakt in i hans flotta sommarstuga där det befinner sig en grupp med ungdomar nere på lägsta våningen.
