Jag sitter med handklovar vid en poliskommissaries skrivbord och väntar på honom som ringer massa samtal och meddelar ungefär hela Sveriges och Mexicos polisstyrka att jag är på stationen. Förmodligen mina föräldrar också och jag gäspar trött. Jag har trots allt suttit här hela natten och trots att jag skrikit åt samma poliskommissarie som just nu gör mig sällskap, angående Ogge så vägrar han svara mig. Nu ger jag honom bara mördande blickar och försöker hålla mig intakt trots att ilskan bubblar inuti mig.
"Min arbetskollega kommer förhöra dig, följ med mig denna vägen", en vakt puttar mig framåt och irriterat svär jag åt honom att jag kan gå själv innan jag följer efter kommissarien in till rummet där en annan sitter vid bordet redan. Jag sätter mig ner på stolen som jag redan ser är fastborrad i golvet och suckar djupt. Snart stängs dörren och det enda jag lämnas kvar med är polisen och ett grått rum utan fönster. Och självklart den stora, klassiska spegeln, men egentligen inte är en spegel utan ett fönster så vem som hemskt kan kolla på förhöret. Jag undrar om mina föräldrar är där just nu. Det finns ju klart en risk att dem är det.
"Hej Omar, jag heter Frank. Jag förstår det har varit en jobbig natt för dig, men bara du svarar på mina frågor så uppriktigt som du kan så kommer detta vara överstökat snabbt", ler han och jag behåller envist min naturliga min.
Han nickar svagt innan han kollar på vad jag skulle förmoda är papperet där alla frågor som han har fått i uppgift att fråga mig står.
"Så vi börjar med en simpel fråga. Hur känner du Oscar Molander?", frågar han och jag lutar mig tillbaka i stolen och stirrar simpelt på honom. Väljer att inte svara.
"Okej, vi tar nästa fråga. Hur tog ni er hit?", suckar han, jag knäcker på nacken och väljer att inte på svara den heller.
"Omar, du måste förstå-"
"Kalla mig inte Omar. Kalla mig Mr. Molander och inget annat", snäser jag och Frank suckar lätt innan nickar och börjar om med sin mening.
"Mr. Molander, du måste förstå att-", jag avbryter honom igen.
"Hör du så fint det klingar? Mr. Molander... Jag tror att det klingar lika fint när Molander själv skjuter dig rakt igenom skallen", säger jag stöddigt och Frank suckar och lutar sig över bordet.
"Du måste förstå att ju mindre du berättar för oss, desto längre kommer du få sitta i häktet här istället för att bara åka hem till Sverige. Vi kommer få reda på den informationen som du just nu inte vill ge oss ändå", förklarar han och jag spottar honom ilsket i ansiktet.
"Berätta för mig vad som hände med Ogge, först då svarar jag på dina patetiska frågor", ber jag hotfullt och Frank suckar ännu en gång.
"Han befinner sig just nu här bara några rum iväg med hela maffian som befann sig där igårkväll. Det finns inte en chans att ni kommer undan", förklarar Frank och jag flinar.
"Varför flinar du?", frågar han snart aningen nyfiket och jag skrockar.
"Det du, Frank. Får jag lov att använda toaletten iallafall?", frågar jag och vakten öppnar dörren och leder mig ut genom en korridor och vidare mot toaletterna. När han följer med mig in på toa fnyser jag högt.
"Verkligen?", frågar jag och vaken nickar och drar in ett djupt andetag och möter min trotsiga blick.
"För att se till att du inte gör något otillåtet", säger han och jag fnyser högt.
"Som vadå? Pissar i handfatet? Nu får ni förfan skärpa er", skrockar jag och tar upp toalocket och låtsas att jag knyter upp knuten på mjukisarna innan jag hastigt vänder mig om knäar vakten i skrevet. Han verkar inte vara beredd på den plötsliga attacken och faller till marken vilket ger mig tillfället att hålla hans huvud ner mot marken medan jag sparkar honom medvetslös. Sen genomför jag det hela snabbt. Drar av vaktens kläder för att stiga in i dem och jag undrar fascinerat hur fan han klarar att gå i detta i denna värmen. Snart är jag i hans dräkt fullständigt och sätter på den löjliga kepsen och tar vant pistolen som hänger vid bältet och flinar. Snabbt viker jag upp byxorna och struntar i att byta skor innan jag öppnar toalettdörren och sticker in fingrarna i låset och ändrar till upptaget innan jag skyndar mig ut ur toalettzonen och inser att det inte dröjer länge tills jag blir upptäckt och skyndar mig.
"Ursäkta, var befinner sig Oscar Molander? Jag har hört att det behövs förstärkning", frågar jag en anonym polis och hon sänder mig ett försiktigt leende.
"Följ mig", hon leder mig till ett rum och utan att ens kolla om dem verkligen behöver förstärkning så släpper hon in mig i ett rum och jag fnyser, dem kanske ska förbättra säkerheten lite. Jag ser hur Oscar och hela maffian från inatt sitter inlåsta i en cell bakom en kommissarie som ger mig en förvirrad blick.
"Mr. Castro, vad gör du här?", frågar han förvirrat och jag möter Ogges blick. Jag vet att han misstänker något bara att titta på honom.
"Jag har fått meddelande om att det behövdes förstärkning. Men förlåt sir, det måste ha blivit ett missförstånd", ursäktar jag mig och spanar in fönstret som är bakom honom. Det är perfekt. Sedan vänder jag mig om, placerar handen på handtaget och ska precis öppna innan jag vänder mig om och skjuter honom i skallen. Jag hör hur flera reagerar och jag skyndar mig fram till honom för att hitta nycklarna som vilar på skrivbordet bredvid honom, innan jag skyndar mig till cellen och öppnar snabbt. För att avslöja min identitet för gänget drar jag av kepsen och dem busvisslar innan Ogge tar täten och öppnar fönstret. Det är på bara några sekunder som alla är ute ur rummet och vi springer för vår frihet.
Det är på precis perfektion som lastbilen från the sinners centrum kör upp på parkeringen och vi alla hoppar in i lastutrymmet innan jag stänger och lastbilen gasar iväg.
