Det är frukosttid, dag fyra av tio. Ogge ligger däckad i sin säng och Laurel har skickat mig hatiska blickar hela morgonen. Jag, Laurel, Joe och Oscar sitter och käkar några mackor och när Oscar och Joe sticker upp till Felix så lämnas jag kvar med Laurel som gör mig högst obekväm för stunden. Hon harklar sig demonstrativt.
"Du är inte den enda som är Ogges hora, känn dig inte speciell", säger hon uppnosigt och jag ger henne en blick som säkert talar för sig själv. För är hon fucking seriös?
Men jag håller mig tyst för mitt egna bästa och reser mig snart upp för att lämna bordet och stiger upp på min våning och utan att försöka väcka Ogge så klär jag på mig och klättrar upp på den allra högsta våningen där även dem tre killarna sitter med varsin joint och skrattar åt något som Oscar förmodligen sagt då han ser överdrivet nöjd ut.
"Men hej babe", flinar Felix, och jag skrockar lågmält och försöker tvinga bort rodnaden på mina kinder.
"Kom", ler han och jag vandrar fram där han sitter bakom ratten och han räcker fram sin joint med ett flin.
"Ta ett bloss", ber han och under blickarna av alla så tar jag osäkert ett bloss och det smakar konstigt. Felix flinar och jag sätter mig självmant i hans knä vilket får honom att nöjt hålla om mig kring midjan och både Oscar och Joe busvisslar ljudligt.
Det kanske inte är så farligt och sinnessjukt att bara släppa loss på dagtid också? Att bara leva för stunden och inte ta så mycket ansvar hela tiden?
