När jag stiger innanför ytterdörren med Ogge strax efter - då mina föräldrar inte är hemma ännu, tror och hoppas jag på att min lillasyster Amina är hos sin pojkvän och sparkar av mig mina genomblöta skor i tron om det.
Blundar hårt för att försöka pressa tillbaka tankarna om vad som hände för någon halvtimme sen, så långt bak i huvudet som jag kan. Intalar mig samma sak som Ogge, det var han som dödade dem, inte jag. Men samtidigt är jag ett vittne till flera mord och jag är inte säker på att det är en hemlighet som kommer vara säker hos mig särskilt länge.
"Jag har aldrig kommit in denna vägen", skrockar Ogge lågt och jag drar av obehag av den blöta hoodien som kyler ner mig ordentligt och slänger den i kökssoffan. Svarar honom inte.
"Amina?", ropar jag istället ut och får som jag förväntat mig inget svar.
Istället för att oroa mig för Ogge så skyndar jag mig uppför trappan för kolla min mobil efter notiser. Och jag ser att Alyssa har bombat mig med meddelande.
Omar
Omar
Omar
Var är du
Omar???1?1?
Mina föräldrar är klarsnackade
Omar seriöst
Iggar du
Aa visst igga du
Mina föräldrar sa att jag nt får festa i helgen, mst stanna hemma och passa småsyskon som straff
Omar
Hon slutade skicka för drygt en halvtimme sedan.
Till Al<33
Al??
Förlåt jag var ute och joggade utan mobilen
Al<33
Helvete Omar varför gör du ens det
Till Al<33
Hshshsaahha dum
Al<33
Men läste du vad mina föräldrar ska gö som straff??
Till Al<33
Yup. Min dag suger.
Al<33
Vad har hänt hjärtis?? </3
Till Al<33
Mst sticka
Jag gnuggar mig i ögonen, bestämmer mig för att inte duscha eller byta byxor än utan rör mig återigen ner till nedervåningen.
"Vad är det?", frågar Ogge tyst där han sitter med armbågarna självsäkert placerade på bordsytan, och betraktar mig ingående.
"Inget", mumlar jag och Ogge lutar sig tillbaka med sitt välkända flin.
"Det tror jag inte på", säger han och jag himlar med ögonen. Orkar inte ta en till diskussion med honom just nu.
"Fine, gör det inte då", muttrar jag. "-men du kan åtminstone följa med mig upp innan min familj kommer hem?", suckar jag och Ogge reser sig upp för att följa efter mig uppför trappan och jag vet mycket väl att han tar tillfället i akt för att spana in min rumpa när jag går.
"Vill du veta vad jag tänkte när jag såg dig för första gången?", flinar Ogge när vi kommit upp från trappan och jag skakar på huvudet men han öppnar munnen ändå.
"Du stod och dansade ensam, och jag tänkte, damn, den killen har en fin röv. Jag kunde inte sluta stirra på dig, sättet du blundade på var så jävla attraktivt, bara sättet du rörde dig på. Du kollade efter mig när jag smugit upp bakom dig, jag såg det baby. När du inte såg mig längre så slutade du dansa, och jag kunde inte motstå att greppa tag om dig och pressa mig mot dig. Och du började röra dig igen, du pressade dig emot mig och jag kunde känna på dig genom dina byxor, du gjorde mig så kåt, du var den första jag fick knulla på mer än ett år. Och sättet du bara ville hela tiden, sättet du stönade på, sättet du njöt. Och jag ville bara slita av dig alla kläder, och när jag väl fick tillstånd att göra just det så kunde jag inte sluta stirra på dig, för du är så jävla attraktiv. Du kändes så bra runt mig, och du njöt av det varje sekund, du skulle inte göra några komplicerade saker, du bara lät mig ta dig hårt, så som jag längtat efter", han pressar upp mig mot väggen och det är nästan så att jag accepterar att hans hand greppar tag om mitt rumpa utanpå mjukisarna. Men jag återfinner mina stadiga fötter på jorden och placerar två händer på hans bröstkorg för att putta bort honom från mig.
"Sluta, jag vet att det enda du vill ha är sex, men jag tänker inte ge dig det. Jag tänker inte låta dig röra mig mer, med respekt för mig själv", förklarar jag bestämt och Ogge reser ett ögonbryn, skrattar hånfullt.
"Vad är problemet? Det är skönt, varför kan vi inte bara ligga? Är du rädd att du ska fatta känslor för mig?", ifrågasätter han och jag biter mig i läppen.
"Som om någon skulle kunna göra det", säger jag kaxigt och Ogge biter sig svagt i läppen.
"Ett tjugotal, trettiotal, har fattat känslor för mig, jag kan inte riktigt hålla räkningen", säger han snart obrytt och jag tänker på alla människor vars hjärtan han krossat. På vars alla han inte minst skadat, dödat, torterat. Och jag undrar varför jag ens fann honom attraktiv från hela början.
"Vet du? Du är en hemsk människa", spottar jag ur mig och han möter min blick med en uttryckslös.
"Förstod du det nu eller?"
//
Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge och inte minst tidpunkten atm!
Men jag känner att wattpad inte är min första prioritet längre och andra saker i mitt liv går före.
Tack för att du fortfarande läser :)
