"Omar, vakna", någon pratar i mitt öra och skakar om mig försiktigt. Jag slår förvirrat upp ögonen och blickar mig om. Felix står ute och röker en cigarett medan han snackar i telefon och Ogge sitter precis bredvid mig i ett försök att få mig vid liv.
"Vad-", mumlar jag, förvirrad för att det fortfarande är mörkt ute men avbryts med att Ogge ger mig en stor hamburgare utan tidigare förvarning.
"Vi har fyra timmar kvar i bil, klockan är runt halv fem på morgonen, så detta är den enda maten du får på några timmar", informerar han mig om och jag nickar förvirrat och sätter mig ordentligt upp och märker av en jobbig smärta i nacken. Ogge tänder en cigarett.
"Vad gör Felix?", frågar jag lågmält och öppnar plasten runtom den stora hamburgaren. Känner inget sug för mat för stunden men vet att det är bäst att jag äter hamburgaren nu innan den bara blir kall och motbjudande.
"Snackar med en person som ska hjälpa oss vidare", svarar han och slösar verkligen inte på information som jag gärna skulle fått höra mer om. Men jag vet att han inte berättar något för mig pågrund av säkerhetsskäl och jag tar ett stort bett utav hamburgaren.
Felix kommer snart in i bilen återigen när Ogge sumpat cigaretten och jag har halva hamburgaren kvar. Han vrider om nyckeln och lägger i en växel innan vi backar ut från grusvägen och återigen ut på motorvägen.
Jag lyssnar på deras prat om någon som kallas Hampe och J, känner mig plötsligt klarvaken och lägger skräpet utav hamburgaren i Ogges knä vilket han snart tar och lägger under sitt säte.
Jag är dock inte särkilt närvarande bara för att jag är vaken, utan blickar ut genom fönstret och vågar inte ta upp mina hörlurar. Fyra timmar till, och jag försöker somna om för att fördriva tiden.
-
Nästa gång jag vaknar till liv är det av Felix. Han säger mitt namn och jag slår blixtsnabbt upp ögonen och jag ser att han gör en nick som visar att jag ska följa efter honom. Han har parkerat vid en hamn och osäkert så plockar jag upp den stora handväskan och ser till att det inte är något jag missat innan jag hoppar ut ur bilen och följer efter Felix självsäkra steg ut över den lilla asfalterade stigen. Det är fortfarande relativt mörkt ute men solen kikar upp över horisonten och jag misstänker att det inte kommer dröja länge tills den står högt på himlen.
"S-ska du bara lämna bilen?", frågar jag blygt och Felix nickar.
"Ja sötnos, en polare tar hand om den, det är hans bil", berättar han kort och fortsätter gå och jag låter blicken skanna av flera olika båtar som står fastbundna vid hamnen. Jag låter bli att fråga fler frågor och följer förvirrat med Felix ut på en brygga och stirrar mållöst på honom när han stiger ombord på en stor, lyxig båt och han flinar.
"Se inte så förvånad ut baby, underskatta inte denna maffian", skrockar han och jag stiger på båten precis efter Felix. Precis framför oss sitter Ogge i en vit, stor soffa bredvid någon tjej och håller armen om hennes axlar. Mittemot honom, innan dörren till in i båten gränsar av, så sitter två andra killar i två fåtöljer och jag betraktar nyfiket sällskapet.
"Ah juste, det där är Omar, min lilla hora", skrattar Ogge men jag kan inte finna något komiskt alls i den meningen. Dock så skrattar hans vänner inklusive Felix och jag står och skiftar obekvämt på benen och känner hur allas blickar bränner på mig.
"Laurel, Joe och Oscar", han pekar på tjejen bredvid honom, sedan på killarna mittemot honom och jag ler generat.
"Vi borde sätta fart", säger Joe och reser sig upp tillsammans med den blonda killen som heter Oscar och vandrar in i båten där rutorna är tonade och jag får inte ens chans att se var dem går sen.
"Omar, du bor med mig, Laurel får sin egna våning och Oscar, Joe och Felix bor på den översta", informerar han mig om och jag står ovetandes kvar bredvid soffan när Felix lämnar båten för att knyta loss repet som håller fast båten till hamnen. Snart kommer han tillbaka och jag vet inte var jag ska gå.
"Var inte så rädd, gå in genom dörren, upp i trappan och genom dörren till vänster om dig, där har du vårt rum", säger Ogge med ett litet skratt och jag stiger försiktigt in genom dörren och tittar i hemlighet på hur Felix slår sig ner bredvid Laurel och dem börjar prata om något. Jag får en känsla att jag borde ha stannat hemma men skjuter genast undan den, fast var är jag ens? Danmark? Tyskland? Frankrike? Jag har absolut inte en svagaste aning.
Jag rör mig uppför stegen och innan nästa stege finns det som Ogge sa, en vägg och en dörr. Så jag trycker ner handtaget och ett rum med dubbelsäng och stora fönster med draperi blottar sig framför mig och jag stiger imponerat längre in i rummet. Framför sängen finns det en stor platt-tv på väggen och under, en högtalare med bluetooth. Till vänster om teven och innan väggen så finns det en stor garderob och jag öppnar den av ren nyfikenhet. Den är helt tom och på höger dörr så är det en stor spegel över hela, och på vänster dörr är det en liten spegel vid fötterna men resten är krokar, små och stora lådor och hyllor.
Tanken slår mig, var fan är vi påväg? Vägrar Ogge fortfarande berätta det för mig? Jag kastar mig i den nybäddade sängen med väskan fortfarande över axeln och rycker till när motorbåtens motorer börjar spinna och jag drar koftan av mig då det är rätt så varmt inne i båten. Jag kommer snart på att jag varit så dum att jag bara tagit dem kläderna på golvet vilket är dem som är för hösten. Dessutom sa Ogge att vi ska till ett varmt land. Fan. Jag får fråga någon om en sax.
Vart är jag påväg? Vad har ens flugit i mig? Jag skulle aldrig göra såhär, inte ens när jag blir sur på mina föräldrar. Varför i helvete reser jag tillsammans med en maffialedare och en liten del av hans maffia? Jag vet inte, det enda jag vet är att jag gillar det.
//
Vet inget om båtar, please no judging people
